Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 32. Den 7 Maj 1905 - En svensk humorist - Karl Sidenbladh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SVENSK HUMORIST.
WALDEMAR BüLOW.
Foto, Jonn* Eftertr., Lund. Kitchf: Bengt Silfversparre.
WALDEMAR BULOW.
Få af våra nu skrifvande humorister äga af naturen en sådan
begåfning för skämt och humor som Waldemar Bülow, den
bekante redaktören af lundabladet Folkets Tidning. Från
sakkunnigs håll har till och med nyligen blifvit sagdt att han, sedan hans
vän och kusin Axel Wallengren, den oförliknelige fakiren
Falstaff, gick hädan, är vårt lands nästan enda verklige humorist.
Visst är i alla ..händelser, att man måste gå så långt tillbaka i
tiden som till Östgötha Correspondenten under de första år
Palmaer utgaf denna publikation för att finna ett med Folkets
Tidning jämförligt blad. Med H. B. Palmaer, vår periodiska
litteraturs kvickaste pänna, är Waldemar Bülow andligen befryndad,
fast hans humor är mera lekande och oförarglig. Liksom den
nämnde store skämtaren excellerar han i små korta bitar,
"bref-lådor" och dylikt, oftast infall för stunden med det omedelbiras
och osöktas friskhet. Han har visserligen aldrig utgifvit någon
egen bok och kommer väl näppeligen häller att göra det, men
han är dock tack vare kollegornas flitiga saxhugg känd och med
nöje läst rundt om i landet, ja äfven i Amerika har han beredt
manga landsmän högtidsstunder af skratt.
Man kan säga, att det under årens lopp har utbildat sig en
särskild skånsk humor, som kanske ursprungligen stammar från
gammal god lundensisk katedervältalighet. Denna humor, som
framträdande i det dagliga talet lämpligen kan rubriceras såsom
lundajargon eller lundensisk studenthumor, tittar i regeln fram
bakom en lidelsefri och allvarlig, med akademisk retorik snirklad
yta, såsom t. ex. i Fakirens kända lexikon "Enhvar sin egen
professor", hvilket för öfrigt äfven innehåller en och annan godbit
tillkommen under samkväm med Waldemar Bülow och John
Wigforss. Men Bülows skämtlynne har därjämte en rent
personlig prägel, som i prässen skapat benämningarna "Bülowiana"
ellei "Den bülowska lundahumorn". Äfven har han en gång
i ett försök till karaktäristik icke utan skäl blifvit kallad
"Sveriges roligaste redaktör".
Detta gäller om honom äfven i privatlifvet, ty Waldemar
Bülow tillhör dessa afundsvärda naturer, som aldrig kunna bli
gamla utan ständigt bevara sin ungdomsfriskhet. Hans talang
har också helt naturligt flitigt anlitats vid festligheter inom
student- och sällskapslifvet. Vid karnevaler, bazarer o. s. v. i den
goda lärdomsstaden har han under många år varit en oumbärlig
hjälpreda, ja Inn har t. o. m. vid ett tillfälle skördat rika lagrar
som Pelle Jöns vid en storartad amatörcirkus för välgörande
ändamål i Malmö. Bülow är humorist icke endast med pännan
i hand utan dagligen och stundligen, äfven i det allvarliga
dagsarbetet, som icke förmår påtvinga honom någon spansk kappa
eller några sura miner. Han har under sin lefnad — han är nu
41 år gammal — haft åtskilligt annat att syssla med än att nästan
ensam redigera sitt blad, som han 1891 öfvertog efter fadern,
riksdagsmannen Christian Bülow, tidningens grundare och
dittillsvarande redaktör. Han innehar sålunda flera kommunala
förtroendeuppdrag, är ledamot af Lunds stads fattigvårdsstyrelse,
suppleant i skolråd och hälsovårdsnämnd m. m. Synnerligen
lifligt är hans intresse för barn- och fattigvård, hvaråt han ägnar
månja af sina både lediga och icke lediga timmar.
