Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15. Den 8 Januari 1905 - Några bilder från Monte Carlo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Efter fotogra]l.
MONTE CARLO: Casinot (mot hafvet) med teater och konsertsalong.
följ med blicken paradiskustens buktningar och
förtoningar — du skall tro, att det är härligt!
Naturen har gjort sitt bästa, och människan har
— delvis — därvid understödt henne. Både palmer
och pepparträd äro planterade, de yppigaste
trädgårds-terasser, de bekvämaste vägar äro anlagda och
oräkneliga villor ligga och lysa i lummigheten.
Som villa vid villa, så ligger stad vid stad:
Menton, Monte Carlo, Nizza och hvad allt de heta,
dessa berömda vallfartsorter för hälsosökande,
nöjes-lystna och människoiakttagare. Och det är icke
idyllens herdepipa som ljuder i örat, utan det bjärta och
raffineradt mondäna nutidslifvets stora orkester med
alla dess bizarra instrumentsammanställningar och
larmande effekter.
Liksom Monte Carlo är brännpunkten för detta
lif, så är det också den ort vid Rivieran, hvars rykte
nått längst och hvars dragningskraft är störst.
Men namnet Monte Carlo frammanar icke —
åtminstone icke i främsta rummet — en vacker
land-skapstafla för inbillningen. Äfven på långt håll
återljuda febermusikens hypnotiserande rytmer i sinnet,
och grundtonen är alltid densamma, guldets rassel.
Är du i närheten, blir hvirfvelrytmernas sugning allt
starkare. Oupphörligt stå lyxtåg redo att föra dig dit.
Tunnel efter tunnel blinkar resan fram, de mest
hänförande taflor upprullas i ständig växling för dina ögon,
och ändå ser du kanske endast med förströdda
blickar ut genom kupéfönstren. Och när du stiger ur i
Monte Carlo vill den dånande hvirfveln slå ihop öfver
ditt hufvud.
Det är guldets förbannelse. Den skälfvande
girigheten sida om sida med det vansinnigaste förakt
för guldet.
Det är furstar och lycksökare, de elegantaste
damer ur världens alla hufvudstäder tongifvande
socie-teter eller demimondens granna giftblomster. Det är
automobiler och ekipage, täflingar och kappkörningar.
Det är världens dyraste hotell, och operaföreställningar
med världens förnämsta artister.
Uppflugen på en klippudde ligger en borg. Där
sitter fursten af Monaco och ser ut öfver sitt
furstendöme.
Tvärsöfver bukten ser han Casinot. Det är
spelsalarna.
Från stranden går vägen i sicksack genom
trädgården upp till Casinot. Toaletterna frasa. Ibland
ljuda skott. Nej, det är icke själfmördare. Dem
förser alltid banken finkänsligt med reskassa. Det är
dufskyttar. Att skjuta till måls på lefvande dufvor
anses vara en särskildt nobel sport. Tidningarna
sysselsätta sig mycket med de bästa skyttarne.
In i spelsalarna! Icke ens de sjuka stanna i sina
soliga vråar utanför. Från alla hälsoorterna samlas de,
och deras feber är till god vinst för banken.
Gudbevars, pass skall man ha för att slippa in.
Säkert ha de visat sina pass alla, icke endast
nyck-eller systemspelarna, utan äfven yrkesbedragarna. Icke
sällan skär en tvist igenom sorlet. Det är en dam,
som gör anspråk på en annans rättmätiga vinst. Det
var hennes insats, förfäktar hon. Och du vill väl icke
ställa till skandal?
... Hvad? Banken sprängd? Den lycklige, den
afundsvärde!
"Banken är sprängd". Vid detta bord är spelet
slut för dagen. De på morgonen i kassan deponerade
guldhögarna äro alla förlorade.
Men vore icke croupiererna så fullkomligt
okänsliga som de äro, så kunde de le. Den afundsvärde
engelsmannen kommer i nio fall af tio nästa dag
tillbaka och förlorar hvad han vunnit, och mer till.
Att spränga banken i verklig mening, går icke.
Men i förnuftets namn och för kulturens heders skull
borde det vara gjordt för länge sedan.
— 239 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
