Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 50. Den 10 September 1905 - Gustaf Håkan Jordan Ljunggren † - O. M. Björnstjerna †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gustaf håkan jordan ljunggren. †
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Den 31 aug. afled i Lund f. professorn i estetik,
litteratur och konsthistoria, en af de aderton i svenska
akademien, Gustaf Håkan Jordan Ljunggren.
L:s yttre lefnadshistoria är enkel nog. Född i
Lund den 6 mars 1825, bier han student därstädes
1839, fil. kand. 1844 och fil. d:r samma år. Efter tre
års fortsatta studier utgaf L. den akademiska
afhandlingen "Euripedes Medea, karaktäriserad och jämförd
med Shakespeares Othello", 1847, och erhöll därpå
kallelse till docent i estetik. Efter en längre
studieresa i Frankrike och Tyskland utnämndes han till tysk
språkmåstare vid Lunds universitet 1850 och höll
konsthistoriska föreläsningar 1852. Han erhöll 1856
Svenska akademiens stora pris för afhandlingen
"Jämförelse mellan Ehrensvärd och Winckelmann, såsom
konstfilosofer" och utnämndes 1859 till professor i
estetik, litteratur- och konsthistoria vid Lunds
universitet, då dessa ämnen skildes från Norbergska
professuren. På denna plats verkade L. ända till 1889, då han
drog sig tillbaka som emeritus. Men han fortsatte ännu
i några år sitt författareskap och utgaf 1895 sista eller
5:e delen af det stora verket "Svenska vitterhetens häfder
efter Gustaf III:s död", behandlande striden mellan
gamla och nya skolan 1815—21. Af Svenska
akademien blef L. ledamot 1865 och 1881 ledamot af
Vetenskapsakademien samt hedersledamot af Akademien
för de fria konsterna. L. bekläddes äfven med en
mängd förtroendeposter af kommunal och praktisk art.
Han valdes sålunda till Lunds universitets rektor dels
1867—68 och dels hela perioden 1877—85,
hvarunder han hade befattning med det nya
universitetshusets byggande 1880-82. Ordf. för Lunds
stadsfullmäktige samt för Kulturhistoriska föreningen i Lund,
o. s. v.
Det är L:s ovanskliga ära att ha varit Sveriges
förste kritiske litteraturhistoriker. Han har inledt den
moderna litteraturhistoriska forskningen i vårt land,
hvilken bygger på en omfattande kännedom af olika
länders kulturhistoria och begagnar sig af den
komparativa metoden. En af L:s lärjungar, d:r Fredrik
Vetterlund, skrifver om den älskade gamle läraren
följande ord, som tyckas oss gifva en god karaktäristik
af den aflidnes litteraturhistoriska gärning:
"Det är i hans litteraturhistoriska hufvudvärk
förbindelsen mellan allsidig skildring och allsidig forsk-
ning, som varit?L:s insats som banbrytare för en
modärn vetenskaplig metod. Forskare voro nog en
Hammarsköld och en Atterbom före honom, men med all
sin hänförelse hade den förstnämnde mest varit en
orolig pioniär, hade saknat lugn och pålitlighet. Ej
häller Atterboms forskning, som dock företett verkligt
solida förtjänster, ägde den allsidiga och historiska
objektivitet, den respekt för faktum som sådant, hvilka
vi nu så högt uppskatta. Först hos Ljunggren fingo
vi skildringar på mycket bred och jämn faktisk basis;
skildringar, som kritiskt upptogo allt ur källorna och
dock gåfvo annat än torra register, sammanförde
virket och byggde huset i hela dess bredd.
Här var Ljunggren föregångaren till den närmast
följande tidens två utmärkta litteraturhistoriker
Warburg och Schück.
Det är sannt att den historiska metoden kan
öf-verdrifvas äfven den, att det väsentliga, som dock är
själslig och konstnärlig analys, kan få träda tillbaka
för det oviktiga biografiska faktum, hvilket utan
tvifvel är en lika betänklig afväg som någon annan. Men
hos Ljunggren var det nyfunna materialet och den
litterära behandlingen ännu i lycklig jämnvikt, i alla
händelser uti böckerna från hans krafts dagar. Ty så
mycket forskare han var, har han aldrig upphört att
också vara konstkännare och estetiker".
Som estetiker har L. bl. a, utgifvit "Framställning
af de förnämsta estetiska systemen", 1856—60,
innehållande noggranna redogörelser för bemälda system
från Platon till och med Vischer; detta arbete har
länge utgjort ledtråden vid de filosofisk-estetiska
studierna vid Sveriges universitet.
Bland L:s litteraturhistoriska arbeten märkes, utom
hvad här ofvan nämnts, "Svenska dramat intill slutet
af sjuttonde århundradet" ett epokgörande arbete
grundadt på genomträngande forskningar och gifvande
breda kulturskildringar öfver de motsvarande
företeelserna i utlandet vid samma tid. Hans "Bellman
och Fredmans epistlar" är likaledes ett framstående
verk.
L. var en i hög grad fin och behaglig
personlighet. Han var försynt och gedigen liksom sina
arbeten, men också humoristisk och kvick. En och
hvar såg med beundran upp till honom.
OSCAR MAGNUS
BJÖRNSTJERNA
* 6 MARS 1819
† 2 SEPT. 1905
FRAMSTÅENDE SOM
DIPLOMAT,
POLITIKER, HOFMAN,
MILITÄR, RIKSDAGSMAN
O. KOMMUNALMAN.
SE H. 8 D. V: 24.
Hl’AR 8 DAGS fetcjraf i Sthlm.
— 792 —
FÖRMINSKADT FACSIMILE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
