Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 50. Den 10 September 1905 - Konungen i Göteborg - »Huldran» af Gösta Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungen i göteborg.
HVAR S DAGS GOTEBORGSFOTOGRAF.
Foto. Ni/Ström, Karlstad. Klichi: Bengt Silfvmparr*
huldran.
Berättelse för HVAR 8 DAG af GÖSTA GE[JER.
Hvem föredrog Anna i Storegård: Lars på
Bäckmyren eller Hans på Mon? Ja, på det var det ingen
i hela socknen som kunde ge ett tillfredsställande
svar. Att de af henne särskildt gynnades kunde ju
alla märka, men det underligaste var, att de själfva i
denna fråga stodo lika svarslösa som alla andra, ehuru
de båda, hvar och en på sitt sätt, gjorde henne sin kur.
När bygdegossarne trodde sig som mest säkra
om hennes gunst, gäckade hon dem med ett gapskratt
och — sprang sin kos. Hur mycket de än sprungo
efter henne, fånga henne kunde ingen.
Lek och dans var hennes lif, hon skrattade och
skämtade åt allt, och gjorde sig ingen möda med att
grubbla öfver lifvets allvar. Ung och betagande fager
var hon, och när hon slank och smidig med hafvande,
fyllig barm, böljande kolsvart hår, dito ögon och
rodnande kinder, lågande af hälsa och sjudande lifsglöd,
och ständigt leende med röda, kyssfrestande läppar
och bländhvita tänder, mjuk och varm ystert svängde
sig i dansen, då må ingen förtänka om bygdens
kärlekslystne söner holla på att mista förståndet af
åtrå och längtan. Den hon såg på, och som såg igen
med för lång blick i hennes, mörk och brännande,
han fick ingen ro, förstörd var hans fi id för långliga
tider. Hon var skogens lockande, frestande, men
alltid gäckande huldra, som lofvade allt, men höll intet,
då det gällde, och behöll envist sitt hjärta för sig
själf. Hon hade något af kattens inställsamma smek,
men äfven något af kattens mördande klo i grym och
hjärtlös lek.
Den gosse, som tanklöst gaf sig helt hän i den
leken, han var förlorad — och många voro de för-
lorade. Men själfbevarelse, manlig fåfänga och
stolthet manade Lars och Hans till klok och varsam
försiktighet mer än andra. Lik flugan kring ljuset
kretsade de dock städse i hennes närhet, men alltid på
vederbörligt afstånd.
Så var det en kväll som det var dans på logen
hos storbonden i Storegård Styf och rak, hög och
själfmedveten gick han omkring och yfdes öfver allt
det öfverflöd som bjöds af mat och dryck, och som
nogsamt vittnade om, att han var socknens rikaste
man. Men med synnerligt välbehag iakttog han sin
dotter, den af alla så ifrigt firade Anna. I kväll var
hon också mera fager och frestande än någonsin.
Hon var hans stolthet, hans ögonsten och en trogen
afbild af honom själf: hans hårda, trotsiga och
härsklystna sinnelag var äfven hennes.
Nu var det flickornas tur att bjuda upp till dans,
och han såg till sin stora grämelse och förargelse hur
Anna dansade mest med Lars och Hans. Väl voro
de söner af aktadt och vederhäftigt folk och själfva
välbesuttne unga bönder, men ingen af dem syntes
honom god nog, att bli måg i Storegård.
Anna skulle få sin skäppa full det första han fick
henne emellan fyra ögon, det skulle hon bli var, ehuru
han godt visste, att i en dust med henne, var det
alltid han, som fick dra det kortaste strå’t. Det var
inte som på " kommunalendär hans vilja var
andras lag.
Han vände ungdomen ryggen, gick in till sitt
och sköljde ned all sin förtret med en stor sup.
Tiden led, det blef natt och uppehåll i dansen följde.
(Forts, å s’d. 801)
GRAND
HOTELL I
KARLSTAD, DÄR
SVERIGES
DELEGERADE
BO.
KONUNGEN BESER SKANSEN KRONAN
och det af Fortifikationsbefälhafvaren
major C. Grill förträffligt anordnade muséet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
