Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15. Den 7 Januari 1906 - C. R. Nyblom. Helene Nyblom. Af N.-R. - Nyvald ledamot af Riksdagens Första Kammare. X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
som jag tror är en ganska god studie öfver skolflickor
och deras olika öden.
I "Dikt uch verklighet" 1888, började jag finna
min egen stil och tå uttryck för mina egna tankar.
Det finns en blandning af upplefvade händelser,
situationer och fantasibilder i den boken, och jag har
däri fått tillfälle att uttala mina tankar om musik,
olika länders folkkaraktär o. s. v. — En del af denna
bok har blifvit öfversatt i Tyskland. 1 Danmark
mo.t-tog kritiken bokc med utomoidentlig sympati, i
Sverige observerades den icke. Ungefär samtidigt
vågade jag mig in på det dramatiska området, då jag
•omarbetade Echegarays "Gran Galeoto" och däraf
gjorde ett svenskt drama. August Lindberg, som då
hade sin egen ti upp, lät uppföra det, efter hvad man
sagt mig, 40—50 gånger. Det blef utmärkt speladt
och fick af skådespelarne det berömmet att ha en
naturlig, lättflytande dialog.
Under årens lopp skref jag en hel del uppsatser
i konst, musik o. s. för olika tidskrifter och
tidningar, och då jag aldrig varit fast anställd vid
någon tidning, har jag haft den lyckan att blott behöfva
skrifva om hvad som hänryckt eller uppröit mig,
hvarför jag alltid skrifvit med värme. Att skrifva om
allt, som förekommer, som ju är de flesta kritikers
lott, skulle aldrig stått i min förmåga. — Medan den
krassa realismen stod i sitt flor i Sverige, led jag
mycket, och för att trösta mig skref jag tre
"Fantasier", "Glädjens lustfärd", "Sorgens flykt" och
"Kärlekens vandring". Boken var absolut en
motsats till tidspunktens anda och gick spårlöst förbi.
Åren 1897, 1898 och 1904 utgåfvos tre
sagosamlingar hvaraf de två föista, innehållande omkring
tjugu sagor voro skrifna i ett sträck. Jag kan ej
upplysa om, huru, när och hvarför jag nedskref dessa
sagor. De gjorde sig själfva, det var bara att följa
med, men de innehålla nog det mesta af mi^
lifser-farenhet uttryckt i allvar och i skämt. Sag( r äro ju
egentligen en sorts lyrik, då det dock till slut är idén,
man vill ha fram. En saga, som inte har en själ,
intresserar mig icke. Också tänkte jag hvarken på
vuxna eller barn, då jag skref dem, men begagnade
den mera och mindre fantastiska formen som omhölje
för mina idéer.
Sagor för små barn, af den art, som nu
förekommer så mycket i julmarknäden med vackra
illustrationer, kan jag inte skrifva.
Dessa mina sagor ha funnit anklang hos folket
hvilket gladt mig mycket. Enkla människor lyssna
så förstående, men boken har varit för dyr, med
onödiga och dåliga illustrationer, Öfversatta på
holländska, ha de i Holland blifvit mottagna med mycken
sympati, isynnerhet de glada historierna, och den
utmärkta tyska öfversättningen som utkommit i år, har
öfverallt i Tyskland blifvit anmäld med mycket
kultiverad uppfattning.
Romanen "Högvalla" som i år blifvit prisbelönad
af "Idun" har ännu ej utkommit i bok. Den
innehåller på ett annat sätt än "sagorna" resultatet af min
lifserfarenhet. 1 denna familjhistoria har jag icke
direkt uttryckt mina egna tankar, utan åteigifvit många
olika människotyper och åsikter, dem jag mött i lifvet,
utan att därför porträttera några vissa personer. Då
jag icke bara kan se det misslyckade och otäcka i
lifvet, så finns det också en hel del skratt i den
boken. Man behöfver så väl skratta litet här uppe i
snön, där man sitter nedgräfd.
Outgifvet har jag ett drama, som de främsta
auktoriteter i Norge och Danmark ha visat det största
intresse. Dessutom tre små lustspel, som jag hoppas
få upp på scenen.
En högst obetydlig liten satir, som jag skiifvit
för att skämta öfver det tomma lif man lefver i
beständiga telefonsamtal, har nog af allt, jag skrifvit,
vunnit mesta anklang i Sverige, öfver hela landet har
man spelat "Det ringer" . . . Man har tydligen kännt
sig frapperad af innehållet — eller rättare af bristen
på innehåll i denna kopia af det moderna lifvet.
Till uppplysning om min person vill jag slutligen
nämna, att jag är född och har uppväxt i ett
konstnärshem i Köpenhamn. Min far, målaren professor
J. Roed var känd som den mest kultiverade konstnär,
som Danmark på den tiden ägde. Egentligen har jag
aldrig mött någon med en noblare smak, när det
gällde konst i alla dess arter. Min mor var en starkt
begåfvad människa. Utan att själf producera, hade
hon en egendomlig och mäktig fantasi. Om jag
duger någoi — konstnärligt taladt —- skyller jag det
helt och hållet på mitt påbrå och min uppfostran.
EN VISE.
En Vise er et Suk.
En Vise er en Klang.
Man stemmer den,
Man glemmer den,
Som öieblikkets Träng.
Hvis helt en Vise lykkes
Så skal den ikke trykkes,
Men blot i Luften synges ud,
En förste, sidste Gang.
Se stundom er man trist,
Og stundom er man glad.
Da svömmer man,
Og drömmer man
I Rim og Rhytmers Bad.
I Rim man ler og sukker,
/ Rhytmebölger dukker,
Og mener hvad man ej får sagt,
Og sagt — man ved ej hvad.
Er Bägret alt for fuldt,
Da spildes Vinen ud,
Så Sangene
Og Klansene
Er öieblikkets Bud.
Hvad hjertet ej kan rumme.
Det indestängte, stumme,
Får i en flygtig Vise
Et flygtigt Gjennembrud.
NYVALD
LEDAMOT AF
RIKSDAGENS
FÖRSTA
KAMMARE.
X.
GUSTAF BOMAN.
För Göteborgs stad.
— 233 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
