Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 8. Den 25 November 1906 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
organismer. Han har gifvit ett nytt stöd för den
åsikten, att samma fysiska och kemiska krafter äro
verksamma inom den lefvande som inom den
oorganiska naturen. Denna åsikt är lika gammal som den
vetenskapliga fysiken och kemien, och så vidt jag
vet hyllas den af alla personer, som idka dessa
vetenskaper. — Pasteur gjorde likväl ett undantag. —
Äf-ven jag har sökt att bidraga till att genomföra denna
åsikt, i det jag visat att lagarna för den kemiska
jämvikten gälla äfven för de af organismer producerade
toxinerna och antitoxinerna — i ett snart utkommande
arbete "Immunochemie". * Det är betecknande att jag
därvid mötes af ett mycket envist motstånd från
majoriteten bland biologerna.
Slutligen tror "B. L.", att det vore mycket skadligt
för den biologiska vetenskapens utveckling, om man
upphörde att efterforska lifvets ursprung. Fysici äro
af den åsikten, att det varit synnerligen nyttigt för
fysiken att man upphört att söka skapa ett
"perpe-tuum mobile" och att man spar sina krafter för
arbete, som lofvar bättre resultat. Vore det ej
tänkbart, att ett dylikt ekonomiserande med arbetskraft
kunde vara nyttigt äfven för biologien?
Den största svårigheten för läran om panspermien
ligger i afgörandet af frågan, huruvida lifsfröna kunna
hålla sin grobarhet under den långa transporten
genom världsrymden. Att detta ej behöfver stöta på
något hinder under exempelvis den korta tid af 20
dygn, som åtgår till förflyttningen från jorden till Mars,
eller i allmänhet inom samma planetsystem, torde
vara tämligen tydligt. Men under den långa, tusental
af år omfattande, tidrymden för förflyttningen från ett
planetsystem till ett annat bli förhållandena helt andra.
Den svaga solstrålningen och den låga värmegraden
i dessa från solen och stjärnorna aflägsna trakter ställa
dock förhållandena sannolikt mycket gynnsammare än
man vid en hastig öfverblick skulle förmoda. Då en
liten spor lämnat vårt planetsystem vid Neptunbanan
är solstrålningen i hans närhet endast en
niohundrade-del af hvad den är i jordens omgifningar. Ljusets
ogynnsamma verkningar böra under dylika
förhållanden vara försvinnande små och minskas ännu mera
då sporen kommer ännu längre bort. På vägen midt
emellan solen och vår närmaste stjärna, Alpha i
Centauren, är ljusstrålningen endast en tiomil
liarde-del af hvad den är vid jorden.
Såsom jag framhållit i "Världarnas utveckling" är
temperaturen vid Neptunusbanan endast 53 grader
öfver den absoluta nollpunkten, d. v. s. — 220°
Celsius. Då lifsfunktionernas liksom de flesta kemiska
processers hastighet, enligt flera samstämmande
undersökningar å såväl djur som växter och kemiska
förlopp, sjunker i förhållandet 1 till 0,4 för en
temperatursänkning af 10, grader skulle äfven grobarhetens
försvinnande, som ju otvifvelaktigt beror på en
kemisk process, försiggå mer än en miljard gånger
långsammare vid denna låga värmegrad än vid 10°
Celsius. 3 millioner år skulle i denna del af rymden
behöfvas för att sätta ner grobarheten lika mycket
som ett dygn gör vid 10° Celsius. De tusental år
som behöfvas för transporten mellan planetsystemens
yttersta gränser skulle således ej ha något märkbart
inflytande på de transporteraie frönas grobarhet.
Detsamma gäller uttorkningen, på hvilken "B. L."
särskildt riktat uppmärksamheten. Enligt hväd
professor Lagerheim välvilligt meddelat mig fann B.
Schröder 1886 att Pleuroroccus vulgaris, den allmänt
förekommande gröna algen på trädstammar, uthöll
en 20 veckor lång vistelse i fullkomlig torrhet, d. v. s.
i luft uttorkad med koncentrerad svafvelsyra. Till
och med en vattenalg, Scenedesmus obtusus, utstod
en vistelse under 6 till 16 veckor i fullkomligt torr
luft utan att dö. Detta gäller vid vanlig temperatur.
Då nu vattenförlusten i ett dylikt fall bör vara
proportionell mot vattenångans spänstighet vid
försökstemperaturen och denna spänstighet aftar mycket nära
på samma sätt som lifsfunktionernas intensitet med
sjunkande temperatur, så bör äfven den skadliga
verkan af uttorkning vid — 220° C. ej göra sig mera
märkbar under tre millioner år än under ett dygn
vid 10° C.
Biologerna torde därför vara föga berättigade att,
såsom B. L." säger, betrakta läran om panspermien
i dess af mig gifna form "såsom ett kuriosum". Detta
så mycket mindre som den berömde botanikern
Ferdinand Cohn uttalade sig till förmån för denna lära i
en vida mindre utvecklad form år 1872.
J^^¾^¾
EN SIEGBURGERSCHNELLE MED SVENSKA
RIKSVAPNET FUNNEN I LUND.
Lunds klassiska jord lämnar för hvarje år som går ifrån sig en
mängd värdefulla rester från gångna tiders kultur. De flesta af
dessa hafva hamnat i det Kulturhistoriska museet, hvars
medeltidsarkeologiska på lokala grundgräfningsfynd baserade samling
därför också är den största som någon skandinavisk stad kan
uppvisa. Särskildt har denna sommar varit rikt gifvande, först
och främst på grund af gräfningarna på St. Michaels kyrkogård.
Exempelvis kan nämnas, att icke mindre än 24 glacerade och
oglacerade medeltida grafkärl eller betydligt flera än hvad som
förut varit kända i hela Sverige, påträffats och införlifvats med
museet. Bland de många intressanta fynd som gjorts, befinner
sig också det här afbildade Siegburgerkru¾et. Det fanns på
bottnen af en djup ektimrad brunn tillsamman med en del andra
saker af mindre värde. Kruset en s. k. Schnelie visar den för
1500 talets senare hälft karaktäristiska typen för praktkärl som
gjorde Siegburg till sin tids förnämsta keramiska konstplats i
norra Europa. För oss äger emellertid det funna kruset sitt
största intresse, därför att det är orneradt med Sveriges
riksvapen sådant detta
tedde sig under
Gustaf Vasas
senare regeringsår.
Kronan är ännu
öppen och Göta
vapnet visar icke
de tre balkarna
eller strömmarna.
Då den
dekorativa omfattningen med sin gro-
teskornameniik
ännu visar sig
starkt italienskt
påverkad, torde
krusets tillkomst
svårligen kunna
sättas senare än
1560-talet.
Härför talar också
den
omständigheten att det
saknar årtal och
sig-nering samt att
det för öfrigt
ännu visar den för
den äldre Sieg-
burgertillverk
ningen
karaktäristiska tillfälligheten i den
dekorativa anordningen. Så vida jag
vet äro i vårt land
förut endast
tven-ne Siegburger-krus med
Sveriges riksvapen
kända, båda i
Nationalmuseet,
det ena från 1574
det andra från
1590.
^j tv- Foto. lUHimn. Lund.
KCtc/iê. He-itgt mijvernrorre.
123 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
