Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 49. Den 2 September 1906 - »Fru Brita» - »Klocktoner» af Ragna - En svensk veteran från 64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
En hvar kryper samman. Drottning Blanka står
gömd bakom herr Erik, på hvars mun leendet ännu
dröjer kvar. Skaran i salen väntar . . .
Å! Fru Brita tar ett steg inåt rummet. Den lilla
magra gestalten rätar upp sig. Utaf fastor och
späk-ningar ha ögonen fått en så onaturlig glans och hyn
lyser förunderligt hvit under det mörka doket. Så
börjar hon tala med en stämma, som skälfver af vrede
och sorg.
— Ve, säger hon, ve öfver eder, som dansa och
skämta bland rosorna! Si, är det icke om de svenske
profeten säger: Barn och kvinnor leda dig. De föra
dig vilse och fördärfva dina stigars väg! Ve! Ve
öfver dig, du . ..
Men hvad var det? Hvem vågade skratta så
klingande gladt när fru Brita talar? — Å! Det var ju
drottning Blanka, hon som nu står så rank och lång
midt i salen, med ögon, som lysa och blänka i
fackelskenet. — Herr Erik Nilsson, säger hon högt och
klart, mig tyckes, att den ädla fru Britas kinder äro
bleka. Låt se, herr riddare, att ni kan dansa^dem
röda igen!
Innan de förfärade människorna i salen hunnit
fatta, hvad drottningen sagdt, har herr Erik, skrålande
på en munter dansvisa, klifvit fram till fru Brita. Han
fattar med stora, röda händer om hennes handleder,
ett järnhårdt grepp, och börjar se’n att i vild fart
dansa om med henne i sälen.
Nu brister skratt och hån löst! En tät ring
sluter sig omkring fru Brita och herr Erik.
— Såå, fru Brita, du kraxande olycksfågel! Nu
är din näbb stum, och mig lyster se om du någonsin
mer vågar öppna den! och drottningen kastar ett helt
fång rosor öfver henne.
Fru Brita sträfvar att komma lös från herr Eriks
grepp. Hon vrider och vränger sig hit och dit.
Ögonen gnistra. Så vacklar hon som i yrsel. Å detta
eländiga gyckel! Skall det då aldrig upphöra! — Nu
har ändå herr Erik tröttnat. Hans ansikte blossar
af värme och ansträngning, och flåsande släpper han
fru Brita.
* * *
Stackars, stackars fru Brita! Hennes dräkt har
kommit i oordning, och håret har glidit fram under
doket. Där hon står, ser hon så förunderligt liten
och hjälplös ut. Tårarna tränga sig fram i ögonen
och läpparna skälfva. Hvar är nu den stränga,
fruktade frun till Ulfåsa?
KLOCKTONER.
FÖR HVAR 8 DAG AF RAGNA.
Motto: Ringa hans kropp till jord,
Hans ande till befrielse ...
Höstsolens kalla strålar leka i de sista lofven.
Allt bådar att sommaren är all, dess korta härliga saga
ett minne blott. Igenom luften dallra toner från
klockor, som ringa högtidligt, ringa stoftets sista
afskedshälsning till en flyktande ande.
— Hvem ringa de för? frågar du.
Jag kunde säga dig det, men hvad båtar väl ett namn ?
Ung eller gammal, namnlös eller känd, ringa
klockorna dock samma evighetshymn, som med en
underlig makt draga tankarna dit öfver till andra
sidan — döden.
Så gör dig fri från hvardagstankarna en stund,
fri från lifvets äflan och strid och följ med
tonvågorna, som komma därborta fi ån tämpeltornet, stig
med dem mot skyn och se lifvet i stort!
Ser du hur det skiftar detta underliga lif, huru
där öfver falla dagrar och skuggor i växlande gång?
Där dansar glädjen, där leker löjet på röda
läppar och ögon stråla och hjärtat slår sina fulla,
kraftiga slag.
Men plötsligt förändras taflan. Ser du den mörka
ängeln där, han med det dystra draget kring pannan?
Sorgen är hans~ namn.ffOch där han träder in, där
dör löjet på röda läppar, och ögon tåras och hjärtat
krymper samman som ville det förintas. Ser du allt
detta? Hör du, huru skrattet stundom tystnar för
gråt och gråten för skratt? Märker du att jublet
ac-kompagneras af klagan? — Så är lifvets gång!
Ung var han, ung och stark, en hängifven son
och en god broder. Glad och tryggad låg framtiden
honom till mötes med ljusa bilder lockande i fjärran.
En hjärtans kär ägde han ock, en sådan där fager
liten tärna, som spridde solsken omkring sig, var hon,
och hon hade gifvit honom hela sin unga, varma kärlek.
Då steg den mörka skepnaden med lien plötsligt
öfver tröskeln, han som tar, men aldrig gifver åter.
Oanad och oväntad kom han och böjde sig ned öfver
bädden där den unge mannen låg, och blekare blef
hans kind och och mattare hans blick och med en
hälsning till "henne" följde han liemannen ut, ut i
den oändliga evigheten.
Hör du klockorna?
Nu ringa de öfver honom, ringa hans kropp till
jord, hans ande till befrielse, ringa ett amen till hans
korta, ljusa saga.
Och människosorgen, som står där vid grafvens rand
och gråter öfver lifvets skiftningar, välsigna, hans minne.
Hvem var han?
Ja, hvad båtar väl ett namn? Gif mina ord en
annan form och de passa till en annan! Det är icke blott
en klockorna nämna, de sjunga seklernas gång, sjunga
om lifvets lek, om människobarnens växlande öden.
Så dör den sista tonen bort, bjudande en evig
frid öfver hans stoft.
EN SVENSK VETERAN FRÅN 64.
Anna Kristina Sjögren, allmänt kallad "mamsell Sjögren",
född den 9 dec. 1825, är en af de få ännu lefvande svenskar,
hvilka såsom frivilliga deltagit i dansk tyska kriget 1864. En tid
tillhörde hon diakonissanstalten i Stockholm, men skildes från
denna just vid tiden för krigets utbrott. Hon beslutade sig för
att fara ut i kriget, då under krigets gång bön om flere frivilliga
kom från Danmark. En gång blef hon tillfångatagen af tyskarne.
De sista trettio åren af sitt lif har hon tillbrakt på Blidö. Till en
början verkade hon där såsom sjuksköterska och gjorde sig känd
som en synnerligen duktig sådan, men på grund af alla sina
färder bland öarna i ur och skur angreps hon af reumatisk verk
och är nu sedan många år tillbaka lam i bägge benen och så
godt som oförmögen att försörja sig. Hon har aldrig behöft lida
någon nöd; blidöborna minnas hennes forna tjänster. Helt
nyligen har ock såväl svenska som danska konungahuset sändt
henne gåfvor särskildt med afseende på hennes tjänster i kriget.
Från Danmark hafva äfven anstalter vidtagits för beredande af
pension åt henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
