Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. Den 11 Mars 1906 - Från Gallay-processen - Fettisdagen å Paris’ gator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
— 387 —
C ALLA Y (1) OCH LA MERILLE
(2) UNDER PROCESSEN.
Frän H. 8. D:s Korresp. i Paris.
Inför en rättegångssal, där det
mondäna Paris trängdes med det
demimondäna, proppfull trots det
var själfva Mardi gras nådde
Gal-lay-processen sitt slut. Historien
är ju allbekant. En tjänsteman i
le Comptoir national d’escompte
hade medelst falska växlar
lyckats tillskansa sig den honetta
summan 863,924 francs och flytt.
Jättebanken i fråga är inte
populär och Paris goda borgare voro
förtjusta öfver det präktiga puts
Gallay spelat densamma. Men
affären fick ett rent poetiskt
skimmer då man fick veta att baron
Graval som han i sällskapslifvet
kallade sig låtit sin älskarinna
placera pengarne samt på egen
förhyrd jakt flytt med henne till
Brasilien. Vid sin återkomst till
Paris i sällskap med väninnans
förtrogna kammarjungfru, alla tre
fångar, mottogos de af en
hänryckt folkmassas välkomnande
hurrarop, Men så var inte
Valentine Merelli en vanlig
demi-mondän lika litet som Gallay en
vanlig stortjuf. Han serverade
sina domare Kant och Nietzche
och så mycket annan metafysik
och kvickheter att rättens
ordförande fick anmoda honom att i
stället lämna litet uppgifter i saken. Och fru Merelli använde sin
tid i fängelset att läsa Zarathustra och Fichte. Hon har fått en
god uppfostran, var gift med en ganska framstående gravör och
hade skrifvit modeartiklar i en numera afliden feministtidning
hvilket föranledde ett par kända författare att inför rätten förklara
att hon höll en medelväg mellan Marcel Prévost och Maizeroy.
Så försökte hon sig på teatern, uppträdde som Demivierge och
spelade operett. Hos en fru som hade till yrke att förmedla
bekantskaper traffades så Merelli och den till baron förvandlade
banktjänstemannen som trött på sin anspråkslösa hustru var ute
för att söka den ideala kvinnan, systersjälen, som han till
domsalens munterhet berättade. Och så förenades våra öden för evigt
sade Gallay. Hvad Merelli tänker är ju litet svårt att veta. Man
kunde ju kanske komma att tvifla på hennes känslors evighet då
de stygga domarne visserligen frikände henne men dömde f. d.
baron Graval till 7 års straffarbete.
Prins Karneval börjar rusta sig för sitt högtidliga intåg i egen
person. Mardi gras, fettisdagen sände han sina förtrupper i
elden. Folk ute öfverallt trots herr Jupiter pluvius något variabla
FETTISDAGEN Å PARIS’ GATOR.
lynne, mest förstås på boulevarderna. Musikföljena äro talrika,
samma orkester spelar alla möjliga melodier samtidigt och på alla,
möjliga instrument. En manlig negress spelar tamburin och gör
enorm lycka, clownerna blåsa med bättre vilja än förmåga trumpet
spelemän sköta sin "fela". Studenterna sträcka sin gåsmarsch, le
monome ogeneradt från Quartier Latin ut öfver de stora
boulevarderna. Förstädernas manliga och kvinnliga ungdom har bytt
dräkt och de "skäggiga damerna" äro legio. Uniformerade
småttingar tränga sig emellan öfverallt. På sin hvita häst drager
kejsar Napoleon genom gatorna men får af polisen skyddas för den
tydligen icke vidare bonapartistiska folkmassan. Vi allvarliga
män i staten trycka hatten djupt ned i pannan, slå upp kragen
och söka med vår två-sous silkepapperskvast så godt vi kunna
värja oss mot de där obehagliga små konfettitingestarne som
välvilliga unga kvinnohänder sa träffsäkert, förpassa i våra ögon
eller innanför vår krage. Mardi gras är nu framför allt konfettins
dag. Röda, blå, gredelina, gröna och hvita hvirfla de små
papperslapparne omkring och förmörka med sitt dam luften. Och
striden .förgår till långt in på kvällen med den där rutinen och
— trots blasertheten — alltförgätande lifsglädjen som vi nordbor
aldrig kunna få upp vid våra försök att med ofta nog så stora
medel härma söderns folkliga förlustelser, men som tyckes vara
de latinska folkens arfvedel.
Efter fotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
