Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18. Den 28 Januari 1906 - Wolfgang Amadeus Mozart. Af Olallo Morales - En deputation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
dantag af Gluck. Likväl röjes större själfständighet i
operan "La bella finta giardiniera", skrifven för
München 1775, där den på våren uppfördes och mottogs
med verklig entusiasm. Mozart var då 19 år gammal
och denna opera kan sägas beteckna en vändpunkt i
hans lif samt antyda den väg han senare beträdde.
Om hans inflytande på den italienska operan säger
Wagner: "Det var en tysk, som höjde den italienska
skolan i operan till fullkomligaste ideal och bragte
den utvidgad och förädlad, till allmängiltighet. Denne
tysk, detta största och gudomligaste snille var Mozart".
På uppdrag af erkebiskopen af Salzburg skref han
dessutom ett par messor och ett offertorium.
Emellertid sökte han på allt sätt få lämna sin
konsertmästarebefattning i Salzburg, som endast inbragte honom
en obetydlig lön, men alla hans bemödanden att på
annat håll skaffa sig en bättre ställning misslyckades
och vid slutet af år 1778 måste han återvända hem,
där han erhöll uppdraget att skrifva musiken till
operan Idomeneo, som med utomordentligt bifall gick
öfver scenen den 29 januari 1781. Härmed började
hans bana i full själfständighet, och Idomeneo är
Mozarts första mästerverk. På befallning af
erkebiskopen, som då uppehöll sig i Wien, kom Mozart 1781
till denna stad, men ehuru han genom sin faders
bemödanden erhållit en något bättre ställning, lämnade
han dock nu till följd af den högst ovärdiga
behandling, som erkebiskopen här lät honom röna, för alltid
prelatens tjänst. Josef II hade beslutit att vid sidan
af den bestående italienska operan upprätta en tysk
nationalopera och utsett Mozart till dess
kapellmästare. På kejsarens uppdrag komponerade han operan
"Enleveringen ur seraljen", som trots alla intriger för
första gången uppfördes i juli 1782 och vann en
afgjord framgång.
Vid samma tid gifte han sig med Constance Weber,
tillhörande samma släkt som den fyra år senare födde
Carl Maria von Weber. Ehuru äktenskapet var mycket
lyckligt, ökade detsamma än mer Mozarts ekonomiska
bekymmer, och detta i förening med de ständigt
återkommande förföljelserna från hans afundsmän
förbittrade hans senaste lefnadsår. Men likväl utvecklade
han under denna sista period af sitt lif en så
häpnadsväckande och genialisk verksamhet, att
musikhistorien knappto kan uppvisa något
motstycke därtill. År 1786 skref Mozart för
Italienska operan i Wien "Figaros
bröllop", som genom italienarnes ränker föll
igenom. I Prag väckte dock operan kort
därefter obeskriflig hänförelse, som rörde
Mozart djupt.
— Mina pragare förstå mig, sade
han, och därför vill jag särskildt för dem
skrifva en opera.
Denna opera var "Don Juan", som
första gången gafs den 27 oktober 1787
och af böhmarne genast erkändes för
musikerns största dramatiska mästerverk.
Under åren 1788—90
instrumente-rade han flera af Händels oratorier,
komponerade de härliga symfonierna i
Essdur, G-moll och C-dur samt i början af
år 1790 sin andra komiska opera "Cosi
fan tutte". Påföljande år skref han
"Trollflöjten", "Titus" och sitt berömda
requiem, hvilket dock blef en torso. Ett
afbrott i denna rastlösa skaparverksamhet
bildade resan till Leipzig, Dresden och
Berlin år 1789, hvarvid Mozart öfverallt
blef föremål för den mest hedrande
uppmärksamhet samt af Fredrik Wilhelm II
erbjuden kapellmästarebefattningen i
Berlin, som den vid sitt fosterland och
dess sköna hufvudstad starkt fästade
tonsättaren dock ej ansåg sig kunna mot-
taga. De storartade bevis på erkännande, som Mozart
rönte under sin resa, uppmuntrade och gladde honom,
ty trots det han ägde många beundrare i Wien fann
han äfven mycken brist på förståelse hos både publik
och kritik och angreps för sina från gammal häfd
afvikande idéer och sin bullrande musik, ett öde, som
drabbat alla de stora genierna.
Det synes otroligt att Mozart, som måste tillbringa
större delen af dagen med att gifva lektioner och
dessutom sällan fick njuta af den frihet, som en
tonsättare så väl behöfver, på så kort tid kunde skapa så
många och stora värk. Isynnerhet mot slutet af sin
lefnad, då han led af en ständigt tilltagande nervositet
och häftigt oroades af tanken på döden, arbetade han
med största energi och koncentrerade sig helt och
hållet inom sin egen inre värld. Denna såväl fysiska
som andliga öfveransträngning bröt hans krafter.
Redan under det han var sysselsatt med Trollflöjten fick
han ofta långa svimningsanfall. Af operadirektionen
i Prag erhöll han i uppdrag att till käjsar Leopolds
kröning skrifva en stor fästopera, Titus. Själfva resan
till Prag och öfveransträngningen vid operans
instuderande togo hans förut nedsatta lifskrafter i alltför
starkt anspråk. Sjuk och utarbetad återvände Mozart
till Wien, där han den 5 december 1791 afled. I en
allmän fattiggraf sänktes stoftet af tonkonstens största
snille, och ej ens platsen har sedermera kunnat återfinnas.
Genom det rika arf, den i så många år bortgångne
mästaren lämnat eftervärlden, står hans namn
oförgängligt inristadt i konstens häfder. Ej mindre än
627 värk bära vittne om Mozarts oerhörda
alstringsförmåga. Få tonsättare hafva så jämt fördelat sitt
intresse mellan vokal- och instrumentalmusiken som
Mozart. På det vokala området märkes öfver 20
operor, 19 messor, hvaribland ett requiem och Ave verum,
10 kantater, 40 konsertarior och lika många mindre
sånger. Bland instrumentala värk må främst nämnas
49 symfonier samt 55 konserter, däraf 25 för piano
och orkester. Kammarmusiken har han bl. a. riktat
med 9 stråkkvintetter, 26 stråkkvartetter, 7 pianotrior
och 2 pianokvartetter samt 45 violin- och 22
pianosonater. Dessutom vittna en hel del mindre
vokal-och instrumentalkompositioner om Mozarts geniala
skaparkraft, som är enastående i tonkonstens häfder.
Olallo Morales.
Fàlà Ellqvist. Stnlm EN DEPUTATION,
bestående af hrr Assar (ordf.), Sandell, Neuman, Rune, Björkqvist och Tauson
uppvaktade den 16 jan. Konungen samt stats- och finansministrar ne därvid
framlämnades en petition med namnunderskrifter af 650 svenska orkestermusici från olika
landsdelar. Petitionen afser beskattning (förslagsvis 1 kr. pr dag och person) af
sådana utländska musici hvilka spela i gratismusikkapell. En motion om allmän
beskattning af utländska artister föreligger i riksdagen sedan 1903 och kommer
sannolikt åter fram i år, men sedan den tiden har sådana förhållanden uppstått,
hvilka icke då påkallade särskildt omnämnande i motionen och hvarå den svenska
musikdeputationen velat fästa uppmärksamheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
