Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15. Den 7 Januari 1906 - Den svartaste fläcken på Englands jord. Af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Efter fotografi Kliché : Kern. A.-B. Bengt Silfvtrtparrt Sthlm—Gbg.
DENNA BILD MED DEN LILLA GÅRDSPLANEN FRAMFÖR KYRKAN S:T PETRUS AD V1NCULA VISAR "den svartaste fläcken
på Englands jord".
Hvilken tålamodskräfvande omsorg är ej nedlagd
på dessa damascerade klingor, böjliga som urfjädrar
men med en egg, hvilken biter at spikar utan att
taga skada. Mahrattsvärd med en pistol lömskt
fast-lödd bakom parerplåten, tunga flamboyanter att föra
med två händer, värjor från Toledo, härdade i Tajos
gula vatten, afganska huggknifvar, bengaliska
kadje-klubbor, malajiska kriser, australiska bumeranger,
asse-gajer och bangvaner från Zululand . . .
Det enbart rysliga representeras af några
tortyrinstrument från Stuartarnas dagar. England liksom
Sverige hann aldrig långt på de pinliga förhörens
gebiet. Dessa sträckbänkar och tumskrufvar verka
äfven rätt beskedliga, jämförda med Torquemadas
fromma uppfinningar. En spansk storinkvisitor skulle
rycka på axlarne åt dem och gå vidare. — Så göra
äfven vi.
I Wakefield Tower förvaras regalierna inom en
ofantlig bur af glas och järn. Ett blixtrande berg af
guld och ädla stenar, af kronor och spiror, af svärd
och kommandostafvar. Och dock är deras
sammanlagda värde skäligen blygsamt emot det skimrande
ägget, hvilket ligger där i ensamt majestät i den
gulbleka Lon<iondagern, men som en gång prydde
turbanen på Runjeet Singh, Rajah at Lahore. — Eller
rättare: de öfriga kronjuvelerna kunna skattas i
pangar, men denna står öfver alla värden.–-
Det ändamålsenligas skönhet framlyser i det
minsta. En nysmidd, kraftig, skarpspetsad, järnblå spik
äger vida mera af verklig skönhet än det afKnackade
juvelägget Kohi-noor, som bevakas natt och dag.
När man ser den, måste man tänka på, huru
mycken mänsklig dumhet och elakhet — hvilka kanske
annars skulle slumrat, öfverväfda och kufvade af bättre
impulser — denna fördömda stenskärfva satt i scen,
huru många brott som knutits till dess bloddrypande
tusenårssaga, huru dess facetter ondskefullt tindrat
mot mördare och mördade, lockande, gäckande.
Men den krokiga, rostiga spik du likgiltigt
sparkar undan i sanden, hvad har ej den bakom sig. Den
nitades en gång millan två skeppsplankor och höll
dem med sin unga kraft trofast samman genom storm
och oväder. Det gnisslade och stönade i de
bågnande borden, men det sega svenska järnet behöll
sitt tag, höll fast till slutet. Vacker var den som ung
i sin skarpa, raka stytka; krokig och rostad gör den
anspråk på den vördnad, som tillkommer en i alla
skiften fyld lifsgerring.
Du är i släkt med spiken. En atom däraf färgar
hvarje bloddroppe. En spik af järn gör Robinson rik,
men med Koh-i-noor kan han inte ens kasta smörgås
från stranden af sin ö,
* i:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
