Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. Den 5 Februari 1905 - En svensk julbild från Amerika. Af W. H. - »Edvin Ås och lilla Lizzie Svan» af Sture Stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SVENSK JULBILD FRÅN AMERIKA.
En del af de svenskar, som
komma till Amerika sträfva så
mycket som möjligt att
acklimatisera sig, detta ofta på
bekostnad af sin egen nationalitet. Andra
åter sträfva att så mycket som
möjligt bibehålla hemlandets
prägel i seder och bruk. Och till
denna klass måste vi räkna den
skara af unga svenska ingeniörer,
som begifvit sig ditöfver, många
för att erhålla den praktik, som
ej var möjlig att få i det gamla
landet, många kanske också för
att det är lättare att "där ute"
skrapa i hop ett litet kapital. Vi
äro i dag i tillfälle att återgifva
en liten bild från sista julaftonen
på Svenska ingeniörsklubben i
Brooklyn. Näppeligen kan man
tänka sig en mera ursvensk julafton än denna. Allt
hvad som hör till en verklig julfest i gamla Sverige
fanns också här. Från den tindrande julgranen och
doppet i grytan och lutfisken ända ned till den lilla
mandeln i gröten. Vår bild återgifver den unga skaran,
samlad omkring klubbens svenska husmoder, med den
ångande, hemmabryggda glöggen i sin gryta på bordet.
Efter fotografi.
SVENSKA INGENIÖRSKLUBBEN I BROOKLYN SAMLAD VID JULBÅLEN.
Den svenska stämningen som hvilade äfver festen,
kom nog mången att totalt glömma bort den
hemlängtan, som eljest skulle infunnit sig. Dock kunde
man märka en nästan vemodig klang i den skål
som föredrogs för "det gamla landet och för absent
friends".
W. H.
EDVIN ÅS OCH LILLA LIZZIE SVAN.
En sorgmodig kärlekshistoria, berättad för HVAR 8 DAG af STURE STIG.
(Forts. fr. n:r 18).
Slutsumman af det grundliga förhör, sopi nu
anställdes med en hvar särskildt och alla tillsamman blef
ungefär följande: Kontorslokalen ligger afskild från
köksdepartementet; från den ena till det andra kommer man
endast genom dörrar till gården. Med öfre våningen, där
familjen har sin bostad, står kontoret i förbindelse
genom en smal trappa, som mynnar ut i öfre förstugan.
Från denna för åter en trappa upp till en rymlig vind,
för närvarande alldeles oanvänd; den är ej panelad,
takresning, bjälklag och skorstenspipor framträda utan
all inbyggnad. Pigorna hade gått till hvila före
här-skapet, hade sofvit hela natten utan att störas af annat
ljud än herr Ås sorgliga flöjttoner, dem husan hört i
halfslummer, och hvilka stämt henne så sorgmodig,
att hon nära fallit i gråt. Herrn i huset hade sofvit
godt hela natten och icke varseblifva något misstänkt,
frun intygade riktigheten häraf; åtminstone hade Hugo
snarkat helt lätt, då hon några ögonblick varit vaken;
hade i öfrigt sofvit och ej märkt något. Småbarnens
sömn hade varit god och, så vidt de mindes,
oafbruten. Jag själf hade sofvit och visste ingenting.
Fröken Lizzie hade sitt rum invid sängkammaren, hade
suttit uppe en stund, men ej länge, och skrifvit bref,
till hvem ansåg hon sig ej pliktig att säga — det
var i alla fall till en väninna — hade lagt sig vid
half tolf, för att vakna först när frun störtat in i
hennes rum och berättat om stölden. Edvin ändtligen
berättade trohjärtadt och utförligt, hvad vi redan
anfört, hade, äfven han, ostörd njutit sömnens sköna
gåfva utan störande tilldragelser.
Förhöret var slut, alla fingo draga sig tillbaka,
endast patron och kommissarien stannade kvar på
kontoret.
"Nå?" sporde den förre förväntansfullt.
"Allt är klart", meddelade den senare.
"Du har upptäckt tjufven?" Patronen var helt
bestört.
"Riktigt", sade länsmannen med en segerherres
själfkänsla.
"Och han är?"
"Vänta, låtom oss gå metodiskt tillväga. Du skall
själf upptäcka honom under min ledning. Följ bara
mitt resonnemang och drag däraf dina slutsatser.
Utifrån har ingen kommit in, lås och fönsterhakar i
vederbörligt skick, inga spår ute eller inne, Tjufven
måste således sökas — —
"Inne i huset!" utbrast patronen.
"Ser du!" sade kommissarien uppmuntrande. Du
har genast satt dig in i metoden. Men vidare:
Pigorna har sofvit och för resten ej kunnat komma in
på kontoret, ergo äro de oskyldiga — du kan lugna
dem med det, att jag sagt så. Landtmätaren känner
jag till, sofver hela natten i ett kör, så att han knappt
lär väckas af domsbasunen — oskyldig. Fröken Svan
har väl sist varit vaken, och din hustrus systerson är
verliebt i henne som en klockarkatt; de skulle
möjligen på denna grund ha kunnat gå i komplott att
plundra dig, men jag känner henne: hon skulle
aldrig underlåtit att krusa håret, innan hon gått att
möta honom, och för resten skulle din hustru hört,
om hon öppnat dörren till förstugan — jag har
förvissat mig, att den knarrar förskräckligt. Hon
frikännes. Din hustru bevittnar din egen ostörda sömn,
och hon har sofvit lugnt utom ett par ögonblick; inga
misstankar hvila på eder. Återstår blott en, som
måste vara tjufven —"
"Edvin!" utropar patronen.
"Du har gissat det! Jag sade dig det på
förhand, om du följde min ledning."
"Omöjligt. Du har ju inga bevis."
"Mins du Euclides, som vi läste i skolan? Där
fanns något, som hette indirekta bevis: Ingen annan
linje kan vara paralell med a än b et cetera. Det är
detta bevis jag nyttjar: Efter ingen annan tagit
pän-ningarne, så måste pojken ha gjort det."
"Dumheter", utbröt patronen. "Pojken är dum,
må så vara, litet löjlig till och med, men han är god
som gull, redbar och sann. Han är förmögen och
myndig, dricker icke, spelar icke — utom på den
förbaskade flöjten —, hvad skulle han med pängarne?"
— 296 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
