Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15. Den 7 Januari 1906 - Den svartaste fläcken på Englands jord. Af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
den svartaste fläcken på englands jord.
FÖR HVAR 8 DAG AF MARI MIHI.
Om man står på häfdernas brännpunkter, i
Riddarholmskyrkan eller Kronborg, i Goslar e’ler Kreml,
i Hofburg eller Louvre, i Holyrood eller Windsor,
sannerligen, där tindra inga vänliga fyrbåkar genom
det fjärran fordoms natt, utan man ser stygga
järtecken på himlen och ofrid på jorden. Luften är tät af
bolmröken från brinnande städer. Klockorna klämta
doft till storms eller till te deum.
I furstegemaken smyger man antingen förstulet
på tå med dolken dold under kappan eller kommer
man med tungfotade knektar som föra bödelsyxan.
Den personliga säkerheten slutar vid värjans periferi.
Kommer man dig närmare inpå li.vet, kunna inte alla
helgon i kalendern rädda dig.
Och lika fullt drages främlingen först mot dessa
platser. Han söker dem förr än han söker de
fredliga idrotternas monument: museerna och
expositionerna. I ti Iningarna kastar sig publiken öf^er
krigstelegram och mordreferat innan den läser ledare öfver
våra näringars kraf och vår industriella utveckling
eller uppsatser i konst och litteratur. Af St. Germain
l’Auxerrois får man egentligen ingen annan
minnesbehållning, än att det var frän dess torn, som
signalen gafs till bartoloménatten, och i Trondhjems
domkyrka vandrar turisthjorden dåsigt slö, tills förevisaren
pekar på en sten i golfvet och säger: Där ligger Skule
Jarl! — Blickarna skärpas, minnet lifvas, kameran
ställes in, då det bistert bleka kungsämnet träder
fram ur medeltidens skumrask med sina järnskodda
steg och sin klufna panna.
Londons Tower, den fornti^sdruckna borgen från
Cæsars dagar, är hjärtat i Englands historia, är
kärnan till det träd, hvars gröna grenar sträcka sig öfver
de sju hafven. Ett oregelbundet komplex af torn och
murar, af löpgrafvar och vindbryggor, kaserner, kapell
och borggårdar. Genom seklernas långa rad har det
tjänat skilda syften, har varit fästning, kungligt
residens, fängelser, är nu åter fästning till namnet.
Honnörsvakten utgöres af uttjänta soldater, hvilka
ådagalagt lysande tapperhet. Gamla vördnadsvärda
patriarker, hjältar från exotiska slagfält, från Lucknow
och Kandahar. Deras välfödt monumentala linier
hafva förskaffat dem smeknamnet: biffätarne; deras
min säger oaflåtligt: oss knäpper man inga nötter
med! — Deras gammaldags dräkter i rödt och blått
teckna sig väl emot de enorma grå murytorna och
harmoniera förträffligt med platsens höghistoriska
perspektiv.
Vi vandra förbi Förrädarnes port, genom hvilken
statsfångarna fordom från Themsen fördes in i borgen,
taga vägen genom Blodiga Towern upp till Hvita
Towern, hvilken betecknar medelpunkten i den vida
cirkeln. - Här skref Walter Raleigh sin världshistoria
under de tolf år han satt fänglad.
Raleigh, den frie stormfalken fänglad i tolf långa
år — vi ha svårt att tänka oss detta. Träffande
säger Macaulay: "Vi föreställa oss honom än mönstrande
drottningens garde, än förföljande ett spanskt
krigsskepp, än svarande medlemmarna af landtpartiet i
Underhuset, än hviskande någon af sina hi ta
kärlekssånger alltför nära örat på en af hennes majestäts
hofdamer och strax därefter grubblande öfver Talmud
eller jämförande ett ställe hos Polybius med ett i
Livii historia."
I den fordna bankettsalen och rådkammaren äro
nu inrymda en samling vapen och rustningar från alla
land och alla tider. 1 de dagar, då det järnklädda
rytteriets uppträdan e på slagfälten var trumf på hand
vid det stora spelet om länder och kronor, gällde det
som ett lifsvillkor att göra dessa rustningar säkra för
hugg och skott. Medeltidens diplomater måste räkna
med vapensmedernas duglighet. Och man häpnar
öfver den handtverksskicklighet, som böjt dessa
kallhamrade järnskenor efter ryttarens kropp. — Se på
denna armled, där den ena stålskollen täcker den
andra likt taktegel, där man inte kan träda in ett
knif-blad i fogen, men där krigaren förde armen lika
ledigt som i sin hemmarock. Dessa skräddare i
metall, med filen till nål och städet till stryklod, ligga
oändligt öfver nutidens artister i kamgarn och cheviot.
Fstrr f(,io*rrtxfi LONDONS TOWER. jmi, A-B. üxijvtnfxxTTt athltn—^Gbf,.
— 237 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
