- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 6 (1904/1905) /
595

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 37. Den 11 Juni 1905 - »Olausons pänningväska» af E. Walter Hülphers - Barnens dag i Sundsvall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»BARNENS DAG» I SUNDSVALL.

1 HVAR 8 DAGS PRISTÄFLAN FÖR UTMÄRKTA
SVENSKA ORIGINALROMANER år prisbeloppet

Kr. 6,000 (Sextusen)

det största som någonsin ut/ästs i liknande täflan. Alla
våra skriftställare inbjudas att deltaga. Täflingstiden utgår
den 15 aug. 1905. Närmare bestämmelser återfinnas i
H. 8 D. för den 25 dec. 1904.

Vi fästa emellertid särskild uppmärksamhet vid det
oeftergifliga villkoret, att till H. 8. D:s täflan inlämnadt
arbete icke får ha förut varit annorstädes erbjudet eller
till annan täflan insändt. Uttrycklig försäkran härom
skall åtfölja namnsedeln.

Foto. Kitilbaum, Sundsvall. KticM .■ Km. A.-b. åmot mijrrr^rrt sthm—ott

UR KARNEVALSTÅGET: Brefdufvornas vagn. — Tvenne kapell.

Resultatet af den nyligen hållna "Barnens dag"
i Sundsvall var särdeles gynnsamt. Sundsvall torde
hvad detsamma beträffar i förhållande till sin storlek
gå utanpå både Stockholm och Malmö.

fötter, sak samma hvad det gällde, om ondt eller godt.
Han skulle ha gjort det, om det också kostat honom
gård och grund, så hatade han honom.

Våren efter det Drowson fått upp sin stora
herrgård kommo de ihop på knifven, under hvilken kamp
Drowson höll på att få ge tappt, hur stor fördel han
än hade af sina pängar. Då mötte han en dag sin
motståndare i en dunge och styrde sina steg rakt på
honom.

— Vi tycks inte vara goda vänner, vi bägge, men
det kan jag inte förstå, sade han.

Bonden blängde under lugg, men svarade intet.

— För tänk hvad vi bägge skulle kunna uträtta
om vi slog oss ihop, i stället för att som nu gå och
göra skugga för hvarandra.

Bonden teg ännu, men ’något arbetade"1 inom
honom.

— Det kunde bli affärer också. Jag skulle kanske
kunna ge er många goda vinkar, om jag ville,

Bonden stannade och spottade i vägen.

— Tvy för faen att göra några affärer med dej!
utfor han häftigt. Nää, om jag vore så fattig, att jag
inte kunde fö’ lusa, så inte skulle jag ändå gå och
följa några vinkar af dej. Nog vet en hur så’na som
du skulle vinka alltid.

Drowson låtsade som om det rägnade.

— Tror du än på det där gamla, Erik? frågade
han. Att du var så dum, det kunde jag aldrig
föreställa mig.

— Det finns fler än jag som tror på den saka,
svarade bonden, jag kan säja dej, att de äro hvarken
dumma eller orättrådiga häller.

— Och du tror verkligen, att Herren skulle ha
låtit mig gå så väl i händer, om . . .

— Du ska’ inte tala om den mannen du, utfor
den andre skummande. Det går dig nog bra nu,
men vänta bara, fan tar nog ändå till slut de han ska’
ha, vänta, vänta!

Drowson ryckte på axlarne:

— Du är ohjälplig!

— Är jag? Men så har jag i stället rena fingrar
jag, det är nog inte alla, som kunna säga detsamma.
Hör du, han steg in på honom, var det sant att du
tog lifvet af Imanuel också. De säjer det allmänt om
dig, om du inte vet det.

Drowson bleknade och bet häftigt ihop tänderna.

— Vore det inte bäst, att du ginge på din sida
vägkanten? svarade han.

Erik stod kvar.

— Hotar du? Men mig skrämmer du inte. Inte
tar du lifvet af mig, gosse, för vill du försöka den
dansen . . . Han skakade sin näfve under näsan på
Drowson, som vek undan på samma gång han kastade
skygga blickar omkring sig. — Ja glo dig omkring
du! Tror du att du får någon hjälp? Men var du
lugn, mina händer äro för goda att bara ta i en som
dig. Det får fan göra, han är inte så noga.

— Det är inte värdt att vi gå i följe längre, sade
Drowson alldeles blek, men han gjorde våld på sig
och ämnade gå utan vidare ordbyte.

Men bonden ställde sig hastigt i vägen för honom.

— Det är allt det vi ska’ ändå. Vill du inte, så
begagnar jag våld.

(Forts, å sid. 597).

— 595 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/6/0611.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free