Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 33. Den 13 Maj 1906 - På noshörning- och flodhästjakt. Af Yngve Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
nyligen från
bärgets närmaste
omgifning fördrifna
folks gamla
vägar bort öfver
Sanya, på hvars
andra sida åter
buschstäpp med
spridda mindre
kullar vidtog. Här
voro vi redan
tjockhudingarnes
förlofvade land,
talrika spår af
elefanter och
noshörningar korsa
vår väg, hvar vi
gå fram, än gamla,
än nya af de
ständigt kringströfvande djuren; än
ledande bort
genom de flacka,
torra busk- och gräsmarkerna, än följande längs
mötande sumpdrag eller genomkorsande dessa.
Omkring fem timmar hade vi så vandrat fram då
vi inkommit i de sanka af höga buskar gräs och örter
tätt beväxta trakter med sina spridda, högresta,
gul-stammiga akacier, där de långsträckta sumpsjöarne i
ett afbrutet system sträcka sig fram; med Scirpus tätt
bekransade eller igenväxta kärr mötte här och hvar i
den lågländta terrängen, spår af elefanter — dessa djur
äro här fridlysta — och noshörningar blandade med
spår af flodhästar mötte nästan vid hvarje steg blicken
framkallande minnet af ett föregående möte med en
noshörning i denna farliga terräng. Det var i början
af december, följd af Amesi samt Akida, en lång
slan-kig wadschagga, sedan sin fångenskap bland
massa-ierna väl förtrogen med dessa trakter och deras
djurvärld, hade jag från det vid en af sumpsjöarne
uppslagna lägret inträngt i den täta svårgenomträngliga
terräng, som skilja desamma från hvarandra; än halft
krypande under öfverhängande snärjen följande af
PROFESSOR YNGVE SJÖSTEDT VID EN FÄLLD NOSHÖRNING.
ETT HÅRDT ARBETE: Stående i vattnet hela dagen, afdrogs djurets mäktiga hud; på återfärden en börda
för 16 man.
tjockhudingarne banade låga gångar, än framträngande
genom de mellan de högre buskagen varande af gräs
och örter tätt beväxta friare platserna hade vi
framkommit till en mindre af Scirpus helt igenväxt mindre
sump, då plötsligen en noshörning rusar fram ur
buskagen i riktning mot oss. Det är en enerverande
känsla att i tätaste snärjen höra detta fruktade djur
störta fram emot sig, nästan som en dödssång ljuder
dess flämtande, hetsiga stämma, hjärtat hopsnöres och
med andlös spänning och bultande puls följer man
det hastigt sig närmande braket af sönderbrutna
grenar, upprifvet bladverk och nedtrampade buskar.
Hvilken riktning skall han taga? se där den fråga, hvarpå
väl och ve i dessa ögonblick hänga, ej tio steg kunna
vi taga förr än han hunnit fram, man känner sin
vanmakt och låter slumpen afgöra sitt öde, då en kula,
om än aldrig så välriktad, svårligen så ögonblickligt
som här är af nöden kan fälla en sådan koloss till
marken. I hufvudlös skräck har Amesi kastat ifrån
sig patronlådan och far blindt in bland gräs och buskar,
under det att
Akida, mer
kallblodig, i
hast klättrat
upp på ett
intill liggande,
kullvräkt torrt
träd,
medtagande det af
honom burna
geväret.
Försvarslös, beröfvad geväret,
banar jag mig
väg genom
gräset fram till
samma träd för
att i nästa
ögonblick se
noshörningen
med sänkt
hufvud flåsande
rusa förbi på
några få
meters afstånd
försvinnande
bland buskar
och bladverk.
Den stackars
Amesi var så
— 532 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
