Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. Den 12 Mars 1905 - Ryssland just nu. V. Af Oleg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
TLLicnë: Bengt Silfversparre-
DET KEJSERLIGA LUSTSLOTTET LIVADIA PÅ KRIMS SYDKUST.
lugn ton och resigneradt om lifvet bakom dess murar
i tre långa halfår, tills vid tronföljarens födelse den
öfverströmmande kejserliga nåden nådde äfven dessa
missdådare.
— Det var ett relativt anständigt fängelse i alla
fall, säger han i erkännsam ton, man slapp att sitta i
samma afdelning som vanliga tjufvar och mördare.
Men det var tjocka galler utanför de halft igenmurade
cellgluggarna, och det kom just inte något ljus in,
förstår ni. Det vardt litet hemskt i längden, och det
fanns ingen annan utväg än att börja en hungerstrejk.
Vi tog det varligt i förstone, fastade bara en tre, fyra
dagar, men då inte den demonstrationen föranledde
till någon åtgärd, så måste vi till sist hålla ut i åtta
dagar, och på det viset dref vi vår fordran igenom.
Men ni förstår, att det tar en smula på hälsan. Mitt
hjärta vill sedan den där tiden inte klappa riktigt
regelbundet, och det är inte skämt, om jag säger, att
min i ögonen fallande fetma också härleder sig från
fängelsetiden och hungerstrejkerna. Några ibland oss
fick lungsot, men det undgick jag lyckligen. Andlig
spis var vi inte alldeles utan. Det finns ett bibliotek
i fängelset, mest populärvetenskapliga saker, men ni
förstår, att en person som äi van vid planmässiga
studier inte har tillfälle att tillfredsställa sin smak.
På det hela taget var det i alla fall inte något dåligt
fängelse, tämligen nytt och snyggt för att vaia i
Asien.
Så satt han och talade med en viss godmodig
ironi, medan han lät sina blickar iua kring ötver
Svarta Hafvets fria oändliga yta och med välbehag
insöp den rena och friska luften. En
tidningskclpor-tör kom fram och visade sin väska.
— Hvad har ni för Petersburgstidningai?
— Novoje Vremja.
— Det fördömda bladet borde ni hålla er för god
att bjuda ut, säger min vän litet häftigt.
— Jag är konservativ, bästa herre, säger
kolportören med ett bredt grin, konservativ som allt ärligt
folk i dessa tider.
Min vän revolutionstalaren nickar bifallande, och
vi återknyta vårt samtal.
— Jag ville gärna läsa några nyhetei från
Hullkommissionen och om den där präktiga Klado, säger
han skrattande.
— Ni delar den allmänna beundran, som man
hyser för honom?
— Enligt mitt förmenande är Klado en fullfjädrad
skälm, svarar han i öfvertygad ton, och andra skälmar
har låtit honom säga de där "öppna och ärliga"
sakerna om flottan för att han skulle kunna vittna i
Paris med tillräcklig prestige och under etiketten
martyr för sin öfvertygelse.
— Andra skälmar?
—- Ja, inte sant, det finns många i vårt hörn af
Asien. Den mest slipade af dem allesammans är
Witte. Han förstår att spela sina kort. Han
blame-rar sig inte. Han bidar sin tid.
Och min vän började fördjupa sig i spekulationer
öfver framtiden och öfver den kommande revolutionen,
som många vänta och som mången längtar efter. När
jag frågar honom, om han önskar ryssarnas nederlag
i Mandschuriet, svarar han undvikande och börjar i
allmänna ordalag tala om krigens fasa och folkens
martyrium. Han glömmer, att han under de tre långa
halfåren lärt sig resignationens hemlighet, och han
blir stundtals agitatoriskt vältalig. Det roar mig att
söka skilja de olika elementen i hans vackra och
rörande svada, positivismens torra skepsis, de sociala
utopisternas våldsamma fantasterier^ Tjernysjevskijs
heta och orediga patos.
Timmarna gå, och efter en~härlig månskensnatt,
som min vältaliga vän tvingar mig att till hälften
tillbringa på däck, äro vi på morgonen fiamme i Odessa,
den sydryska uppkomlingsstaden med sina breda
gator och sin Berlinerlyx. Den mystiska hindun har
inte synts till på hela resan. Han har hållit sig
nedkrupen i sin hytt och längtat tillbaka th! det varma
landet kring Ganges. Men vid landstigningen får jag
ånyo syn på honom, ifrigt gestikulerande och
parla-menterande med en bister gendarm, som tycks finna
den besynnerliga främlingen litet misstänkt. När
trätan är bilagd, kommer han och hviskar i mitt öra:
—- Very bad people, the gendarms ... very bad
people!
Min vän revolutionstalaren, som står bredvid,
råkar höra hans hjärtesuck och nickar instämmande:
—- Very bad people, indeed.
Ole g.
I HVAR 8 DAGS den 25 dec. 1901 utlysta pristäflan
för utmärkta svenska originalromaner, år det ut/ästa
prisbeloppet
Kr. 6,000 (Sextusen).
Tåflingstiden utgår den 15 aug. 1905. Alla våra
skriftställare inbjudas att deltaga.
— 390 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
