Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 40. Den 2 Juli 1905 - Stora Kopparbergs Bergslag. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Det är isande kallt i staden. När ån passerats som
skiljer Falu stad från det egentliga grufområdet är
dimman genast mättad med en frän och bitter, men
icke ohälsosam svafvelrök. En lång tröstlös gata, där
knappast en människa skymtar i röken, är vägen.
Gatan utmynnar i en öken. Underliga, hemska kullar,
bildade af under århundraden samlad slagg, rufva
rundt om. Ingenstädes ser man ett spår af vegetation.
Icke det minsta rimmade grässtrå, icke någon
tvinande buske. Dimman vältrar tung, någon vandrare
eller några stillsamma barn möter man icke mera.
Ödsligheten är fruktansvärd. En stämning af
overklighet, nästan fasa vill bemäktiga sig sinnet.
Öknen är emellertig icke så oändlig som man
föreställt sig. Konturerna dyka åter upp. Man är vid
grufvans mynning.
Vill det sig då väl bryter just solen igenom
töck-nen. Man har trefvat sig fram till ett kallt och
is-vått räcke, och som om plötsligt en tung ridå droges
undan, ser man nedanför sig den stora grufstötens
hisnande djup, bildadt för ett par hundra år sedan
genom ett fruktansvärdt ras.
Det kunde vara nog så intressant att föra läsaren
med på en vandring genom grufvan: utför anfartens
vindande, fuktigt hala trappor; in i långa slingrande
labyrinter där gasoljeblossets fackla med knapp nöd
skingrar det eviga mörkret på några meters afstånd;
att låta honom lyssna till grufarbetarnes entoniga,
aflägsna sång, som stundom dallrar fram ur det
obestämbara djupet; eller att låta honom känna marken
skaka under sina fötter vid sprängningarna, eller låta
honom få en förnimmelse af att den trånga gången
hölle på att rasa ihop öfver hans hufvud, när han
kommer nära den stötande, dånande borrmaskinen,
kring hvilken det står en tjock rök af söndersmulad
malm — det kunde vara nog så intressant, men det
skulle föra för mycket på sidan af ämnet.
Likvisst är det alltid Falu grufva som vid en
skildring af stora Kopparbergs bergslag tilltv.ngar sig
den första och mesta uppmärksamheten. Detta af
många skäl. Och kunna vi också icke denna gång
bjuda läsaren på en nedfärd i grufvan, så vilja vi å
andra sidan icke utan vidare lämna honom vid
tanken af stöten utan meddela en del upplysningar,
innan vi gå vidare till att tala om det som i våra
dagar menas med Kopparberget.
Enligt sägnen skall en finne från Thorsång, som
lefde för många hundra år sedan ha upptäckt
koppar-fyndigheterna på så sätt, alt han märkte, hurusom en
honom tillhörig bock kom hem till fäbodarne fi ån
skogen alldeles röd på kroppen af vältrande mot
marken. Hurusom hälst, grufvan är känd redan i början
af 1200-talet, och det äldsta dokument, som rör
densamma är dateradt så tidigt som 1288. Under
1300-talet nämnes Kopparberget åtskilliga gånger i ännu
befintliga dokument. Så t. ex. i en af Magnus
Eriksson Smek 1347 utfärdad kunglig stadfästelse å dess
privilegier, som innehåller bolagets äldsta till
ordalydelsen bevarade privilegier, men där det lik visst talas
om "äldre, af forno befintliga privilegiebref, som af
vangömmo gått förlorade."
Bergverken påstodos vara af regal natur, både
Sturarne och de första Vasakonungarna voro delägare
i företaget och öfverhufvud visade Kronan långt fram
i tiden ett lifligt intresse för grufvan — på goda
grunder. Den åtnjöt nämligen sedan gammalt "afrad"
eller tionde af afkastningen, och till hvilka summor
denna afrad kunde belöpa sig visas bäst af det
faktum att Elfsborgs lösen, den för den tiden oerhörda
krigsskadeersättningen, till största delen betaltes med
inkomsterna från Stora Kopparberget. Under Gustaf
II Adolfs tid hade grufvan sin glansperiod. Konungen
kallade henne sin skattkammare. Vid ett af sina be-
sök i grufvan, yttrade han: "Hvar månde en potentat
finnas, som har ett sådant palats, som det vi nu stå i?"
