Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 28. Den 9 April 1905 - »Lilla Mamma» af Th. Randal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»LILLA MAMMA».
För HVAR 8 DAG af TH. RANDAL.
De uppmaningar, som från flera håll riktats till oss att presentera bilden at den omtyckta förf.
fru Thora Randal, ur hvilkens penna vidstående skiss flutit, och hvilken allt som oftast gästat
H. 8 D:s spalter, komma vi så mycket hällre till mötes, som författarinnan genom sina små
skildringar blifvit helt populär. — Fru R. är född 80 i Uppsala och dotter till den bekante
musikdirektören Wald. Neumann. Sedan några år gift och bosatt i Köpenhamn, har hon
därifrån som korrespondent och novellist flitigt medarbetat i den svenska prässen. F. n. bekläder
hon posten som redaktionssekreterare i svenskarnes organ "Vår tidning" i Köpenhamn.
THORA RANDAL.
Lilla mamma hade
många idéer — och
lustiga idéer.
Hon älskade bland
annat att ligga så lång hon
var på magen inne på
den mjuka divanen i
salongen och läsa
romaner.
Hon påstod att man
begrep bättre hvad man
läste liggande i denna
ställning.
Lilla mamma älskade också att hoppa från stol
till stol inne i barnens rum, följd hack i häl af den
jublande Baby och Bellis.
Lilla mamma log alltid och svepte med förkärlek sin
smärta, lilla dockgestalt in i frasande siden och luftigt tyll.
Men lilla mamma liknade häller inga andra mammor.
Hon såg ut som en liten elfva med gula
babylockar och blåa babyögon och var lika oförståndig som
sina egna små barn.
Lilla mammas man var en ansedd och sträng
diplomat, som afgudade sin lilla barnahustru.
Han hade sett henne leka nere vid strandkanten, då
han en sommar rekreerade sig vid "Aix les Bains", blifvit
kär, friat och gift sig med 17-åriga mademoiselle Denise.
Han förde henne med sig upp till den kalla
norden, och försökte inpränta hos henne sitt lands skick
och seder samt sitt stånds etikett.
Men Denise hängde med näbbet, hade tråkigt,
frös och längtade tillbaka till sitt soliga hemland.
Men så kom Bellis och året därefter Baby. Denise
blef döpt till "lilla mamma" och gladde sig hjärtligt åt sina
små lekkamrater, hvilka liknade henne själf på en prick.
Lilla mammas största fasa voro de officiella
middagarna och visiterna. Hon hatade att sitta styf och stel vid
en tråkig bordkavaljers sida och äta sig igenom en hel lång
diner med en massa rätter, som hon inte brydde sig om.
Hon tyckte mycket bättre om att sitta hemma hos
Bellis och Baby och äta sig mätt på två af sina
älsklingsrätter och dricka champagne ur de slipade
venezianska pokalerna. Ty lilla mamma älskade
champagne. Det var, som vore hon själf i släkt med
vinets glittrande pärlor, med dess ljusa, gyllene färg
och brusande, flyktiga skum. Det värsta af allt var att
lilla mamma så ofta begick grofva brott mot etiketten.
En gång då hon var till "grand diner" hos
ministern fick hon till vis à vis vid bordet en något
bedagad konsulinna.
Lilla mammas snabba öga upptäckte snart att
konsulinnans nattsvarta lockar voro oäkta och att en
af dem satt helt lös.
Allt efter som middagen skred framåt skred
också konsulinnans löslock allt längre och längre ned i
pannan och vid desserten föll den ned i den läckra
"ananas-parfaiten", som hon just hade serverat åt sig.
Lilla mamma, som följt lockens skridande med spändt
intresse, utbröt i ett klingande skratt vid denna syn,
och klappade i händerna af pur förtjusning.
Konsullinnan höll på att svimma och stämningen
vid lilla mammas bordända blef som genom ett
trollslag ytterst kylig.
