Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 43. Den 23 Juli 1905 - »Punch» och dess redaktör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR & DAG
UK »PUNCH»: INTE ALLDELES HVAD HAN MENADE: Hon (på sitt årliga vårbesök
i London): — Se John, den där dräkten skulle bestämdt klä’mig! Han: — Den, Maria?
Den passar en nätt figur. Hon: — Tack, snälle John, du säger alltid så’na artigheter.
Då får jag väl gå in och fråga hvad den kostar.
Låtom oss emellertid nu nämna några ord om
"Punchs" diktare. Af stormännen framträder först
Thackeray. Hans medarbetarskap i "Punch" är
mycket omfattande, och en gentleman, som tydligen haft
mycket godt om tid, har därom skrifvit en diger
afhandling å c:a 600 sidor. Långt mera än tyskarna
äro engelsmännen nämligen förtjusta i att skaffa
underliga, svårt filosoferande böcker till världen.
Vi öfverlämna därför Thackeray åt dessa mer
allvarliga exploatörer och gå vidare i tiden.
Adertonhundratalets sista kvartsekel har ett annat stort
namn att uppvisa — mannen med ritstiftet. Du
Mau-rier, hvars rykte steg högt,
och som till hederstitel fick:
"Thackeray of the Pen".
Tjugosex år gammal
trädde han 1860 in i "Punch",
hvilken han sedan oafbrutet
tillhörde till sin död 1896.
Han blef en af landets
förnämste tecknare,
fullblodsengelsman trots sin
franska börd, skaparen af nya
typer, riddaren för den
ritstiftskonst, som fröjdar sig
med långsmala fruntimmer
och medlemmarna af det
i England mer än i något
annat land omhuldade och
kringkyssta hundsläktet.
Genom sin roman" Trilby"
nådde han världsrykte som
författare. Han förstod och
fångade den speciellt
engelska espriten, och folket såg
upp till honom som till en
nationel skald.
Men, som jag nyss
framhållit, det var särskildt i
tecknandet af den engelska
kvinnan som Du Maurier
gjorde sig först berömd.
Han skapade fram henne
lång och slank ignorerade
helt och hållet
londontyper — den lilla
rosen-hyade missen med de
milda, klara ögonen och
den eleganta benföringen —
och lyckades fastslå en
obefintlig kvinnoart, som, jag
måste säga: "tyvärr"
blifvit beståndande för männen
med ritstiftet.
Med denna sin
egendomliga kärlek för
fantasidamer kom en annan till
hundarna. Maurier har
under åren riktat "Punch"
med fler hundar än
mänskligt att döma kan vara
nödigt eller nyttigt ens för en
skämttidning — dock
England är sportens land, och
t. o. m. redaktörer för s. k.
skämttidningar lära
stundom mer rätta sig efter
allmänhetens smakriktning
än den hvilken de en
gång om året lofvat
företräda.
Af nnvarande tecknare
framträda i första rummet
mr Partridge och mr E. T. Reed, om den förre,
åtminstone i hans egenskap af humorist, är mindre att
förtälja, mera lycklig är då mr Reed. Han inträdde
år 1889 i tidningen, tack vare Du Maurier, hvilkens
vänskap han åtnjöt, och har nu gjort sig ett stort
namn som karrikatyrist och politisk satiriker.
Mr Reeds största förmåga är framställandet af
politisk "situationskomik", där hans stift med
ypperlig träffsäkerhet förstår att foga karrikatyrerna samman.
Det är och förblir visserligen endast karrikatyr, men
en sådan hvilken på sitt sätt står mycket högt och
mången gång andas en välgörande stark satir. Det
UR »PUNCH»: »BRIDGE-PROBLEM»: Hvilket var träkarlens bud?
— 690 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