Och Axel Oxenstierna ansåg att grufvan afkastade
"den ädlaste vara, som Sveriges krona kunde
berömma sig af".
Falu koppar var vida känd. Till
skeppsförhyd-ning var den oöfverträfflig och skulle det bli glans
på mässing måste kopparen vara från Sverige. Och
tillgången tycktes länge vara nästan obegränsad. Man
beräknar att under de ungefär 7 sekler som grufvan
bearbetats, den lämnat minst en half million tons
koppar representerande ett värde af 660 millioner kr.
Medtar man dessutom i beräkningen det guld och
det silfver m. m. som grufvan afkastat, når man upp
till en siffra af en milliard kronor. Det finnes icke
många grufvor på jorden som kunna uppvisa en
liknande produktion.
sr ■-
TT
El
Som bekant äro kopparfyndigheterna i Falu grufva
numera icke så rika som förr sedan ur grufvan tagits
koppar till en volym som är sju gånger större än
Che-opopyramiden är ju detta icke att undra på! — och
för Stora Kopparbergs Bergslag har
kopparhandterin-gen i och med detsamma nästan blifvit en bisak.
Bolaget hade redan tidigt utvidgat sin verksamhet åt
andra håll. År 1689 öfvertogs Domnarfvets sågverk
och efterhand inköptes äfven skogar. År 1735
inköptes Svartnäs’ bruk och därmed tillkom äfven
järnhandtering.
Stora Kopparbergs Bergslag är såsom af det
föregående framgått, ett mycket gammalt bolag, ja, det
äldsta industribolag i världen. Det var från början
deladt i bergsmanslotter, kallade fjärdeparter.
Lotternas antal ökades efterhand, tills fjärdeparternas antal
år 1615 fastslogs till 1,200, vid hvilken siffra det
sedermera stannat. Ända till fram i våra dagar var det
hela organiseradt som Bergslag och först 1888 gick
Bergslagsstämman med på att ombilda företaget till
ett modernt aktiebolag, därvid hvarje fjärdepart
utbyttes mot 8 aktier å 1,000 kr.
Äfven om Falu grufvas tillgångar på koppar
alltmera reducerats, har bolaget därför icke aftynat.
Särskildt under de tvänne sista decennierna, då det stått
under disponenten E. J. Ljungbergs insiktsfulla och
energiska ledning har dess blomstring nått en höjd,
som osökt för tanken tillbaka till kopparhandteringens
stormaktsdagar på 1600-talet. Nu är det åter järn
och trä som är lösen. Äfven här har bolaget nått
främst i Sverige. Sedan 20 år är det landets
ojämförligt störste tillverkare at järn och stål och efter det
att något senare äfven trävaruhandteringen på alla
sätt utvidgats, är Bergslaget dessutom Sveriges störste
exportör af skogsprodukter. I det föregående hafva
redan ett par gånger aktningsvärda siffror nämnts.
Till dem må ytterligare en fogas. Den skog som
bo-lagat numera äger uppgår till c:a 300,000 h:ar d. v. s.
ett område som är lika s ort som hela Gotland.
Visserligen är den tiden förbi då Bergslaget utgaf egna
sedlar, men icke desto mindre är det ännu en ganska
sällsynt maktställning detsamma innehar.
Den röda färgen på våra stugor leder nästan
alltid sitt ursprung från Stora Kopparberg. Bergslagets
betydelse för vårt land i detta afseende bör
åtminstone nämnas. Och en annan nationell insats, som
på det intimaste sammanhänger med bolagets
verksamhet, men som äfven kommer landet i öfrigt direkt
tillgodo, bör framhållas: det är bolagets vidsynta
understödjande af allehanda kommunikationer som på
något sätt falla inom dess intressesfär. Här äro först
och främst en hel del längre och kortare
järnvägslinjer att nämna; därnäst ett system af vattenleder
— 634 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
