Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 31. Den 30 April 1905 - »Misstaget» af Henning Berger - Brokigt utomlandsnytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
DEN NYE FRANSKE SJÖMINISTERN THOMSON GÅR NED I EN UNDERVATTENSBÅT I LA PALLICE.
(Forts, från sid. 499.)
han bar under en snedvriden arm en cittra. Det
verkade trasigt, galet, grymt.
— Lifvet kan vara grymt — för somliga, sade
notarien.
Och full af plötslig tacksamhet skänkte han den
modärna trubaduren en krona.
Tiggaren-spelmannen stirrade på silfverslanten och
sade med dreglande mun något om gud och evig
tacksamhet, och hans röda, rinnande ögon försökte
blicka hundtrogen tillgifvenhet för Löfqvist.
Notarien vandrade.
— Paulowna, sade han ibland.
— Det är ej sant, det är ett misstag, kunde han
sedan emellanåt tillägga.
Men därpå högt och jublande utbrista:
— Jo, jo, jo, det är sant!
Notarien vandrade och i hans öron kvittrade alla
vårens fåglar: Paulowna.
Vid en parkkrök stannade han, en backe höjde
sig i sakta stigning. Han såg uppåt och på själfva
krönet blixtrade en vagn. Präktiga, dansande hästar
med skum kring fina nosar, betslen blänkte. Kusk
och betjänt högt upp, korrekt korsade armar, strama
tyglar — det bar utför.
Midt i backen såg notarien att inne i vagnen
sutto två damer. I nästa ögonblick bleknade han af
glädje. Det var fröken Paulowna, hans älskade, och
hennes mor.
Han steg ännu mer åt sidan, tog af hatten och
gjorde en djup bugning. Det var i sista sekunden —
hästhofvarna stänkte vägens smuts ända upp mot
hans ansikte och de gummiringade hjulen hveno i ett
huj förbi. Men båda damerna hade förbindligt hälsat.
Raglande som en drucken steg notarien in i en
liten källarlokal och drack ställets dyraste vin. Det
farliga vårrusets skumpärlor surrade som glada, galna
bin i hans hufvud och han ville bjuda all världen
till sin och Paulownas bröllopsfäst.
I ett af statens verk går en notarie som med
samma mystiska min nedlåtande hälsar förmän,
kamrater och vaktmästare god morgon. Man skrattar
redan litet åt honom, men det gifves i statens verk
så många underliga och halft skeppsbrutna stofiler,
att ingen fäster sig något vidare vid honom. Om
något år skall han bli ännu konstigare, och senare,
år efter år, omärkligt fullständiga den mask i hvilken
han slutligen skall stelna.
Någon gång, när den tiden kommer att han ej
längre nöjes med dunkla antydningar, skall han en
punschkväll taga en kamrat, en bror, in i sitt stora
förtroende och till gengäld få dennes lilla
lifssned-vridning. Han skall berätta om en skön och rik ung
kvinna, hvars hår, juvelbesatt och svart, var sagolikt
tungt och vackert. Den kvinnan älskade honom,
notarien Löfqvist, men — es ist eine alte Gechichte
— världen ville annorlunda och en grefvelöjtnant —
håhå — ha –-
Och han gråter inför sin vän, som fyller glasen.
Fjällen faller aldrig från hans ögon. Blind går
han omkring och till sist skall verkets kvickhufvud
måhända gifva honom ett öknamn. Och han blir då
döpt till Misstaget.
Men det gör honom ingenting. Ty han vet hvad
han vet. Och ända in i hans sena ålderdom skall en
vårbild komma till honom om natten och i sömnen
kyssa den stackars drömmarens panna.
l HVAR 8 DAGS PRISTÄFLAN FÖR UTMÄRKTA
SVENSKA ORIGINALROMANER är prisbeloppet
Kr. 6,000 (Sextusen)
det största som någonsin utfästs i liknande täflan Alla
våra skriftställare inbjudas att deltaga. Täflingstiden utgår
den 15 aug. 1905. Närmare bestämmelser återfinnas i
H. 8 D. för den 25 dec. 1904.
Vi fästa emellertid särskild uppmärksamhet vid det
oeftergifliga villkoret, att till H. 8. D:s täflan inlämnadt
arbete icke får ha förut varit annorstädes erbfudet eller
till annan täflan insändt. Uttrycklig försäkran härom
skall åtfölja namnsedeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
