Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 30. Den 22 April 1906 - En målare med trollpensel. I. Af Sam Arsenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MÅLARE MED TROLLPENSEL * I.
FÖR HVAR 8 DAG AF SAM ARSENIUS.
Många gånger förliden sommar hade jag gått
omkring i Louvre-muséets salar. Hade vanligen stigit upp
"escalier Daru", stannat någon stund i vestibulen
framför Botticellis fresko-delar och därefter uppehållit mig
grundligt nog i "Salle des Primitifs", hvarest jag icke
tänkte på att det fanns glastäckta öppningar i taket,
utan hade för mig att ljuset, solvärmen och den
dallrande glansen strömmade ut från de umbriska,
toskanska, piemontesiska och florentinska mästarnes
strålande dukar, från gyllene glorior, förgyllda troner,
från allt det gula, röda, gröna och blå.
Sedermera vikit af till höger in i "Grande
Galle-rie", långt som en parkpromenad, halt som en
skridskobana och så högt i tak, att man sällan tänker på
att låta blicken glida UDp ibland de rikt sirade, orne-
sin rena uppteckning och sitt underbart noggranna
utförande, hvilka icke lämnades i första taget. Så
småningom började halterna blifva kortare, Panini,
Cava-latto, så intressanta de än voro, Cuvelli, Constable,
Tiepolo, Salvator Rosa och de tyska stormästarna, fingo
flyktigare påhälsningar, sofforna anlitades oftare, och från
ansats till ansats fullföljdes framryckningen, under en
galleridel till vänster, en annan till höger; och sedan
en sista rast, där galleriet buktar ut i cirkel, med
marmorkolonner, spegelväggar, öfverflödande
förgyllningar, och uppslagna balkongdörrar, från hvilka man
kunde nicka åt statyerna af den franska historiens
stormän, som stå vakt invid hvarje fönster på de gråa
slottsmurarna midt emot och se de blågröna
popplarna lägga sina blad mot skiffertaken.
Kfurfrtwli. »LE BATAILLE D’ARBELLES» AF JAN BRUEGHEL. I Louvren.
råde, af förgyllningar och färger prydda friserna och
hvälfningarna.
När luften utanför stod tjock och stilla af hettan,
och sanden i Tuilerieparken brände genom
käng-sulorna var det verkligt vederkvickande att komma in
i museum-slottet. I jordvåningarna, bland gigantiska
granitstodsdelar och målade mumiesarkofager från Setis
I och Amenheteps tider, och bland svartnade och
rostgula grekiska heroer i marmor var det nästan för mycket
isande källarkyla, men en trappa upp, i
målningsgallerierna, hvarest fönster och balkongdörrar stodo
uppslagna, sträckte emellanåt sköna, svalkande
korsdragsströmmar. Men det kunde ändå vara svettande
och tröttande nog att vandra fram i det gatulånga
galleriet, och de röda plyschsofforna inbjödo allt emellanåt
till ett "asseyez vous, s’il vous plait".
Francesco Sacchi, Andrea del Sarto, Bellini,
Luini, Dominichino, alla som voro upphängda närmare
ingångsdörren, blefvo grundligare undersökta, därefter
kommo de mera magnetiska, Andrea Mantegna’s alla
stora dukar, med sina transparenta och mustiga Färger,
* I dagarna har Nationalgalleriet i London för 90,000 kronor köpt en tafla af Jan Breughel.
Och därefter, utan att titta hvarken till högre
eller vänster, förbi nästa sträcka, och på galleriets
sista kilometer, bildlikt taladt, endast häjdad af van
Dy-ke’s Isabel d’Autriche och Jean Grusset Richardot och
så flygande förbi en massa stora Rubens och Jordaens,
för att spara dem till nästa gång, och nu vända in i
andra salar. Flera besök upprepades samma visa,
alltid var det något nyupptäckt, eller bekant
mästerverk, som tog för mycken tid i början och därefter,
och den sista delen blef som vanligt tagen litet
brådskande, som en defilé, hvilken man icke ansåg allt för
säker.
Ett senare besök hade jag gått raskare framåt
och under det min följeslagare — det var varmare
än vanligt den dagen äfven i tafvelslottets salar —
hvilade på en soffa i den runda utbuktningen, beslöt
jag att taga den bredvid varande öfverhalkade delen i
ordentligt beskådande.
Jag börjar till vänster. Stannar framför första tafla
vid panelen. Den var icke stor, IV2 meter lång, 1
meter hög, men ett blixtsnabbt intryck föll öfver att
— 483 —
*7<<*>: Hmj> siif,mparrt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
