Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 49. Den 2 September 1906
- »Fru Brita»
- Bemärkta svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU BRITA.
Kölden var så ohyggligt stark, att det knakade
och smällde som af döfva skott i den gamla murkna
träbron, som gick öfver Norrström. De små, grå
trähusen på Brunkeberg voro väl tillslutna. Dörrarna
voro stängda med starka bommar, och för de trånga
fönstergluggarna sutto luckor, ty människorna bäfvade
för kylan. I väster såg man den heliga Klaras
kloster afteckna sig mörkt och dystert mot kvällshimlen.
Vände man så sin blick mot den egentliga staden på
andra sidan strömmen, såg man de höga gaflarna på
borgarnas hus sticka upp som mörka vålnader och
högt öfver dem tornen på slottet "Tre kronor". Här och
där såg man oroligt flämtande ljus glimma fram
genom springor i fönsterluckorna.
Det var underligt detta med den starka kölden.
Hela vintern hade det varit blidväder med rägn och
tö, och så nu i maj månad hade kylan kommit, så
sträng, att något liknande ej förnummits i
mannaminne. På samma gång, som de många utländska
herskapen kommit till det svenska hofvet, hade den
börjat, och alltsedan hade den, dold i en tät, hvit dimma,
rufvat öfver de förskrämda stadsbornas hufvuden.
I staden hviskades man och man emellan, att
straffet nu skulle komma öfver landet för det
ogud-liga lefvernet vid hofvet. På slottet hade man left i
stor fröid och glädje och i svalg och dryckenskap
under denna svåra tid, då tiggare och andra stackare
ömkeligen omkommo af köld. Också hungersnöden
var stor bland stadens fattiga, ty vattnen kring
Stockholm voro tillfrusna, så att alla fiskarskutor voro
utestängda därifrån.
Man sade, att tidender om stundande sjukdom
och nöd förnummits. Hade icke också vandrande
munkar berättat om underliga tecken, som visat sig
på himlen i söder, och såg det kanske inte nu ut,
som om årstiderna skulle byta plats? Se! Man hade
förvisso att vänta stränga straffdomar från himlen:
hunger, sjukdom och örlig
* *
*
Konung Magnus och hans drottning höllo gästabud.
I gästabudssalen kastade blossen sitt fladdrande
sken öfver bord, dignande under bördan af mat och dryck,
och väggar, behängda med underliga utländska bonader.
Vid ett af borden sutto konung och drottning i
präktigt snidade högsäten af ek, och rundt omkring
var ett virrvarr af riddare i dyrbara dräkter och fruar
och jungfrur med röda kinder och blänkande kedjor
och hårspännen.
Gästerna betjänades af svenner, som på sina
snäfva tröjor buro sina herrars vapen broderade i
silke och guld. In och ut kilade de, sviktande under
bördan af tunga kostbara silfverfat, på hvilka stekar
af rådjur samt alla slag af bakverk voro upplagda.
Väna tärnor med guldstickade band om pannorna,
skänkte i vin, gyllengult som idel solsken eller rödt
som aftonrodnad.
Luften i salen var kvaf och varm, mättad af
vinångor och rosendoft. Rosor voro strödda öfverallt.
Halfvissnade lågo de på gästabudsborden och på
golfvet, där tunga fötter förtrampade dem. Bakom
konungen och drottningen stod ett högt, blommande
rosenträd. Detta var ett stort slöseri, ty rosor voro på
denna tid mycket dyrbara och stodo ej till att få annat
än fi ån klostrens trädgårdar.
De ädla riddarna och deras fruar drucko konung
och drottning till, allt under Jet sorlet och glädjen i
salen växte starkare och starkare.
Så blef då måltiden slut. — Undan med bord
och bänkar! Dans! Dans och lek i konungasalar!
— Och spelemän och lekare kallades in. De stora,
tunga borden vräktes ut ur salen, och de halfrusiga
riddarna roade sig med att kasta stolar och bänkar
huller om buller utför trapporna.
Å, hur jag önskar, att du kunde se dem alla så
klart, som jag nu ser dem! I ringar dansa de. De
unga riddarne och de små jungfrurna röra sig så
vackert och högtidligt i takt med sången. Ibland
vidgas ringarna, ibland trängas de ihop. Så upplösas
de, och de dansande fatta hvarandras händer och
röra sig fram och tillbaka par om par.
Också många äldre riddare deltaga i dansen.
Där är herr Krister Bengtsson, där den stelbente herr
Oluf Stensson. Den gladaste och bullersammaste
af alla är ändå herren till Ulfsätra, Erik Nilsson.
Ser du honom? Det är en lustiger herre! Lång
och skranglig är han, med rödt hår och skägg och
en mun, som ständigt ler. Nu för han drottningen i
ringdansen.
Å, hvad drottning Blanka är hvit och fin, —
fagrast af alla i salen! Se, så hennes blekbruna hår
breder ut sig som en glänsande slöja under kronan.
— Den unge kungen är inte riktigt glad. Visst ler
han och skämtar, där han går i ringen, men hans
blick är ej så ljus och strålande som drottning
Blankas, hans stämma ej så klingande klar. Trycker dig
kronan den tunga, dyrbara kronan? Säg konung
Magnus! — Se, när han lyfter litet på den, synes ett
djupt märke rundt pannan och håret.
Sången blir lifligare och högljuddare. I allt
hastigare takt går dansen . . .
* *
*
En dörr stötes plötsligt upp och ett iskallt
vinddrag sveper in i salen. De dansande släppa
motvilligt hvarandras händer, och alla se mot dörren. — Å!
Det är fru Brita den stränga fru Brita till Ulfåsa,
drottning Blankas hofmästarinna.
Med ens blir det så förunderligt tyst i salen,
ljudlöst tyst. Alla stirra förskrämda och skamsna
som barn, hvilka öfverraskas vid någon oloflig
sysselsättning, bort mot den späda kvinnogestalten på
tröskeln. — Många gånger har fru Brita talat stränga
ord till dem och bestraffat deras lättsinne och
ogudak-tighet. Inte skall hon sky att störa glädjen i
gästabudssalen med profetior om olyckor för konung och
folk, om pest och nöd!
BEMÄRKTA SVENSKAR I AMERIKA.
Enligt notis
i dagspräs-en
har konsul [-AugustPeter-son-]
{+AugustPeter-
son+} i
Washington på återresa
till Amerika
efter besök i
hemlandet
aflidit ombord å
"Hellig Olav,,
och under
stort
deltagande från alla
passagerarnes
sida sänkts i
hafvet.
Herr
Peterson var född
1845 och kom
redan vid 20
års ålder till
Amerika där
han efter en
hård kamp lyckades arbeta sig fram till den aktade
ställning han nu intog. Han var svensk och norsk,
samt under några år äfven dansk konsul i
Washington, i hvilken stad han innehade patentbyrå. Hans
samarbete med svenska exportföreningen var högt skattadt.
Kftrr fotografi. &Mjoenparrt.
AUGUST PETERSON. †
— 791 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:40:38 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/7/0805.html
