Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 35. Den 28 Maj 1905 - Hos Echegaray. Af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOS ECHEGARAY.
Korrespondens till HVAK b DAG.
Om du är i Madrid och vandrar Calle de Zurbano
framåt, så kilar du gärna in i n:o 25, det svensk-norska
ministerhotellet. — Sedan staten för ett halft år sedan
inköpt detta hus, har det undergått en genomgripande
restauration, verkställd efter ritning af s:r Velasquez,
Spaniens främste arkitekt, samt presenterar sig nu
såsom ett af Madrids vackraste och komfortablaste
diplomatresidens. Med slösande frikostighet har vårt
sändebud, baron Wedel-Jarlsberg, skänkt regeringen hela
den dyrbara inredningen, där nästan hvarenda möbel,
hvarje stol, bord, spegel eller ljuskrona är ett
själfständigt konstverk.
Ja, frestelsen att stanna här är sannerligen
mycket stor, hälst värdfolket mottager sina svenska och
norska landsmän med en hjärtlighet och ett
tillmötesgående. som gör denna legation till hvad den
verkligen bör vara, ett idealiseradt stycke af det fjärran
hemlandet.
Dock, för denna gång fortsätta vi gatan framåt
och ringa på i n:o 44, en stor, präktig villa, där den
mest fräjdade bland Spaniens nu lefvande diktare
slagit ned sina bopålar..
Jag har inte alls gått dit för att intervjua — bort
det. Det torde väl inte finnas något obehagligare för
en ryktbarhet än detta att blifva utfrågad intill skinnet
af en obekant herre, som följer hvarje ord, hvarje
rörelse, som falkar efter om den stackars ryktbare är
nyrakad eller om han har nött hål på skosulorna för
att sedan med obarmhärtig noggrannhet delgifva allt
detta åt en skvallersjuk läsekrets. — Nej, jag begaf
mig dit endast för att se honom och för att frambära
ett bref från hans bäste vän i Sverige.
En livréklädd betjänt tager mitt kort, och jag slår
mig ned uti en liten salong bredvid vestibulen.
Väggarna äro betäckta med täxtade och illuminerade
adresser i ramar. Medan jag nu sökte tyda alla dessa
uttryck af beundran, vördnad och hängifvenhet för La
gloria de Castilla, hör jag plötsligt steg i trappan
och hinner knappast vända mig om, förrän José
Eche-garay tagit mig i famn.
— Ah, uno amigo de Suecia! — och så följer en
brusande ström på spanska.
Visserligen söker jag att hvarje morgon stafva
mig fram så godt jag kan uti "El Imperial". Dock,
emellan detta och att föra en konversation på spanska
är diket olyckligtvis mycket bredt.
— Men jag talar franska så rysligt illa, menar
Galeottos diktare.
Jag försäkrar, att då man behandlar sitt eget språk
så som han gjort, är det orimligt att behärska något
annat.
Echegaray invänder, att det obetydliga han
författat visst inte mäktar ursäkta hans svaga fransyska.
Detta framkallar ytterligare försäkringar från mig,
hvilka från hans sida gendrifvas med lika kraftiga
bestridanden. Sedan vi sålunda på detta sätt
öfver-bjudit hvarandra en stund, räcka inte fraserna till
längre. Vi börja båda skratta åt våra stora ord.
Första intrycket man får af Echegaray är, att han
är mycket gammal. Man låter bedraga sig af det
hvita håret, den kala, egendomligt formade hjässan
och den en smula hopsjunkna gestalten. Man tycker
att det är orimligt annat än att denne man måste
vara uråldrig, hvilken, sedan han utmärkt sig som
ingeniör och professor i matematik, redan för tre
decennier sedan satt som statsråd i revolutionsministären
och som dessutom skrifvit en rad af dramer, lika lång
som Shakespeares eller Ibsens.
Men sedan man talat med honom en stund,
finner man, att han ännu står midt uppe i sin
verksamhet, att han inte skänker en tanke åt att slå sig till
ro under lagrar, utan att han med hela sin brinnande
liflighet fortfarande står som en ledare för s’tt lands
andliga lif. — Endast några dagar senare hörde jag
honom på en reception i spanska akademien. D.
Emilio Ferraris inträdestal besvarades af Echegaray med
ett mera än timslångt anförande, hvilket föranledde
hans uppmärksamma auditorium omväxlande till
mummel af beundran och till skallande skrattsahvor. Ty
förf. till "La Esposa del vengador" är också humorist,
när han så vill.
— Ack, jag är mera matematiker än dramaturg,
säger han till mig, vida mera. Om det inte varit för
pängarnes skull, hade jag aldrig skrifvit något drama.
De som jag räknar till mina favoritförfattare, hafva
sysslat mera med aritmetiska än med sociala problem.
Och han visar mig sin boksamling, där de
matematiska arbetena intaga hedersplatsen, Legendre
bredvid Poincaré. Weierstrass vid sidan af Abel. Om denne
senare talar han mycket — "Abel var ju en
landsman till er?"
— Nej, han var norrman.
Jag berättar för honom om Vigelands intressanta
monument, hvilket man nyligen rest till den för
tidigt bortryckte vetenskapsmannens ära, och hvilket
framställer hans forskande ande som plöjer tankens
rymder.
Så för han samtalet öfver till Sverige, hvarvid
jag passar på att fråga, ifall han vågar trotsa afståndet
för att komma och hälsa på oss.
— Om jag ämnar mig till Sverige? — ja det var
en fråga det. Det är inte en artighet bara, om jag
säger, att jag längtar dit med otålighet. Och för att
bevisa detta, så styr jag fäiden dit upp redan i
sommar. Bara det inte blir för kallt. Ty kylan har nu
ständigt varit min bittraste fiende — ni ser själf.
Och han for med handen öfver den tjocka,
storrutiga kappa, i hvilken han går insvept. Huru han
kunde stå ut med att vara så ombonad, är
oförklarligt. Ty den dag jag besökte honom, var det
åtminstone 25 grader varmt.
Jag försäkrar honom att temperaturen i Sverige
redan nu är betydligt behagligare än i Madrid med
dess glödheta dagar och försåtligt svala nätter, då de
isiga vindarna från Sierra Guadarrama smyga sig fram
mellan de bakugnsheta husväggarna.
Men för att vara riktigt säker på att inte
öfverraskas af nattfrosten, föreslår jag honom att utsätta
besöket till slutet af juni eller början af juli.
— Ja, då kan ni hälsa och säga att jag kommer
vid den tiden, säger Echegaray.
Så tager jag farväl. Två dagar efteråt stor
uppståndelse i hotellets salong. Alla människor gjorde
sig ärende dit in, "for Echegaray, the famous
dra-matist was sitting there, paying a visit to the
Swede, liv ing in N:r 70".
Madrid, maj 1905. Mari Mihi.
i HVAR 8 DAGS PRISTÄFLAN FÖR UTMÄRKTA
SVENSKA ORIGINALROMANER är prisbeloppet
Kr. 6,000 (Sextusen)
det största som någonsin utfästs i liknande täflan. Alla
våra skriftställare inbjudas att deltaga. Täflingstiden utgår
den 15 aug. 1905. Närmare bestämmelser återfinnas i
H. 8 D. för den 25 dec. 1904.
VI fästa emellertid särskild uppmärksamhet vid det
oeftergifliga villkoret, att till H. 8. D:s täflan inlämnadt
arbete icke får ha förut varit annorstädes erbfudet eller
till annan täflan insändt. Uttrycklig försäkran härom
skaU åtfölja namnsedeln.
— 562 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
