Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. Den 12 Mars 1905 - Ryssland just nu. V. Af Oleg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Efter fotografi. Klichi: Bengt Silfrcrtparre.
TATARSTADEN BACHTJI-SARAJ med det ti]l stor del i klipphålor inrymda karaiterklostret Uspeskij.
tid: man påminnes öfverallt om Krimkrigets hjältar
och offer. I ett museum har man samlat dess
monument och kuriositeter, och på Malachovkullen hat inan
rest ett kors med den vackra inskriften:
Unis pour la victoire, j
R6unis par la mort,
Du soldat c’est la gloire,*
Des braves c’est le sort.
Krimkrigets segervinnare ville inte tillåta
Ryssland att ha någon örlogshamn vid Svarta hafvet, men
nu är likafullt Sevastopols hamn ett tillhåll för dessa
svarta pansarkolosser och torpedbåtar. På kvällen sei
man dem med sina strålkastare belysa staden och
hamnens ;ulopp, långsamt letande utefter uddar och
holmar, och ändå kunna de vara lugna, ty turkarna
äro inga japaner, och inte ens rysk fantasi har sett
främmande torpedbåtar i Svarta hafvet.
I Sevastopols hamn är det lugnt, men i dess
präss är det oroligt. Man skrifver långa artiklar om
det orättvisa i de traktater, som förbjuda den ryska
flottan att passera de turkiska sunden, eller man söker
att tolka dem på ett öfverraskande gynnsamt sätt.
Bittra jeremiader afsjungas öfver de engelska
krämarnas själfviska och trolösa politik, som misskänner
de bästa ryska sträfvanden och förhoppningar. Man
unnar sig i utbyte nöjet att dra fram ur glömskan den
senaste broschyren om det indiska invasionsprojektet:
det är en rysk officer, som under titeln "Ryska
örnens flykt till Indus" i den har nedlagt de mogna
frukterna af sin krigiska fantasi.
Det finns ett ställe nära Sevastopol, dit man med
fördel kan fly undan alla politiska kannstöperier och
allt det modärna lifvets buller: det är Bachtji-Saraj,
"trädgårdarnas palats", tatarstaden, som var de krimska
kanernas residens, innan de glupska ryssarna kommo.
Det är en helt och hållet orientalisk stad, med husen
slumpvis strödda mellan vinrankor och fruktträd, med
en massa smäckra moskeer och med Kanernas
utomordentligt vackra palats. Man ser där den berömda
tårfontänen, som inspirerat Pusjkin till ett af hans mest
betagande poem. Man undrar öfver hufvud inte på
att Bachtji-Saraj under våren och hösten ät en
vallfartsort för den förnäma värld, som då samlas i Jalta
och Alusjta, ty allt där är prägladt af en sällsam
skönhet. Och ingen plats ägnar sig bättre för en eller
annan episod i en mondän roman.
De stackars tatarerna ha inte mycket kvar af sitt
rike, allt fler ha med tiden tjinovnikarna blifvit och
allt fler de fula kyrkorna och klostren med sina
förgyllda, lökformiga kupoler. Därför ha också tatarerna
allt mer börjat utvandra till Turkiet, där man förstår
deras språk och delar deras tro och seder.
Och främlingen, som sett Bachtji-Saraj längtar
också till Konstantinopel, bort från tjinovnikarnes och
de fula kyrkornas land till minoreternas stad och
stor-herrns rike. Men då. just skall han lära känna
tjinovnikarna från deras minst älskvärda sida.
Det går en ångbåt från Sevastopol direkt till
Konstantinopel vid 1 l-tiden på söndags morgon. Ett
par timmar dessförinnan är jag nere för att köpa
biljett i kontoret. Passet är i ordning, viseradt till
Turkiet, och allt tyckes klart. En skara brokigt utklutade
tatarer trängas med sina pass i handen kring de båda
gendarmer, som kontrollera de afresandes papper. Jag
lämnar fram också mitt pass.
— Det duger inte, blir mitt besked, det fordras
intyg från polisen här. Det kan ni få nu genast.
Poliskontoret är strax här bredvid. Utan intyg från
polisen får ni inte resa.
Det var sant! Jag har glömt den olycksaliga
förordningen, att ingen får lämna det ryska riketutan
detta stämplade papper, som man dock brukar få utan
— 387 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
