Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. Den 4 Februari 1906 - Christian IX — Fredrik VIII - »Moln» af R. Berndes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
christian ix — fredrik viii.
* 8 APRIL 1818. † 29 JANUARI 1906.
Lugnt och fridfullt afsomnade Danmarks
vördnadsbjudande monark efter en skiftesrik lefnad såsom regent.
Ärad och älskad af sitt folk, har han under mer än fyra
decennier med klokhet ledt landet genom onda och fram
till goda tider. Sverige har i honom haft en vänsinnad
grannkonung, och val visade konung Christian detta
särskildt i dessa senaste tider då svek hotade vårt land.
I svenska sinnen skall lefva minnet af den rättrådige
och vänsälle konung Christian.
* 3 JUNI 1843.
Vid nära 63 års ålder efterträder Fredrik VIII sin fader
å Danmarks tron. — Förmäld med Carl XV:s dotter, är
den nye konungen nära befryndad med vårt konungahus.
Vid de flertaliga tillfallen då dåvarande kronprinsparet
gästat vårt land, har detsamma rönt alla bevis på
sympati. Det blir nu en svår och vansklig uppgift för den
nye konungen att söka återknyta det vänskapsband
mellan svenska och danska folken, som i oförståelse af
redligt svenskt sinnelag blifvit lossadt.
moln.
FÖR HVAR 8 DAG AF R. BERNDES.
— Hvarför svarar du ej, upprepade den unga
flickan för väl tionde gången och gaf sin manliga
följeslagare ett förebrående ögonkast.
— Hur lycklig var jag ej de första månaderna af
vår förlofningstid fortsatte hon suckande. Då förstod
du mig, och jag kunde öppna mitt hjärta för dig, och
du sade hvad du tänkte. Men nu hur förändrad är
du ej! Du måste svara mig, Nils, snyftade hon till.
— Hvad tjänar det till? Du känner dig ju
ständigt sårad både af mina svar och min tystnad. Han
stötte nästan fram hvarje ord liksom hade svaret
kostat honom en stor ansträngning.
En paus uppstod. Hon satt på en mossbelupen
sten med händerna för ansiktet och snyftade och
skakade, under det att den unge mannen halflåg ett
stycke längre ned. Det susade i tallkronorna, och
skogens alla sångare läto höra sina klara toner. Då
och då skar en nötskrikas gälla rop genom luften,,
och spillkråkan hamrade med all kraft på en gammal
torr aspstam. En ekorre satte då och då de mjuka
tallgrenarne i rörelse och smackade i takt med sina
snabba fötter, då de afmätt och kraftigt trycktes mot
tallbarkens flagor.
Slutligen tittade den unga flickan upp och kastade
en förtrytsam blick på mannen vid hennes fötter.
— Du älskar mig ej längre, annars skulle du
söka förstå mig. Men det är just detta du icke gör.
Hölle du fortfarande af mig, som förr, skulle du
visa-mig litet deltagande. Du skulle göra dig litet möda
med att följa mina tankar och känslor, men som det:
nu är, torde det vara bäst för oss, att våra vägar skiljas.
Åter begrafde hon sitt ansikte i händerna, och
hela hennes späda gestalt skälfde af undertryckta^
snyftningar.
- 296 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
