Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 45. Den 6 Augusti 1905 - En sommartur bland snöregioner - »Från det unga Helsingfors» af Sven-Finn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
tidliga stillhet. En känsla af oändligt lugn ro och
stilla beundran af de, nu i solljuset glittrande klara,
fjällscenerieina bemäktigade sig våra sinnen vid
anblicken af dessa jättelika naturfenomen, hvilken känsla
dock stundom slog öfver i en beklämmande
förnimmelse af egen litenhet och vanmakt. Under
inflytelsen häraf ter sig då ett fjällandskap sällsamt ödsligt
och skräckinjagande.
För att nu återgå till de rena naturfenomenen så
är det det ju själfklart att dessa ofantliga snötäckta
vidder, då snön under sommaren delvis smälter, skola
ge upphof till tusentals bärgbäckar som stundom kasta
sig ned utför fjällbranterna, bildande granna kaskader,
stundom åter flyta sin väg fram under famnshöga
hvalf af hoppackad snö men så småningom förena
sig till större åar som vi under besvärliga vandringar
vid såväl dit- som återfärden fingo göra bekantskap
med. Sylfjällens tusentals bärgbäckar bilda sålunda
Enaälfven liksom Helagsfjällets bilda Handölsälfven,
hvilka till sist förena sig till Indalsälfven som dock
under sitt lopp till Storsjön bär flera namn och på denna
sin väg upptager bifloder från hela Jämtlands
fjällområden. Att dessa rika vattendrag i den lutande bärgiga
terrängen skola bilda en otalig massa forsar och
vattenfall är ju tydligt. Handölsfallen, Tännforsen och
Storbofallet bilda härpå praktfulla exempel som med
framgång kunna täfla med de mera kända
Trollhättefallen, men som hvart och ett för sig kunna sägas i
vissa afseenden öfverträffa dessa. Emellertid, härom
är ej att tvista; till läsaren har jag blott ett ord att
säga: res nu snart dit upp och bese själf såväl
vattenfall som snöfjäll. Mödan att bestiga de senare är
ju ej så oöfvervinnelig då såsom af ofvanstående
framgår det lyckats äfven för en dam att under
försommaren bestiga Sylfjället För öfrigt finns det ju många
mindre fjäll, såsom Åreskutan m. fi. att välja på.
BRUDSLÖJAN VID STORLIEN.
Efter fotografi
från det unga helsingfors.
För HVAR 8 DAG af SVEN-FINN.
Det var vid tretiden på morgonen. De gula
ja-lusierna voro fördragna sedan kvällen förut och
dämpade än mer marsmorgonens svaga ljus. Öfverallt i
rummet lågo kläder och toilettsaker, det hela erbjöd
en mycket slarfvig anblick för den unga flicka, som
tyst öppnade dörren och på tå steg in. Kappan
kastades i ett hörn, så skyndade hon till fönstret,
öppnade det, och i det hon böjde sig långt fram,
nickade hon flera gånger åt sin kavaljer, som stod där
nere och kastade svärmande blickar ditupp. Med ett
hastigt ryck stängde hon fönstret, hon frös om de
bara armarna och halsen och så längtade hon att få
berätta för systern om balen och allt hvad hon
upplefvat. Hon gick fram till alkoven, där de båda hvita
bäddarna stodo och till systern, som med vidöppna
förebrående ögon såg på henne.
— Men kära Lisa-flickan, huru kunde du bete
dig så i kväll? Jag kände ej alls igen dig. Du
ko-kettade ju så otäckt för Vidman! Aldrig trodde jag
du skulle bry dig om honom, du har ju alltid så
föraktfullt talat om hur begifven han är på kurtis.
Ett klingande skratt afbröt "predikan". Smidig
som en liten kattunge kröp Lisa upp i systerns säng,
och slog sina armar om den äldres hals.
— Älskade lilla Elsa-mor förstår du ej att det är
skämt, bara skämt och ingenting annat. Han har
aldrig sett åt mig ens förut, men han måste visst ha
tyckt jag var söt i min skära klädning. När vi hade
dansat fransäsen, förde han mig till en förtjusande
liten berså, hämtade glace åt mig och började säga
artigheter. Det var rysligt svårt i början, för jag har
ju aldrig gjort det förr; men sedan, vet du, tyckte
jag inte alls det var så dumt. Och så kysste han
mig — — på armen bara — och sade att så hvita,
vackra armar hade ingen annan, och så bad han att
få en konvalje af mig och sade att jag var just så
ren och fin–Lisa-lill tystnade helt anfådd. De
bruna ögonen lyste och de ostyriga lockarna föllo ned
öfver glödande kinder.
— Och sådan fadd konversation kunde roa mitt
Lisa-barn?
— Ja, vet du, egentligen tyckte jag nog det var
rysligt platt, alltsammans, och så vet jag ju att han
sagt detsamma många gånger förut åt andra. Du
förstår väl, att det var skämt från bådas sida, bara skämt,
och i morgon är jag den förståndiga Lisa igen. Nej,
nu måste jag allt skynda mig att krypa till kojs om
jag skall orka upp och till "labben" i morgon.
Raskt klädde "Lisa-barnet" af sig ståten.
— Kom ändå ihåg, Lisa, att du är ordentlig i
morgon på "labben". Du har ju just Vidman till
assistent!
— Ja, ja, du kan vara lugn, kom det så säkert
från Lisa Lill, där hon stod framför spegeln och
kammade ut sitt långa hår. Hon lyfte upp armarne, såg
på dem i spegeln, log, och förde den ena smekande
mot kind och mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