Efter att 1886 ha blifvit student vistades han 1887—89 under
skilda tider i Tyskland, England och hufvudsakligen Frankrike
för språk- och konststudier. Men i synnerhet visade W. B. håg
för naturvetenskap, och inom ett af dess områden, mykologien,
har han utbildat sig till en framstående kännare. Med framgång
har han ifrat för spridande af kunskap om våra giftiga och
enkannerligen våra talrika matnyttiga svampar, hvilka ruttna i
skogarne i stället för att få sin naturliga användning som
näringsmedel. Han har i detta syfte vid flera tillfällen inom Skåne
anordnat synnerligen intressanta svamputställningar och emottog
senast vid trädgårdsutställningen i Helsingborg 1903 den högsta
utmärkelsen.
I sin tids studentlif har han lifligt och verksamt deltagit.
Under en längre period var han sekreterare och kassör i Lunds
nation samt Akademiska föreningens vice sekreterare. Och han
kan räknas bland stiftarne af den i slutet på åttiotalet som en
motvikt till den starkt konservativa Stora diskussionsföreningen
bildade s. k. Lilla diskussionsföreningen, den första verkligt
frisinnade sammanslutningen inom Lunds studentkår, och hvilken
sedermera ombildades till den mera bekanta föreningen D. U. G.
hvars traditioner åter mot decenniets slut fortföljdes af den ännu
lifskraftiga studentföreningen D. Y. G. Den förras betydelse för
dåtidens studentlif och indirekt äfven för efterföljande
generationer kommer antagligen att framgå af en bok, som sannolikt
inom kort är att förvänta från d:r Paul Rosenius’ fina pänna.
Jämte honom och Bülow äro bland D. U. G:s verksammaste
medlemmar när den under början af nittiotalet stod i sitt flor att
nämna de båda aflidne skalderna Emil Kléen och Axel
Wallengren, d:r Adolf Strömstedt, äfven en afgjord diktarebegåfning,
den kände botanikern och skriftställaren Bengt Lidforss, medicine
professor Karl Petrén, juristen Hans Cavallin, fil. d:r Borge,
sedermera en bland Studenter och Arbetares i Stockholm stiftare m. fi.
Politiskt och socialt frisinne har Waldemar Bülow i arf efter
fadern, som i Lund gjort ett godt arbete i radikalismens tjänst.
Folkets tidnings traditioner från 1850- och 60-talen, modifierade
efter modärna kraf, upprätthållas alltjämt af sonen. Så kunna
tidningens årgångar alltifrån dess grundande (1856) lämna åt
eftervärlden en intressant bild af den sociala och politiska
utvecklingen i rikets andra universitetsstad under det senaste halfseklet.
I dess spalter ha åtskilliga nya uppslag inom olika kulturområden
framkommit. Föremålet för dessa rader, Folkets Tidnings n. v.
redaktör, är äfven en vaken och praktisk natur, en man med
idéer. Så kan t. ex. den byrå för rättshjälp åt obemedlade, som
nyligen börjat sin verksamhet i Lund, räkna sitt ursprungliga
initiativ från honom,.
Yngve von Schmidten.
65 år fyllde den 25 april öfverdirektören och chtten för
Statistiska centralbyrån Karl Sidenbladh, hvilken vid uppnådd
pensionsålder inlämnat sin afskedsansökan. 1859 student i Uppsala,
1866 fil. d:r och e. o. amanuens vid universitetsbiblioteket samt
1867 docent i nordiska språk. S. utnämndes 1871 till aktuarie
i Statistiska centralbyrån, där han förut tjänstgjort och utnämdes
1901 till öfverdirektör och chef för byrån. Har från
trycket^ut-gifvit en mängd arbeten.
— 518 —
Foto. L. Larsson SrfWt» Klicht • Bengt Silfversparre.
KARL SlDENBLADH.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
