Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. Den 5 Mars 1905 - Tsarismens sändebud i Paris. Af Marianne Sjögreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSARISMENS SÄNDEBUD I PARIS.
Paris 12 febr. 1905.
Tsarens sändebud i Paris, infe det officiella af
offentlighetshänsyn och diplomatiens skrankor
omgärdade, som residerar i ryska ministerhotellet, men
det med oinskränkt maktfullkomlighet utrustade, i
mörkret arbetande, som söker bringa framåtskridandet
i stå — det sändebudet kom en lycklig slump mig
att få se, och kunna presentera för en svensk publik.
Paris allmänna studentförening besöktes vid
juletid af en delegation italienska studenter.
Hedersrummet bland de däraf föranledda fästligheterna intogs af
en minnesfäst öfver Petrarca. Bland de 18 fästtalarne
var det en som ådrog sig alldeles särskild
uppmärksamhet. Undervisningsministern Chaumié, som
presiderade, ropar upp: Öfverste Tsjerep-Spiridovitsj,
president för Slaviska sällskapet och för den
Kelto-sla-viska ligan. Slaviska sällskapet i Moskva,
Kelto-sla-viska ligan? Ingen hade hört talas om dessa storheter.
Quid Saulus inter prophetas? Det är: Hvad i all
världen hade en tsarens undersåte att göra vid ett
latinskt brodermöte? En ung, cirka trettioårig
ordensprydd man reser sig, ett fullkomligt manligt
skönhetsideal med vaxade mustascher och välfriserade
lockar. Jag gjorde i mitt stilla sinne den reflektionen,
att det är mera ovanligt att vid 30 års ålder vara
öfverste och äga 23, säger tjugotre, ordnar, några
t. o. m. storkors, utan att vara prins eller på något
sätt lierad med tsarhuset. Mannen börjar emellertid
tala, inte om Petrarca, men om alla ryssars själfhärskare
och bringar honom sin hyllning. Han slutar med att
öfverbringa en hälsning från de millioner, hvilka han
representerar och som stå bakom hans ord, till de
latinska bröder som i dag firade Petrarca. Talet var
ju något egendomligt, men det skulle blifva bättre.
Då vi lämnade fästsalen utdelade livréklädda betjänter
den ordensprydda öfverstens porträtt på brefkort. Jag
tog emot ett utan tanke på att det skulle kunna komma
till nytta och hade redan längesedan glömt den sköna
presidenten för det slaviska sällskapet i Moskva. Då
flyger i ett nu hans namn genom den franska yttersta
vänster-prässen.
Då och då går genom den europeiska prässen en
notis från Ryssland, en ljusmålning, som talar om
reformvänliga vindar, om nåd för politiska brottslingar.
Ingen har vetat hvarifrån de kommit, i ett par, tre
olika tidningar på en gång, men verkan ha de alltid
haft. Nu senast var det nyheten om Gorkis
frigif-vande, dementerad dagen efter, som för ett dygn vred
vapnen ur händerna på den ryssvänliga men
tsarfientliga agitationen. Speciellt den nationalistiska franska
prässen har haft egendomliga uppgifter om det ryska
revolutionsförsöket med uppgifven källa, 1’Agence latine,
den fransk-ryska "telegrambyrån". En af de sista
dagarne innehöll t. ex. ett af de förnämsta högerbladen,
la Patrie, tror jag, ett "telegram från Petersburg",
för-medladt af Agence’n. Det innehöll en protest mot
och dementi af det "falska" ryktet om
blodsutgjutelserna i Petersburg den 22 januari. "Det är engelska
pangar som söka så oro i Ryssland", löd det hetsigt,
"det är Daily Chronicle och Times som uppfunnit
dessa osannfärdiga notiser, hvilket är så mycket
allvarligare, som engelska regeringen ej är främmande
för dessa tidningars "hållning".
Men den hedersvärda 1’Agence Latine har nog
haft sin hand med på andra håll; de famösa
"anarkistbomberna" voro ej alltför främmande för dess
verksamhet. På anarkistdåd har ingen människa i Paris
Klichi i Bengt Silfverijarrt.
ÖFVERSTE TSJEREP-SPIRIDOVITSJ.
President för Kelto-slaviska ligan m. m.
trott; utom polisens sätt att föra undersökningar hade
själfva de omständigheter under hvilka "illdåden"
utfördes bort vara nog för att hänvisa till deras ursprung:
den ryska hemliga polisen. Bomben i furst
Trubet-skoys palats, hvars ingångar bevakas af mångdubbla
vakter, saknade den för explosion nödvändiga
stubin-tråden; den som verkligen exploderade befann sig i
ett fredligt arbetarkvarter, där den blott skulle kunna
träffa försenade hemvandrare från fackföreningarnes
protestmöte. Den nytta den kunde göra låg i öppen
dag: en anarkistbomb i samband med ett dylikt
protestmöte skulle ohjälpligt misskreditera den
antitsa-ristiska rörelsen och hvad bättre var, ge den efter
rysk pipa dansande pariserpolisen tillfälle till
massutvisning af ryska landsflyktingar. Det gällde
framför allt att afstyra en projekterad massdemonstration
mot den fransk-ryska alliancen, hvartill polisen nu
vägrade tillstånd med bomberna som förevändning.
Man får säga att 1’Agence latine gjort sin sak
bra och man förstår dess många lyckade schackdrag
då man får veta att 1’Agence latine och en viss
spionchef Tsjerep-Spiridovitsj äro identiska begrepp. Ty
i sanning har den ryska regeringen förstått att väl
välja sitt redskap och på bästa sätt utrusta det för
sitt maktpåliggande värf. Öfverstetiteln och de
tjugotre ordnarne lade administration och polismakt lör
Tsjerep-Spiridovitsj’s fötter; hans presidentskap för
den s. k. Kelto-slaviska ligan öppnade för honom de
intellektuelles kretsar; hans tjusarhufvud och
eröfrar-min befriade honom för hvarje misstanke för
allvarligare afsikter med sitt parisérbesök.
Marianne Sjögreen.
— 374 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
