Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. Den 11 Mars 1906 - En afton på Gästis i midten af nittiotalet. Af Mari Mihi - Skidtäflingarne i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Då Georg Dahna kom ut i sitt gula omslag, trodde
vi aldrig, att den flutit ur din pänna, utan vi gissade
på Hakon eller Marika eller Hans Magnus. Först
Georgs son Leo började inge oss farhågor för att du
öfvergifvit Justitia för Apollo — och nu har du snart
lagt en hel bokhylla bakom dig, står som det främsta
namnet bland de modärne, som jag aldrig läser och
som aldrig läsa mig. — Henning von Melsted, min
barndomsvän, jag räcker dig handen öfver dina och
mina collected works. Måtte de aldrig bli flere än
att vi nå hvarandra! Där rusar Lennart Hennings på
sned rakt genom salen med farten af ett nysmordt
lokomotiv. Han kommer direkt från ett
direktionssammanträde, och vinterkylan har förvandlat hans
Nietzschska mustascher till två väldiga istappar.
Värmen tinar upp dem; hela karlen dryper af lössläppt
energi och snö. Han talar med fyra, fem personer på
en gång, gör anteckningar med högra handen, dricker
kaffe med den vänstra — eller tvärtom ifall det kniper —
erinrar sig plötsligt att han har ett nytt sammanträde inom
fem minuter, störtar ut igen, slänger ett vänligt
glåpord åt Karl Erik Forslund, får tio likadana igen,
springer omkull ett antal kypare och är borta.
Det hela har gått hastigare än jag hinner berätta
det, såsom det plär stå i romanerna. Eller, såsom
det också brukar heta därsammastädes: När jag vände
mig om för att tacka min räddare, var han försvunnen.
Lennart Hennings äger i rikt mått denne
räddares snabbhet.
Med händerna begrafna i fickorna och fötterna
starkt utåtvända inträder en man med det mest typiskt
germanskt formade hufvud, tämligen okammadt för
resten. Det är studentkårens ordförande och han slår
sig ned hos Abraham Langlet och Hans Larsson.
Från tidigt på morgonen har han hållit
föreläsningar, skrifvit ledare, gjort anteckningar till sin
Columellaedition, haft kuratorsemottagning, talat i den
svårslitna Sten Sturefrågan och tusen andra saker.
— Hur är det med dig? frågar den snälle
Abraham Langlet.
Vilhelm Lundström svarar pustande och suckande
med sina rullande r-ljud:
— Grrääsligt... käärra brroorr ... barrra sofvit
trre timmarr i natt.. . grrääsligt...
Hvarpå han försjunker i
meditationer, under det han ur innanfickorna på
sin stora kavaj börjar hala fram
korrekturark, bref, manuskript, teaterprogram,
kallelselistor, plånboken, lösa cigaretter,
korsband, entrébiljetter,
rekommendationsbevis, tunnare broschyrer, vidare
nya brefbuntar, grå, hvita, gula, släta och
tillskrynklade.
Hvad jag minnes dig väl, där du
sitter och plockar bland dina papper,
medan alla stora planer hvälfvas i ditt stora
hufvud. Jag minnes dig, fast tidens
ocean har skiljt oss åt för så länge, länge
sedan. Du bad mig en gång skrifva en
Uppsalaroman — men uppsalaromanerna
skrifver man inte, det vet du nog. Därför
kan jag endast komma med några
lösryckta blad från Odinslund, med några
skrumpna blad från mina gröna
sommarträd.
Men salen skakade af en
skrattsalf-va, aflossad från östgötarnas bord — var
det inte för resten i det stora
östgötakotteriet, som ordstäfvet föddes: "ett godt
skratt förlänger lifvet, en gnäggning
däremot förkortar detsamma.’’
Gustaf Malmberg, alla östgötars
första kurator, stormästaren i föreningen
HEJ, för ordet. Omkring sig har han hela det glada:
laget. Hakon Wigert-Lundström, Mostellariaturnéns
vackre Philolachos, är där och Hans Magnus
Nord-lindh, han som skref sina "Steg i snön" och sedan
blef tyst, skalden, som, enligt Albert Engström
"hittat en fjäder ur Guds egen vinge". Och alla de
andre: Lasse och Kicke och Fylle Klagare och den
långe Anders och lille Bertil.
Gustaf Malmberg, kommer du ihåg när vi spelade
Hittebarnet för att klara hyskan åt godtländingarna?
Gunnar Klintberg var Konjander och du hans
hushållerska, jag förestälde Kattong och den lille glade
och fräknige Wallerstedt, värmländingen, fru Kattong
samt direktor musices Gottfrid Kallstenius, Knotten,.
spelade sömmerskan, och en stunsig syhäst var han.
Kommer du ihåg efter en af östgöta nations
vårfestbaler huru vi på nachspielet skulle kyla champagne i
vattenledningen i telefonrummet och huru Kicki
plötsligt kom in med en butelj i hvardera handen och
håret på ända, förkunnande att vattnet stod tre tum
högt på golfvet? Kommer du ihåg när — nej den
gången var du inte med.
Gustaf Malmberg, öfver ingen af bröderna under
den hvita mössan stod rägnbågen så sjufärgad som
öfver dig. Du var idealstudenten, den af alla afhållne,,
i dig slog det hvita gardets hjärta!
Huru ofta har du ej kommit för mig, då jag
skrifvit ner mina Uppsalaminnen. Huru tacksamt rörd
kände jag mig inte, då du en gång efter dessa många
tystnadens år med din ohyggliga stil så vackert skref
till mig, att du hoppades på "en stund i tiden och en
vrå i världen" där vi skulle få råkas. Hvad tänkte
du väl på, när du, långt, långt efter examen för ett
par korta dagar återvände till vårt rätta hem och i
nationens klubbrum skrapade med nageln på väggen
för att komma ned till ekot af dina ungdomsord!
Aj, där släcktes en gaslåga. Och ännu en.
Ky-parne förkunna att klockan är elfva. Silfret skramlar
på marmorborden. Den stora salen blir allt mörkare.
Man troppar af. Snart lägrar sig februarinatten
omkring en afton på Gästis för tio år sedan, och den
blir till ett minne.
lUtché: Bengt Silfversparre,
SKIDTAFLINGAR
ägde, ovanligt nog, söndagen den 4 mars rum vid Fiskartorpet i närheten af
Stockholm. Numera lider Stockholm vintertiden konstant snöbrist, och det var
därför glädjande, att i början af mars så pass mycket snö fallit, att skidtäflingen
verkligen kunde försiggå. I den kombinerade terräng och backlöpningen för
gossar om 12—14 år deltogo 41 friska viljor. I terränglöpningen å 5 km. för
ynglingar om 15—17 år deltogo 26 man och i båda löpningarne i stora backen
räknades inalles närmare 40 deltagare.
— 389 —
B. S D.$ STOCKHOLMSFOTOORA P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
