Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20. Den 12 Februari 1905 - Ryssland just nu. I. Af Oleg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Efter fotografi. ..
PETERSBURG I BELÄGRINGSTILLSTÅND: En bagarebod, som plundrats af de strejkande arbetarne, under militärbevakning.
fistiskt, om det nöjde sig med att säga, att det dagliga
lifvet i det stora Rysslands hufvudstad är rätt
obe-rördt af händelserna därborta vid Amur. En resande
märker först inte så mycket af att han befinner sig i
ett krigförande land, som också lider af svåra invärtes
plågor. Trasslet med pass känner han till sen
gammalt, och den i tullvisiteringen ingående kontrollen
med införda böcker är en ceremoni, som inte häller
är honom främmande. För en annan resande herre
vardt emellertid litteraturgranskningen denna gång
litet tidsödande och besvärlig, men det berodde därpå,
att han medförde en mängd franska böcker, något
lättfärdigt illustrerade "efter fotografier", och dem
ansåg sig vederbörande tjänsteman förpliktigad att
noggrant genomgå. Det hade alltså ingenting att göra
med politiken.
Denne herre var en man med otur. Han hade
satt sig i sinnet att se gatukrig i Petersburg och åkte
därför en half dag på spårvagnstak och i droska
uppför och nedför Nevskij prospekt. Kom sedan med
komisk min och klagade öfver att ett gräl mellan en
portvakt och en polis varit det enda han fått se.
Sedan dess är han öfvertygad, att revolutionen ännu
skall låta vänta på sig hundra år i Ryssland.
Nevski prospekt är Petersburgs pulsåder och den
imposantaste gata man gärna kan få se. Bortåt en
half mil lång och mycket bred sträcker den sig från
Admiralitetet upp till Alexander-Nevskijklostret. Vid
den ligga alla de främmande religionsbekännelsernas
kyrkor och äfven den stora Kazanska katedralen, i
hvars närhet så många blodiga scener utspelats mellan
gendarmer och revolutionäre. Det är
hvardagsspek-takel nästan i Petersburg. Den röda fanans hjältar
utgöras vanligen af studenter, till hvilka sällar sig
allehanda löst folk. Demonstrationer utan mening,
väckande medömkan snarare än förbittring hos det
bildade Petersburg.
I Kejserliga bibliotekets läsesal, i dess stora
bygg-tiad vid Nevskij prospekt, har man tillfälle att studera
typer ur dessa omtalade ryska studenters blandade
sällskap. De se mestadels ruskiga ut med sitt
ovårdade hår och skägg och sina slitna uniformer, hvilkas
beteckningar växla med de olika studieriktningarna.
De skys i allmänhet, inom finare sällskap, och en
dam af värld flyttar sig gärna ett stycke bort, om
slumpen på en resa eller annars för henne nära en
student, hälst om han har familj, hvilket icke sällan
händer! Hon känner sig obehagligt berörd af de blickar
hvarmed dessa litterära proletärer betrakta hennes
sorglösa lyx. Om studenten sålunda vanligen
betraktas som en afsigkommen skrikhals, är för rästen
hans värsta antagonist, gendarmofficeren, inte häller
vidare uppburen i finare kretsar. Men löneförmånerna
locka och inom kejsardömet har den, som bär den
ökända ljusblå uniformen i alla fall bättre dagar än i
Finland . . . Därom gå många historier, och det talas
om småsinne som skämmer en stor sak.
Det yttre lifvet i Petersburg ter sig alltså inte
stort olika mot vanligt. Det går hotande rykten om
sträjk, men de anses öfverdrifna, och det må bli
fa-briksägarnes ensak . . . Kriget är långt borta. Då
och då tågar en afdelning soldater i sina snusbruna
kappor genom gatorna. Nyss försvann en bakom
Nevskij klostrets portar för att ta sig en stunds
regle-mentsstadgad andakt vid de guldsirade helgonens
fötter. De ryska soldaterna marschera inte med
tyskarnas strängt maskinmässiga rörelser, och en rysk
parad är inte alltid till ögonfägnad för bortskämda
förståsigpåare. Kanske därför att det tyska väsendet,
som alltid varit moskoviterna förhatligt, alltid ligger
så emot deras breda natur.
De ryska officerarne äro alltför lefnadslustiga för
att i säck och asko sörja öfver landets olyckor. I det
ännu ganska glada Petersburgslifvets hvirfvel glömma
de gärna för en fästlig stund den fördömda politiken.
Man ser dem som vanligt fara med sina förtjusande
väninnor för att dinera på Björnen eller titta på fransk
variété i Akvariets eller Krestovskijs stora vinterteatrar.
Champagnekorkarna smälla som pistolskott och sätta
litet lif i sterletterna, som gå dåsigt i sina dammar i
afvaktan på sitt sorgliga slutliga öde. Men man
glömmer ändå inte sina patriotiska plikter.
Handklappningarna bli frenetiska, när det franska gycklet aflöses
af någon rysk sångartrupp i bonddräkter och
moskovitiska stöfletter, med de oundgängliga, gnälliga
bala-laikorna, eller af någon rysk dansör, som utför några
— 315 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
