Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 27. Den 2 April 1905 - Ernst Jakob Keijser †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN LAGERBERG. †
SE PORTRÄTT I HVAR 8 DAGS FÖREGÅENDE NUMMER.
I det längsta hade man hoppats att den sjukdom
som på sista tiden hemsökt general Lagerberg, och
hvilken tagit en allt allvarligare vändning, icke skulle
få herravälde öfver en natur som in i höga
ålderdomen visat sig så ovanligt spänstig och
motståndskraftig, men dessa förhoppningar gäckades och Marie
Bebådelsedag ingick budskapet att den gamle, som få
populäre generalen slutat sina dagar. Därmed har vårt
land mist en af de mest framträdande representanterna
för dessa ursprungliga, rättframma och enkla
personer af den gamla stammen, hvilka tyckas på väg att
försvinna utan att en senare generation kan taga
deras mantel på sina axlar och uppbära den på det
enda möjliga, obeskrifliga sättet.
Sven Lagerberg föddes i Göteborg den 21 jan.
1822 som son till öfverstelöjtn. grefve Carl Sven
Lagerberg och hans maka, född von Rosen. Efter
slutade militära studier blef han 39 underlöjtnant vid
Andra lifgardet, där han tre år efteråt befordrades till
löjtnant. 49 blef han officer vid generalstaben och
följande år adjutant hos dåvarande kronprinsen,
sedermera konung Carl XV. 52 blef han kapten i armén,
53 i regementet och följande år major i armén. Då
Carl XV bestigit tronen förblef Lagerberg i sin
adjutantställning hos honom. 59 blef han chef för d. v.
härtigens af Östergötland, numera konung OscarII:s, stab.
Tre år senare finna vi honom vid endast 40 års ålder
som öfverstelöjtnant i armén och chef för
landtför-svarsdepartementets kommandoexpedition, som han
ledde till 66. Då utnämndes han till öfverste och
sekundchef för det regemente han som officer från
början tillhört, Andra Lifgardet. Vid tronskiftet 72
utnämndes grefve Lagerberg till chef för konungens
stab och 80 på en gång till generallöjtnant i armén,
chef för lifgardesbrigaden och generalbefälhafvare för
fjärde militärdistriktet, som den tiden omfattade
trupperna i Stockholm och kringliggande orter. Vid
militärdistriktsförändringen 89 utnämndes L. till chef för
femte militärdistriktet, i hvilken egenskap han dock
kvarblef blott till 90, då han vid fylld
pensionsålder afgick. General i armén blef han 89. Fr.
o. m. 89 var han t. f. öfverkommendant för
Stockholms garnison.
I Krigsvetenskapsakademiens andra klass invaldes
han 64 och i Akademiens första klass 67. Äfven i det
politiska lifvet har Lagerberg deltagit, i det han
under åren 66—84 tillhörde Första kammaren. I
Stockholms stadsfullmäktige var han åren 63—69 ledamot.
Bakom dessa data ligger som man kan förstå en
synnerligen mångsidig verksamhet. Men Lagerberg
var mannen som motsvarade alla kraf och hans
meritlista är långt ifrån uttömd med ofvanstående, som
endast utgör hufvudkonturerna till det yttre förloppet af
en lefnadsbana, hvilken varit fosterlandet till så rikt
gagn.
Om "general Sven" berättas som bekant talrika
anekdoter, ofta något drastiska, men lika mycket
vittnande om den frimodiga öppenhjärtlighet och den
omutliga rättskänsla han visade i alla lifvets lägen.
Han hade vid sidan af sin begåfning en rik fond af
humor och företedde en i hög grad orginell
personlighet. Men framför allt såg man i grefve Lagerberg
hedersmannen — och minnet af honom skall sent
glömmas.
ERNST JAKOB KEIJSER. †
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Helt oväntadt har den underrättelsen ingått, att
biskopen i Skara stift Ernst Jakob Keijser den 26
mars utan föregående sjukdom aflidit vid 59 års ålder.
Den så hastigt bortgångne var född i Stockholm,
där fadern var apotekare. Student i Uppsala 63,
ägnade han sig först åt humanistiska studie* blef fil.
kand. 68 och promoverades följande år till fil. doktor.
Efter att en del år ha tjänstgjort som lärare vid
läroverk i Stockholm aflade han 76 teol. kand.-ex., och
sedan han prästvigts, kallades han året därpå till
docent i praktisk teologi vid Uppsala universitet. 79—
80 förestod han professuren i dogmatik och
moralteologi. E. o. hofpredikant 78, befordrades han
sedermera till kyrkoherde i Örebro, hvilken befattning
han 80 tillträdde. Fem år senare erhöll han transport
som domprost i Strängnäs. Vid vakans på
biskopsstolen i denna stad 89 uppfördes han på första
förslagsrummet, men nådde dock icke denna värdighet
här, utan först vid biskop Beckmans i Skara frånfälle
95, då han utsågs till dennes efterträdare. Han
tillträdde sitt ämbete den 1 maj 96 och hade alltså vid sin
död icke fullt 9 år verkat på sin höga post.
Men dessa 9 år ha varit fyllda af mycket arbete.
K. tog sin uppgift så allvarligt som möjligt, var for-
drande mot både sig själf och andra. Sin förnämsta
plikt som stiftschef ansåg han ligga i det personliga
öfvervakandet af alla under honom sorterande
angelägenheter, och icke lär det vara regel att biskoparne
inom sina stift företaga så täta och omfattande
visita-tioner som dem han med alltid outtröttligt intresse
för församlingarnas bästa allt som oftast förrättade.
På samma gång K. till sin kyrkliga åskådning var
en strängt konservativ man, har han gifvit många
vackra prof på den omutligaste frimodighet och
själfständighet åt alla håll. För visso var han en myndig
man, som fordrade respekt för sitt ämbete, men det
var lika mycket öfvertygelsens värma och
intelligensen i hans ord som den pondus med hvilken de
fram-sades, som tillförsäkrade honom åhörarnes
uppmärksamhet.
Biskop K. har tagit del i fyra kyrkomöten och vid
dem gjort betydelsfulla inlägg. Som förf. var han
ganska flitig och har utgifvit dels öfversättningar från
grekiskan, dels skrifter och tidskriftsartiklar rörande
religiösa och kyrkliga frågor.
Biskop K. var sedan 1871 gift med Maria
Magdalena Kjerrulf.
— 424 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
