Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 32. Den 7 Maj 1905 - »Svenskar i utlandet». Af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»SVENSKAR I UTLANDET».
För HVAR 8 DAG af MARI MIHI.
På Hampton Court, det forntidsdruckna slottet från
Thomas Wolseys, den maktlystne kardinalens,
storhetsdagar, där tragedier utspelats och där man spelat
tragedier, där Henrik VIII:s blekskrämda gemåler, prydda
med sina afrättade företräderskors regalier, skridit fram
på den väg, som slutligen ledde till stupstocken
utanför Beauchamp Tower, där mäster Hans Holbein
af-konterfejat sin kunglige vän och dennes styfva hof i
bilder, hvilka alltid skola stå som mönster för ädel
och karaktärsfyld porträttkonst, till denna plats, dit
Shakespeare kallades att uppträda för Elisabeth och
James I, där vi alla hafva sett den en smula
teatraliskt listige Bolingbroke spela volant med sina
repliker framför den flickaktiga drottning Anna uti "Ett
glas vatten", i detta Englands Gripsholm med dess
tusentals kvadratmeter oljestruken kanfas finnes en duk
af alldeles specielt intresse för oss svenskar.
Taflan, hvilken betecknas med n:r 76 i den Andra
Audienssalen, framställer Den heliga familjen. Och
detta i oändlighet varierade motiv uppgifves vara
utfördt af någon obekant lärling i gamle Titians stora
verkstad. Verket är för öfrigt en kopia — ehuru
såsom sådan ganska själfständigt behandlad — af ett af
Titians tidigaste arbeten, målad mellan 1512 och 1514,
befintlig i Madrids Pradogalleri och där tills för några
år sedan felaktigt katalogiserad som en Giorgione.
Jesusbarnet böjer sig framåt för att emottaga en
krans af rosor, som räckes honom af Sankta Bridget.
Bakom henne och till vänster synes en man i rustning,
hållande ett banér. Denne föreställer Sankt Hulfus,
Sankta Bridgets gemål.
Så vidt jag vet är konstverket okändt hos oss,
men borde nog ej vara så. Ty detta är väl enda
gången som den italienska renässansen — och till på
köpet i dess mest lysande färgfurstes skola — valt
en svensk man och en svensk kvinna till tänkta och
idealiserade modeller för religiöst måleri.
Sankta Bridget är ingen annan än världens första
kvinnosakskvinna, på hvilka vårt land alltsedan dess
varit så rikt välsignadt. Det är den stränga frun till
Ulfåsa, Brita Birgersdotter, den heliga Birgitta. Och
Sankt Hulfus, riddaren vid hennes sida med baneret,
är hennes make, östgötalagmannen Ulf Gudmunsson,
hvilken åtföljde hustrun på hennes pilgrimsfärd till
aposteln Jakobs graf för att lykta sina dagar som munk i
Alvastra kloster. Fru Brita Birgersdotter tillUlfåsa och Ols
hammar, inrymd under samma tak som de odygdiga skön-
heterna vid Karl II Stuarts hof — stackars gamla helgon!
* * *
Jag sökte skaffa mig en fotografi af denna för oss
så intressanta tafla, men det visade sig ogörligt.
Största delen af de konstverk, som inrymmas på Hampton
Court, äro tillgängliga i reproduktion, med denna
alldeles icke. Jag talade med Londons förnämsta
fotografer härom, men fick alltid undvikande svar. De
bjödo mig beredvilligt på hundradetals afbildningar ur
Hampton Courts galleri, men denna saknades
beständigt. Anledningen härtill är en gåta.
Dock, jag fick annat att tänka på, och det hela
föll mig ur minnet. Mitt Londonbesök ägde rum
sistlidne oktober månad, och nu, ett halft år efteråt,
befinner jag mig helt oförmodadt i Madrid.
I går, då jag vandrade i Pradogalleri et, kanske
det rikaste i världen, hajade jag plötsligt till; ett
gammalt minne dök upp ur min själs skrymslen. Där hade
jag ju min förlorade vän från Hampton Court. Men
här såg jag originalet, lysande i ett majestät, som
fördunklade kopian. Här kunde jag äfven komma öfver
ett fotografi af detta Titians ungdomsverk. Visserligen
ger denna bild föga rättvisa åt den vackra scenen,
men den låter dock betraktaren njuta af
kompositionens renhet.
Både jag själf — och förmodligen alla andra med
mig därhemma i Sverige — ha lärt oss att uppfatta
den heliga Birgitta som en hvass och amper gammal
fru, hvilken obarmhärtigt läste lagen för den stackars
lilla drottning Blanka.
Titian har gifvit henne liksom de öfriga figurerna
den venetianska skönhetstypen. Taflan glöder af den
rikaste, fullaste värme. Färgerna tyckas lagda på en
duk af solsken. Det ligger en oändlighet af mjuk
och kvinnlig ljufhet hos detta helgon från norden,
som bjuder Kristusbarnet en krans af de rosor, hvaraf
man en gång skulle fläta hans krona. Hennes lockar,
gula som axen på Sörmlands åkrar, ringla sig
omkring ett ansike, hvilket speglar både religiös extas
och förtrolig ömhet.
De båda kvinnorna med barnet emellan sig verka
som en tyst musik, såsom ett vekt ackord af längtan
och lycksalighet, och detta betonas och fördjupas
ytterligare af den ädelt
allvarliga
mannagestalten bakom dem.
Hans fasta, lugna
blick, hans mörka hår
och skägg, den kalla
glansen från hans
rustning tjäna endast
till att stärka den
ljufva fläkt af vek grace
och stilla ro, som
åskådaren förnimmer.
Då jag i går talade
med D. José
Echéga-ray om att jag skulle
begifva mig till
Pra-don, var jag glad att
kunna säga, att, ehuru
ingen svensk målare
finnes representerad
där, så finnes där
dock två svenskar
porträtterade. Och
detta porträtt är af
Titians hand!
Madrid d. 27 apr. 05.
Mari Mihi.
Efter fotografi. A ’ Bengt Silfversparre.
»DEN HELIGA FAMILJEN». UNGDOMSVERK AF TITIAN. Som modeller har mästaren här
valt Den heliga Birgitta och hennes make, Ulf Gudmunsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