Ett dylikt utbrott vid en af hans excellens
middagar var en oerhörd förseelse.
Då lilla mamma åkte hem den kvällen fick hon
en sträng tillrättavisning af sin man.
Han talade länge, öfverbevisande och faderligt.
Och då han hade talat i 15 minuter, och trodde att
lilla mamma satt sorgsen och skuldmedveten vid hans
sida, utbröt hon plötsligt i ett klingande skratt.
— Åh, Gerhard — kära Gerhard — det var då
den kostligaste syn jag någonsin sett! sade hon och
torkade tårarne ur ögonen, det var, vid himmelen, det
fästligaste vid hela hans excellens diner!
Så lutade herr Gerhard sig tillbaka mot kupéns
kuddar och — resignerade.
En annan gång skulle lilla mamma och hennes
man, legationssekreteraren, på visit hos grefve de K.,
en framstående diplomat.
Lilla mamma såg ut som en rosenknopp i sin
violetta sammetsdräkt med muff och boa af hermelin och
med en stor plymbesatt hatt på sitt ljusa babyhufvud.
Hennes man såg beundrande på henne och
förmanade henne att uppföra sig korrekt hos grefven.
Lilla mamma suckade, nickade och steg upp i vagnen.
Grefven och grefvinnan mottogo dem i salongen.
Lilla mamma gjorde en graciös nigning, tog plats
på en taburett och konverserade om väder och vind,
teater, litteratur och musik, så hennes man strålade af
förtjusning.
Det kom flera gäster.
Herrarne drogo sig tillbaka och politiserade,
damerna sågo i album och diskuterade moderna.
Lilla mamma satt bortglömd på sin tuburett. Hon
gäspade bak sin muff och såg sig omkring i rummet.
I kabinettet bredvid låg grefvinnans premierade
angorakatt och slickade sina silkeshvita tassar.
Ett, tu tre var lilla mamma inne i kabinettet hos
katten och började leka med den, och då hennes man
långt omsider uppsökte henne för att de skulle säga
farväl och gå, fann han henne krypande på alla fyra
efter katten, som släpade i väg med hennes
hermelinsmuff och boa. Grefven som följde efter honom in,
drog draperierna diskret ihop bakom sig.
Det var ingen syn för "fina världens" damer,
men han själf var kvinnovän och förstod att
uppskatta en dylik pikant situation.
Den gången grälade legationssekreteraren
eftertryckligt på lilla mamma, så hon kom hem med
röd-gråtna ögon, och gick direkt in till Bellis och Baby
och klagade sin sorg för dem. De visade sin
förståelse af lilla mammas sorg, genom att uppstämma en
kraftig gråtduett, som resulterade i att lilla mamma
blef ond och utdelade ett par kraftiga örfilar åt de
små skrikhalsarne.
Lilla mamma älskade att dansa. Icke i en stel
balsal med en massa mer eller mindre styfbenta
kavaljerer, utan hemma i den stora matsalen med
parkettgolvet och med Baby och Bellis som dansanta
damer. Ty lilla mamma var kavaljer och förde.
En ruskig aprildag lödo de spruckna tonerna af
ett positiv upp till barnkammaren.
Bellis och Baby kröpo upp i fönstret för att se
på "pelemannen", och lilla mamma kom springande från
salongen, hvarest hon legat i sin älsklingsställning —
på magen — och läst i en roman, in till småbarnen.
— En spelman! En spelman! jublade hon, och
tryckte sin lilla babynäsa flat mot rutan för att
upptäcka mannen med positivet nere på gården.
Plötsligt fick hon en af sina många, lustiga idéer.
— Anton! ropade hon ut i den långa korridoren.
I nästa minut stod Anton framför henne, allvarlig,
slätrakad och korrekt i sitt stilfulla livré.
— Anton bed spelmannen komma hit upp och
ta’ positivet med sig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
