Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 29. Den 16 April 1905 - Konung Christian IX - Svenska statsministerskiftet - Constantin Meunier, den nyligen aflidne konstnären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG CHRISTIAN IX
SVENSKA STATSMINISTERSKIFTET.
AFGÅNGNE STATSMINISTER E. G. BOSTRÖM.
Efter porträtt. KtirM: Bengt Silfrertparrt.
FYLLDE 87 ÅR DEN 8 APRIL.
Ingen kan nu fälla en oväldig dom öfver den afgångne
regeringschefens statsmannagärning — det tillkommer historien; men alla
och en hvar må vittna om den rena, starka fosterlandskärlek som
präglat hvarje handling under de 12 årens oförtrutna arbete som
statsminister — det tillkommer rättvisan. Fot°- HVAR 8 DA0-
CONSTANTIN MEUNIER, DEN NYLIGEN AFLIDNE KONSTNÄREN.
CONSTANTIN MEUNIER.
Efter ett unikt porträtt, taget en vecka före konstnärens död.
Träffad af ett slaganfall har för kort tid sedan en
af våra dagais förnämsta bildhuggare, belgaren
Constantin Meunier, aflidit i Bryssel vid 74 års ålder.
Meunier var ursprungligen målare, och var äfven
som sådan framstående äfven om han icke nått sin
egentliga berömmelse förrän han — vid öfver 50 års
ålder! — slagit om till utöfvande af systerkonsten.
Det område inom hvilket Meunier så godt som
uteslutande rörde sig, var framställandet af
kroppsarbetaren. "Industrialismen’’ heter en af hans mest kända
reliefer, och denna är typisk för hans produktion.
Under åratal hade mästaren bott midt i "le pays noir",
Belgiens "svarta land", centrum för en storartad
grufindu-stri, men på samma g^ng en ohygglig fläck af jorden,
där skogen är fabriksskorstenar och stenkolshögarna äro
kullarne i terrängen.
Det var intet idealiserande i Meuniers konst, under
det han å andra sidan icke i allmänhet dref sin realism
längre än till framställandet af typen. Bland de
människor, hos hvilka Meunier valde sina modeller, är väl
också typdraget det enda i ögonen fallande. Öfver dem
rufvar kan man säga kulturens förbannelse så kväfvande
tungt, att nästan intet af en egen personlighet får
spira fram.
"En vacker dag hade han en staty
färdigmodel-lerad", heter det. Det var "Hammarsmed n", och
nu följde en rik produktion. Vi ha "Anvers", den unge
hamnarbetaren, vi ha skördemannen, "Grufgossen",
vi ha "Den gamla grufhästen" o. s. v., alla spelande på
samma tema. Under sin sista tid var Meunier
sysselsatt med ett stort monument "Arbetet", en väldig
så-ningsman på en sockel, hvars fyra sidor prydas af
reliefer, föreställande de olika naturelementen, återgifna
genom scener ur arbetarnes lif.
Arbetet — en såningsman. Som all stor konst var
äfven Meuniers i grunden optimistisk. Hans "slafvar"
kunde väl vara tungt böjda, brutna blefvo de aldrig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
