Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. Den 5 Februari 1905 - »Edvin Ås och lilla Lizzie Svan» af Sture Stig - Sveriges äldste domhafvande - Norsk föreläsare i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
SVERIGES
ÄLDSTE DOMHAFVANDE.
90 år fyller den 4 februari häradshöfdingen i
Sunnervikens domsaga (Gbgs o. Boh. 1.) Axel Mauritz
Rosenquist af Åkershult. Född på Öringe (Jnkp. 1.),
stud.-ex. 27, hofr.-cx. 33, auskultant i G. H. s. å., e. o.
not. 39, t. f. domh. 40 56, v. häradshöfd. 42, fiskal
i G. H. 48, häradshöfd. i Sunnerbo sedan 56. Ordf.
i Göteborgs och Bohusläns landsting 86-87, led. af
riksdagens Andra kammare 67—69 och 79—81.
Med anledning af 90-årsdagen komma alla de,
som suttit ting i hans domsaga, att förära den
vördade åldringen att album med gifvarnes porträtt.
90-åringen är vid utmärkt vigör, och för endast kort tid
sedan bjöd han farväl åt jaktstigen.
(Forts. fr. sid. 281.)
Husets herre måste träda emellan de upphetsade
med all sin auktoritet för att hindra vidare
sammanstötningar. Därefter sade han: "Edvin, min gosse,
se mig rätt i ansiktet och säg, om du är oskyldig."
— "Det är jag, morbror", sade Edvin och såg Gerell
fast i ögonen. "Jag tror dig", sade denne, och frun
slöt systersonen i sina armar, medan ett par klara
tårar pärlade utför hennes kinder. Edvins förbittring
hade lagt sig, han var själf en smula rörd öfver det
förtroende, som kommit honom till del, och han såg
med en viss väntan bortåt soffan, där Lizzie Svan satt
och sydde mycket ifrigt, om ej äfven hon skulle
känna sig föranlåten att följa fru Gerells föredöme,
men hon höll sig orörlig, hon hade visst så brådt
att sy.
Den, som icke var nöjd med denna dramats
upplösning, var kommissarien. "Tar man saken på detta
sätt, är min närvaro öfverflödig", utlät han sig sårad.
"Juridiskt är det icke och jag afger min protest. Hade
jag fått gå till grunden med affären, skulle den varit
klar inom två röda minuter. Nu tvår jag mina händer
— jag afsäger mig saken helt och hållet. Mitt
herrskap, farväl!" Och trots patronens och fruns böner
och bjudning aflägsnade han sig omedelbart från
gården.
* *
Ehuru man inom familjen ansträngde sig med
både möjliga och omöjliga hypoteser och
undersökningar, voro pänningarne spårlöst försvunna.
Omsider upphörde man att sysselsätta sig med saken.
"Hvad som är skedt är skedt", sade herr Gerell’ "och
kan ej ändras. Vi få tacka Gud, att intet olyckligare
timat; det kunde gällt Emilie eller barnen. Och nu
slut med hela saken! Intet vidare tal därom!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
