Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 42. Den 15 Juli 1906 - Sisowaths dansöser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S1S0WATHS DANSÖSER.
Klicài: Kern. A.-B. Bengt silfversparre Sthlm—Gbg.
KONUNG SISOWATH AF KAMBODGA låter sina medförda dansöser dansa för presidenten hanieres.
Marseille har som hela världen eller åtminstone
den del däraf som heter Frankrike inte vet en
storslagen kolonialutställning. Tack vare prässens
allmakt få vi inte höra ett ord om Tunis’ pelargångar
eller Cambodgas ansiktsprydda pagod eller HanoYs af
flitiga handtverkare bebodda gata eller mandarinens
guldtyngda hem, m. a. o. om allt det tjusande och
pittoreska en dylik i sitt slag hittils unik utställning
kan biuda i former och färger.
Utställningsdirektionen, som för öfrigt ej sparat något, var ingen vän af
mutsystemet och begick den oförsiktigheten att vägra
de 10\000 franc som pariserprässen begärde för att
sända korrespondenter! Resultatet blef synbart. Le
Matin t. ex. ägnade utställningens öppnande en af
sina "treradsnotiser" och därmed punkt.
Fick således utställningen i sin helhet glädja sig
åt dagsprässens förnärmade tystnad tog dock kolonial
högfärden och jakten efter det pikanta öfveihand på
ett håll. Sidan en vecka upptar vår lydkonung
Siso-waths och hans dansösers minsta steg åtminstone ett
par spalter i hvarje välredigerad boulevardtidning. Det
är ej heller att undra på.
Det är nämligen första gången en konung af det
mer än tvåtusenåriga konungariket Cambodga
öfverskrider sitt rikes gränser och kommer att bese sitt
"moderlands" alla västerländska härligheter. En så
viktig sak måste naturligtvis förberedas på värdigt
sätt Sextiosju bonzer (namnet på cambodgiska
prästerna) läste böner under ett par månader, stora offer
anställdes och konungen utskickade högtidliga
proklamationer till sitt f. lk för att meddela dem den
stora nyheten. Då ändtligen alla öfliga religiösa
ceremonier fullgjorts och konungen fått mottaga det sista
"renings"-badet följde honom tre tusen präster till
fartyget, som skulle föra honom och hans svit till
Frankrike. Och sedan nu konungen trots sin
förskräckelse kommit helskinnad i land från den konstiga
och för honom hittils okända tingest som rullande
härs och tvärs lyckats taga sig fram öfver hafvet är
det åt sviten man ägnar sitt mesta intresse, trots det
att majestät Sisowath väl kunde förtjäna en del. Det
är inte alla dar man får se ett kungligt majestät i en
uråldrig "storm" (som han ärft från sin företrädare),
frack och sampot, den cambodgiska nationaldräktens
mest karaktäristiska plagg, ett tygstycke som draperas
som byxa.
Det var sviten, ja. Utom kungliga släktingar,
ministrar, hoffunktionärer, kockar o. s. v. som ju
förekomma i alla furstars följen medför det
östasiatiska majestätet sina hofdansöser. Någon af de tre
hundra fruar han enligt lag måste hålla sig, har
däremot ej fått medfölja sin herre.
För oss vekliga västerländingar är ju dansösen
närmast en vacker lyxvarelse med mindre solid moral
om hvars härstamning ingen frågar. Ej så Si>owath I:s.
De äro af landets förnämsta släkter, döttrar till höga
mandariner som utvalts till konungens tjänarinnor och
som stå under uppsikt af en prinsessa som äfven nu
följer dem till Europa. Det är unga barn, fula och
utan fransk charme. som helt naturligt är, med det
kortklippta håret rätt uppstående, som iklädda en
brokig sampot och en siden "kamkofta" vagga omkring
sin herre och ej blott dansa för honom utan kläda
och betjäna honom. En dansös får icke tala med
någon man utan lefver som en fånge i det kungliga
palatset till den dag det täckes hennes herre att gifta
bort henne eller upphöja henne till en af de trehundra.
Men nu får Marseille några ko ta veckor se dessa
pojkliknande unga kvinnor till skrällande musiktoner
högtidligt röra sig till dans i guld och
ädelstens-öfverhängda dräkter till dess palatset i Pnom-Pench
åter och kanske för alltid sluter sig om deras exotiska
uppenbarelser. _
O
m honorar för bidrag till Hvar 8 Dag — vare
sig fotografi eller textbidrag — icke är
ut-betaladt när respektive nummer utkommit,
anhåller Redaktionen om att blifva därå
uppmärksam-gjord då vi helst önska uppgörelse så snart
fotografi eller tex bidrag är infördt i tidningen.
— 677 —
Efter fotografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
