Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 28. Den 8 April 1906 - Eugéne Carrière
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n IS. Q U Si v
EUGÈNE CARRIÈRE.
Från H. 8. D:s korrespondent i Paris.
honorar för bidrag till Hvar 8 Dag — vare
sig fotografi eller textbidrag — icke är
ut-betaladt när respektive nummer utkommit,
anhåller Redaktionen om att blifva därå
uppmärksam-gjord då vi helst önska uppgörelse så snart
fotografi eller textbidrag är infördt i tidningen.
Frankrike har fått kungssorg.
En af de store ledarne i konstens
värld har gått bort. Liksom
skulpturen har sin Rodin har måleriet
haft sin Carrière. Vänner in i
döden, ha de i allt väsentligt haft
en liknande bana, kanske blott att
Rodins namn är litet vidare kändt
utom Frankrike. Båda ha steg
för steg trefvat, kämpat sig fram
till en kraftig, individuell
ståndpunkt. Och medan t. ex. en
Bou-gueraus slickade dukar och
akademiskt godkända manér genast
förlänat honom en nog snart
förlorad rangplats inom konstnärernas
led har den stora publiken i det
längsta stått oförstående, eller rent
af fientlig mot dessa båda allvarliga
sanningssökare. Och då striden
för bröd, för erkännande och rykte
var förbi, då knappast någon
längre vågade bestrida dem
härskarplatsen i konstens rike, ha båda
kastat sig i striden för rättvisan,
för de smås och förtrycktas sak.
Vid sidan af Luxembourgmuséets
allbekanta Maternité finnes en
annan i hundratusental spridd
öfver landet för att draga blickarne
till ett människovänligt manifest
till förmån för de värnlösa
små.
Carrière tillbragte sin barndom
och ungdom i Strassburg och vann
här så mycket erkännande att hans
fader ansåg sig skyldig att låta
honom studera i Paris. Det var
också det enda offentliga
erkännande, som på mycket länge kom
honom till del. Ty under det att
han hos mästaren Cabanel gjorde
sig känd som en god elev gjorde
han ett storslaget fiasko då han
1876 anmälde sig som täflande om
le prix de Rome, Frankrikes kända
konstnärsunderstöd. Och under
de tio följande åren lyckades han
aldrig tilldraga sig en vänlig uppmärksamhet från
pa-riserpublikens eller kritikens sida, ehuru han var en
trägen utställare på Salongen. Det är beteknande att
nästan alla dukar från denna tid för en spottstyfver
sålts i Strassburg till vänner till hans fader för att
åtminstone hålla nöden från dörren. Mästaren — ty
det vardt han fort nog sedan nederlaget på den
akademiska banan visat honom den riktning han borde
taga — lefde på att måla Strassburgska småborgares
porträtt och prydde deras väggar med billiga blomsterstycken.
Men fattigdomen hade åtminstone en välsignelse
med sig: den hindrade honom att bestå sig med
yrkesmodell. Och därför representera så godt som
undantagslöst de dukar som ej gjorts på beställning
hans hustru och barn. Han har målat dem gång på
gång, förstått dem allt mer och mer, kommit dem
närmare och närmare och så har hans konst fått sitt
stora särmärke: att mer än någon annan gripa det
själiska, det i ord ej tolkbara. Se blott på den
osäg-liga ömhet som talar ur hvarje linie i moderns figur
i Maternité. Eller den smärtfyllda kvinnogestalten vid
Den korsfäste Kristus sida. Det ligger nämligen
alltid ett lidande eller åtminstone ett stilla vemod inför
lifvets hårda släp i Carrière’s dukar.
Kliché: ßeiuft SMfpertparrt
EUGÈNE CARRIÈRE I SIN ATELIER.
Den teknik Carrière skapat sig var också mest
lämpad för att uttrycka, jag skulle vilja kalla det
skymningens resignation. Den tydligen ursprungligen
strama, nästan pinsamt hårda, säkra teknik dränkes.
aftonas i färgens bleka, blågrå dimtöcken, till dess att
från det hela blott frigör sig en enda dallrande
själsstämning.
– 448 —
Efter fotograp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
