Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 32. Den 6 Maj 1906 - I väntan på revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I VÄNTAN PÅ REVOLUTIONEN.
FRÅN HVAR 8 DAGS KORRESPONDENT 1 PARIS.
Paris d. 28 april.
Alltifrån den internationella arbetarkongressen 1881 är ju
första maj den dag som all världens arbetarorganisationer helgat till
mönstringsdag för sina skaror med den lagstadgade
åttatimmars-arbetsdagen som lösensord. I Frankrike har förstamajfirandet de
sista åren varit skäligen matt. Emellertid bestämde den sista för
två år sedan afhållna stora allmänna franska
fackföreningskongressen att från och med den första maj 1906 skulle inga
fackföreningsmedlemmar arbeta mer än åtta timmar om dagen eller
mer än sex dagar i veckan (i Frankrike är söndagshvilan ej
lag-stadgad och de maktägande ha höjt ett enstämmigt ramaskri mot
denna oerhörda socialistiska upp’inning, tydligen utan tanke på
att de protestantiska länderna sedan urminnes tid kunnat drifva
sin industri minst lika lyckligt trots sitt stränga firande af
sabbaten); efter att ha arbetat sina åtta timmar skulle de fredligt
men oåterkalleligt lämna ateljéer och verkstäder och den sjunde
dagen skulle de hvila.
Sedan detta beslut fattades ha många ting hunnit ske som
kunnat väcka oro i sinnena hos den stora massan. Flera
långvariga sträjker och lock-outer som åstadkommit mycken nöd och
fattigdom ha lämnat bittra minnen. Så kom Courrièreskatastrofen
med den därpå följande olycksdigra strejken med
militärkommen-deringar, arresteringar och spillda människolif och samtidigt det
onödigt brutala undertryckandet af postbetjäntesträjken i Paris
och af folkskollärarnes försök att bilda organisationer.
Så uppkom planen att inställa arbetet första maj och anordna
en demonstration denna dag. Då utkastade yttersta högern det
förlösande ordet: Det kommer att bli revolution första maj. Och
revolution, revolution, revolution ljuder det i alla tonarter. Nu
har själfva den radikala regeringen gripits af paniken: i går på
morgonen »ingo vi bevittna det litet egendomliga skådespelet af
husundersökning hos munktidningen "Korset", "kejserligt"
sinnade aristokrater och höga militärer och hos socialistiska och
anarkistiska arbetarledare, hvilka alla förmenades gemensamt (!)
spinna en komplott mot statens säkerhet. Man fann emellertid
inga som hälst dokument som tydde på samarbete mellan dessa
dödsfiender.
För att möta alla eventualiteter kommer emellertid den sköna
synderskan att från söndag kväll ligga i belägringstillstånd. Natt
efter natt inkallas mera militär. Paris garnision är mangrant in-
ställd. Natten till i går (fredag) ankom 28,000 man.
Maskingalleriet som nyss mottog de 50,000 mutualistgästerna är
iordningställt för sex dragonregementen med hästar och lägereldar inom
hus. Vatten och’ gasledningar skola särskildt bevakas. Alla
bibliotek och dylika offentliga byggnader stängas den 1 maj för
publiken, de skola alla vara fyllda med militär. Polis och
muni-cipalgardets patruller draga redan genom gatorna och den sista
april skola minst 60,000 man vara inkommenderade till Paris.
Inga folksamlingar eller tåg komma under någon förevändning
att tillåtas.
När man så betänker att de "röda" fackföreningarnes
medlemsantal inte värst mycket öfverstiger 60,000 man (och det är ju
de som förmenas skola göra revolution) tycker man publiken
skulle kunna känna sig tämligen lugn. Och det gör den sansade
delen af publiken och skulle ha gjort det ännu mer om
"säkerhetsåtgärderna" varit mera måttligt tilltagna. Men icke så i
klerikala kretsar. Fromma landsortskatoliker lämna redan Paris för
sina respektive "hemland"; andra ämna stanna men skola bomma
till sina luckor och inte sticka ut näsan, en del har satt sina
värdesaker i säkerhet i utlandet och allt förståndigt folk lägger in
stora matförråd. Den revolutionen, den revolutionen! Jag kom
i tisdags in i ett af Paris största specerimagasiner och beställde
några saker. Ja, men ni kan inte få dem i morgon, förklarade
biträdet: vi kan inte skicka det förrän om lördag, för alla
människor har beställt förråd för revolutionen!
Det finnes emellertid ett lager af samhället där man icke talar
om eller tror på revolutionen den 1 maj. Det är bland de fattiga,
de arbetande. De lägga inte in några förråd. De gå till sitt
arbete med vanligt] lugn. Och på tisdag ämna de inte
arbeta.
Ja, men då kan ju olyckan ske, invänder antagligen mina
läsare. Jag tror det inte. Naturligtvis kommer en eller annan liten
sammanstötning att ske mellan gatuordningens väktare och
folkhopar som icke hinna skingra sig fort nog, men steget från ett
"gatugruff’ till en revolution är ganska långt. Den som har sett
latinska folkmassor i "kritiska" ögonblick vet hur godlynta och
tåliga de i själfva verket äro. Fransmännen äro ju alltid stora i
orden, deklamera så storvulet, kanske rent af själ’va tro på sina
bragelöften ... men när ögonblicket att infria kommer betänka
de sig två gånger och — eftertanken är vishetens begynnelse,
säger ett franskt ordspråk. Den är äfven resignationens.
Kfttr fotografi.
tiLichi, Kern. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Øtf
FÖR FÖRSTE MAJ I PARIS: Sex dragonregementen stationerade i Maskinpalatset.
— 516 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
