Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 49. Den 3 September 1905 - »Ombord på åttabåten» af M. F. - Brokigt utomlandsnytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Forts. fr. sid. 781).
HVAR & DAG
V. »LA ViERGE CONSOLATRICE»,
i Luxembourg, ett af Bouguereaus förnämsta verk.
af Frankrikes målare ha vunnit en sådan popularitet som den
dock inom konstnärskretsar icke lika högt som bland
allmänheten skattade mästaren till ett flertal öfver hela världen kända
verk. Vi återgifva ett af de oftast sedda reproduktionerna,
hvartill originalet finnes i franska statens samlingar.
efter porträtt. attcM Bengt Silfver iparn
IV. SENASTE PORTRÄTT AF DEN STORE
FRANSKE MÅLAREN BOUGUEREAU, taget kort
före hans död.
(Forts. fr. sid. 779).
tagit en litet högre färg än vanligt. Naturligtvis
beroende pä värmen. På hennes röda, fuktiga mun
lekte ett bedårande litet leende; den intressanta,
skrattretande Atterbom, you know. Karlens hela utseende
röjer en djärf beslutsamhet. "Aut vineere aut mori",
står det i hans vattblå ögon.
Då ryckes dörren till helgedomen brutalt upp och
styrman stöflar in. "Biljetten?" Ynglingen langar
fram 50-öringen. Tösens lilla bruna hand dyker ned
i den röda resväskan och dra’s hastigt upp igen,
underläppen skjuter ut och öfverläppen förlänges och
hela ansiktet uttrycker djup bestöitning: "Ack,
styrman, jag måtte glömt portmonnän!" 1 detsamma
kastar han en bönfallande blick på studenten, en blick
som kunnat röra stenar, men han, det odjuret, var
fullständigt känslolös för hennes vädjan och gräfde
bara djupare ned sig i Dagens Nyheters politiska
ledare. Endast hans öron antogo en allt varmare färg,
inånne det var "ledarens" skull? Likaså tyckte jag
mig märka ett växande ursinne i hans annars totalt
uttryckslösa drag; tydligen var hans politiska
ståndpunkt divergerande mot tidningens.
Nå, styrman väntade litet, men så sa’ han "för
all del, det kan ju vara till i morgon". Hälsade och
gick.
Det hängde tårar i lilla tösens långa ögonhår,
men hennes läppar voro hårdt slutna och de blickar
hon då och då kastade på sin vis à vis afspeglade
en förolämpad själs intensiva förakt. Han rörde sig
inte, men det låg något af förtviflan i den energi,
hvarmed han tuggade på sina minimala morrhår.
När vi så lade till vid kajen, kom jag att gå
bredvid gossen i land. "Såg ni?" hviskade han hest.
Jag nickade. "Pank!" I detta enkla utrop låg en
värld af sorg.
Jag föresatte mig att reda upp historien irgend
einer Weise. Inte skulle lumpna 50 öre skilja tvenne
besläktade själar åt, isynnerhet som jag var och är
moraliskt öfvertygad om, att den "glömda"
portmonnän var allenast en liten krigslist. Så vida inte tösen
hade nå’n "liaison" med en spårvagnskusk och för
gammal vänskaps skull fick åka gratis. Faktum är
att omedelbart från båten hoppade hon upp i
spårvagnen n:o 113.
— 790 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
