Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 14. Den 31 December 1905
- Något om stenografi. Af Olof W. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
skola vi finna att det förra
kräfver omkring 10/27 sekunder, det senare 10/i9 sekunder.
För hvarje gång som h börjar ett ord vinner man
således genom att beteckna detta ljud med ^ i stället
för med , 10/i9—10/27 sekunder, eller i rundt tal
V6 sekund. Inuti ord äro de båda tecknen i det allra
närmaste lika snabbskrifna och i slutet af ord finnes
som sagdt inga h. Begynnelse-ft förekommer vid
medelmåttig talhastighet (250 stafvelser per minut)
omkring 6 gånger per minut och tidsvinsten som man
skaffar sig genom att för h använda ^ och ej f
blir således under en minuts stenografering, 6/6 eller
en sekund; och denna vinst på ett enda teckenval är
förvisso icke att förakta. .
Emellertid finnas äfven andra tecken än J , hvilka
passa att stå i början af ord, men just detta tecken
har en del andra egenskaper, som göra detsamma
lämpligt att beteckna Ä-ljudet. Så t. ex. förekommer
Ä-ljudet aldrig förenadt med ett följande r eller l, och
och just detta , i motsats till de andra för början
af ord passande tecken, lämpar sig icke till bekväm
förbindning med de för r och l mest lämpliga tecken.
Det skulle hafva varit ett onödigt slöseri att åt
Ä-ljudet gifva ett tecken med egenskaper, som ej kunde
komma detta ljud till godo, men som i stället kunde
behöfvas för andra ljud, o. s. v.
Det är vid uppställande af ett stenografiskt
system ej nog att blott fästa sig vid själfva tecknen;
man måste också tänka på att förflyttningen från
ordbild till ordbild blir så bekväm och kort som möjligt.
Låtom oss för att få ett begrepp om, hvad
härmed menas, taga som exempel ett vanligt siffertal
161
hvilket kan skrifvas på två olika sätt, beroende på
om 6:an skrifves uppifrån eller nedifrån. Hurusom
därigenom tiden som åtgår för skrifvandet af 6:an blir
olika, se vi här nedan, där pännans gång i luften är
utmärkt " ~
= 7 drag
= 5 drag
Tecken kunna således få olika tidsvärden,
beroende på hvilken väg i luften pännan föres mellan
ordbilderna.
*
Att så fördela tecknen, att de möjligast ofta komma
i en för dem gynsam ställning är
stenografiuppfin-narens viktigaste och svåraste uppgift; och lyckas han
härvidlag bör vinsten ifråga snabbskrifvenhet bli så
stor, att inga andra än här ofvan berörda grafiska
hjälpmedel skulle behöfva tillgripas.
Utan tvifvel kommer också framtidens skrift att
blifva en stenografi, som inskränker sig till att
endast hafva tecken för hvart och ett af de enkla ljuden.
Men i våra dagar då stenografien icke är den enda
öfvade skriften, utan måste användas vid sidan af
den vanliga, som har fördelen af att vara allt ifrån
barndomen grundligare innött, så löper ej
stenogra-fens pänna så fort som den skulle kunna göra och
brister i själfva den tekniska färdigheten måste ersättas
genom införande i det stenografiska systemet af än
ytterligare förkortningar. Detta gör man genom att
gifva oftast förekommande konsonantsammansättningar,
förstafvelser och slutstafvelser särskilda tecken.
För att få dessa tecken kan man dels — liksom
fallet är vid vanliga skriftens
— låta ett och samma tecken uppträda i två olika
storlekar, dels kan man utnyttja de olika slängar,
hvilka uti vanlig skrift så gärna vilja komma fram af
sig själft, och hvilka där ej tjäna till något annat än
att möjligen åstadkomma ett angenämt afbrott i den
enformiga handrörelsen. Låt / och fr betecknas med
_ samt en släng rätt utåt betyda
-het och en släng nedåt -ende, så få vi
Liksom man i vanlig skrift använder
förkortningar såsom t. ex., m. m., s. k., f. d., anm., obs., o. s. v.,
gör man äfven så i stenografi, men med den
skillnaden, att medan i vanlig skrift dessa förkortningar äro
mer eller mindre godtyckligt valda, så hafva väl de
flesta stenografiuppfinnare sett till att just de oftast
förekommande orden blifva förkortade, och detta mer
eller mindre beroende på deras frekvenssiffror.
Af hvilken stor betydelse väl valda förkortningar
äro, torde bäst framgå af att på 100,000 ord, hämtade
ur talspråket: 4 ord (att, i, och, det) bilda
tiondedelar, 10 ord (de nämnda jämte jag, af, icke, som, för,
den) bilda femtedelen, 25 ord tredjedelen, och 103
ord hälften af det hela.
Men huru lång tid tar det då att lära stenografi,
frågar kanske någon? Ja, det beror på, hvad man
menar med att kunna stenografi.
Att lära sig obehindradt läsa och korrekt skrifva
ett af de enklare moderna stenografiska systemen
kräfver med t. ex. en timmas arbete om dagen ej många
veckor, men räknar man som stenograf blott den, som
verkligen förmår följa en talare, då fordras månader
om ej år af ihärdigt arbete, och detta huru lätt
systemet som sådant än må vara. Att så är torde väl
också utan vidare inses af hvar och en som minnes,
huru länge det dröjde innan man kunde skrifva
vanlig skrift flytande’; och det är därföre oförklarligt, att
stenografilärare ej sällan finna elever, hvilka förvåna
sig öfver att de, då de fullständigt lärt sig det
stenografiska systemet, icke genast kunna skrifva lika fort,
som man talar.
Att blifva en skicklig stenograf kräfver således, som
sagdt — förutom en lätt hand och snabb
uppfattningsförmåga — ihärdig öfning. Men må detta ej verka
afskräckande, ty dels kan man hafva stor nytta af
stenografien äfven utan den färdighet som kräfves för
en yrkesstenograf, och dels vinner man så småningom
allt större och större hastighet utan att på den
stenografiska skriftens inöfvande nedlägga något särskildt
arbete, blott man, sedan man kommit så långt, att
man med stenografi skrifver lika fort som med vanlig
skrift, vid alla möjliga tillfällen använder stenografi.
Att göra så, fordrar visserligen en ej ringa grad af
viljekraft, isynnerhet som man först efter mycken
öfning läser stenografi lika lätt som vanlig skrift (tänk
blott på, hvilka massor af vanlig skrift vi alla läst!).
Men vare sig nu målet gäller att blott till eget behof
kunna föra stenografiska anteckningar, att kunna
tjänstgöra som stenograf på ett handelskontor, eller att
blifva verklig yrkesstenograf, så skall förvisso ingen
ångra den tid och den energi som nedlagts på
inlärande af stenografiens nyttiga konst.
Olof W. Melin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:40:38 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/7/0231.html
