Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. Den 22 Januari 1905 - Från Kalifornien. Af B. F. R. - »Segraren» af Sti Hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEGRAREN.
Norrlandsskiss för HVAR 8 DAG af
STI HÖG.
Efter ett par dagars snöfall hade
luften klarnat och stelnat till en
blekgrön kyla. Strax innan dagen
dog, skingrades forsdimmorna,
som fyllde dalbottnen. Under några
minuter stodo bergjättarne violetta
i belysningen från en försvinnande
hård och röd sol, och rutor brunno
mot det blåhvita, som redan sof i
skugga.
På sluttningen öfver forsen låg
en grå bondgård. En kvinna kom
från brunnen med ett par ämbar
vaten. Vid brosteget satte hon
ned dem några ögonblick.
Vattnet hade skvalpat öfver och
frusit till is ned efter hennes kjol,
och hon torkade af fötterna på
granriset. Hon stod och såg hur
kalldimmorna bolmade upp som
en rök öfver forskoket igen, och
hur den sista solkanten försvann
som ett eldrödt kol.
Inne i stugan lade hon mera
ved på elden och flyttade fram
spinnrocken. Hon hade magra
händer med stora och röda
knogar, och det var någonting ljust
och hårdt öfver henne, där hon satt med det flackande
skenet omkring sig.
En liten tre års flicka hade somnat på bänken
bredvid spisen. Hon hade varit ute i kölden, som
brännt röda flammor på hennes röda kinder, och den
linhvita luggen föll fram öfver pannan. Ett par pojkar
lekte på trasmattorna, och den äldste satt vid bordet
och läste katkesen. Han läste trons artiklar, och de
sjöngo högt och entonigt som en fors genom stugan
och öfverröstade spinnrockens surrande.
Dagsljuset slocknade blåhvitt, och elden brann
rödare. Det smällde till doft som ett skott i en knut,
och bondhustrun spratt till och lät rockhjulet stå stilla.
Hon hade suttit i tankar, och medan hon stirrade mot
dörren, som fått ett öfverdrag af rim på innersidan,
steg det upp ett minne för henne ur den mörka vrån.
En dag för tio år sedan, när hon var nygift och
ensam i stugan hade hon suttit och spunnit i
skymningen. Då hade det också varit sträng köld, och
den följde som en rök med den främmande kvinnan,
som öppnade dörren och kom in i stugan.
Hon hade hufvudduken neddragen i pannan, och
hon kom fram till elden och sträckte fram händerna
för att värma sig. Hon frågade efter husbonden i
Efter fotografi.
FRÅN KALIFORNIEN: AFTONSTAMNING.
FRÅN KALIFORNIEN: »PLANKOR, 80 TUM BREDA, UTAN EN SPRICKA ELLER
MINSTA KVIST, KUNNA SÅGAS».
gården, men fick det beskedet att han var borta. Då
satte hon sig på den erbjudna stolen. Hon kunde väl
vänta, sade hon. Hon var ung, men hustrun tyckte
att det blänkte tattaraktigt af hennes ögon, hvar gång
hon såg mot dörren. Hon var själf från en annan
socken, och kände ännu inte så mycket till folket, dit
hon kommit. Hon gaf sig i språk med den
främmande, men fick just inga svar; det enda hon fick
veta var, att denna året förut hade tjänat i en
granngård.
Men när det drog ut på tiden, utan att
husbonden syntes till, kom hon fram med sitt ärende. Ett
par veckor efter det han firat sitt bröllop, hade hon
fått en liten, och hon kom för att kräfva ut hjälp till
barnauppfostran af honom. Det kvittade henne lika,
att han gift sig, bara hon fick det hon skulle ha.
Sedan dess hade hon en gång hvart år kommit
och gått. Men i hennes spår hade det följt bittra
ord, som en gång sagda, blifvit till en isbrodd, som
inte så lätt kunde smälta.
Så hade det också gått med två syskon, som
hon haft. De hade känt sig unga och starka och
aldrig tänkt på döden, förrän han var tätt i hälarna
på dem. (Forts, å sid. 268).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
