Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 42. Den 15 Juli 1906 - Gustav Vigeland. Af Signe Lagerlöw
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
han, som måste vara ensam, som hatade att beblanda
sig med andra, dock "i Flok" som en af de många.
Att förvärkliga Vigelands idé vore därför icke allenast
en pietetshandling mot diktarens minne utan en
handling som hela Europa med sympati skulle följa, och
som dessutom skulle gifva Norden ett monument,
hvars tvåfaldiga värde — ett mästerverk öfver en
mästare — vore af internationell betydelse.
Ett annat af Vigelands jättearbete är skissen till
den fontän Kristiania sedan lång tid tillbaka tänkt att
begåfva staden med och förlägga till Eidsvolds Pläds,
belägen midt emellan Stortinget och National-Théatret.
Af de 2- à 300.000, som detta konstverk kommer att
taga i anspråk äro redan 86,000 tecknade och är den
ursprungliga planen att Norges bildhuggare här skulle
få tillfälle att täfla. Vigelands skizz är emellertid
redan färdig, i dagarne t. o. m. i sin and-a
förstorade upplaga. Från midtgruppen, ett ofantligt bäcken,
uppburet af 6 män, silar vattnet mellan de bärandes
skuldror ned i bassängen, kring hvilkens kant 20
skålar, liksom vuxna på något smäckert grenverk,
äro gruppeiade. Genom detta grenverk, som är
fristående för hvarje skål, passerar hela lifvet i dess
olika facer revy och dessutom drifver rundt hela
bassängkanten cirka 200 olika reliefer. Hela
fontänen skulle gjutas i brons, de 20 grupperna i
öfver-n^turlig storlek, midtpartiet af Abelmonumentets höjd,
alltså två gånger en mänsklig gestalt — en skapelse
som i fantasirikedom och monumental skönhet saknar
sitt motstycke och väl näppeligen kan befara någon
konkurrens.
Slutligen föras vi genom materialrummet, som
med sina gips- och lerhögar, sina reminiscenser af
S/ter fotografi KlicKt: Bengt SUfepam
VIGELANDS IBSEN-MONUMENT
i sin helhet.
Hur har icke konstnären i detta
underbara verk visat, att han är det storartades,
det sublimas börne tolkare — den ende,
som kunde återgiva Ibsen så mäktig
som han var och kommer att
förblifva.
Med detta monument hafva de
beslutande åtskilliga planer, än att placera
det vid diktarens graf, än på någon
offentlig plats, än i Trondhjems-Dömen, i den
händelse denna, som vissa funderingar
åsyfta, omskapas till ett Panthéon eller
Westminster. Konstnärens egen plan är
emellertid af helt annan karaktär, lika
originell som öfverväldigande. På en
isolerad holme i Kristianiafjorden vill
han jämte diktarens graf hafva sitt
Ibsen-monument placeradt — gjutet i brons —
i höjd och bredd af ett femvåningshus
storlek.
Ibsen älskade nämligen hafvet. I
timmar kunde han stå och stirra ut öfver
fjorden, och det är med tanke på att
för evigt fastslå Ibsens individium i
världens medvetande, som konstnären
uttalar som sin bestämda vilja att söka
förverkliga sin idé, som är alltför sublim,
alltför betydelsefull för hela Europa att
kunna falla igenom. Nu ligger diktarens
graf i midten af en jämförelsevis
oansenlig gräsplan å "Vår Freisers
Kirke-gaard", och om det äfven är statens mening,
att låta honom behärska denna plan, ligger
Efter fotografi. Kliehi: Bemgt Silfversparre.
IBSEN-MONUMENTET SEDT FRÅN SIDAN.
— 670 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
