Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 44. Den 4 Augusti 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
hade kejsaren af Korea nödsakats underteckna ett
fördrag, däri han förband sig att åt Japan äfverlämna
själfva ledningen af sitt lands utrikesangelägenheter.
Och då nu kejsaren tvärt emot detta fördrag sände
sin deputation till Haag, funno japanerna häri
anledning nog till att ingripa på sätt söm nu skett.
Och nu, sedan Koreas på det hela taget visserligen
svage men i alla fall mot allt japanskt inflytande
energiskt arbetande kejsare, Yi-Hyeung, tvungits ablikera
till förmån för sin ointelligente, lättledde och som
fullkomligt ofarlig ansedde son — som naturligtvis
ingenting får att säga ifråga om landets styrelse — har en
ny konvention mellan de båda länderna undertecknats.
Enligt denna skall den japanske generalresidenten få
hela den koreanska förvaltningen om hand, och likaså
skola alla nya lagar och förordningar samt alla
viktigare beslut i statsangelägenheter ställas under hans
Efter fotografi.
AMERIKANSKA OCH JAPANSKA
KRIGSFARTYG MÖTAS I FRANSK HAMN.
2. Amerik. kapten.
Den japanska eskader som under befäl af amiral Ijuin nyligen besökte bundsförvandten England har
också senare aflagt en visit i den franska krigshamnen Brest. Där låg då redan förut en amerikansk
eskader och båda amiralerna hade att å sina resp., mot hvarandra f. n. icke alltför välvilligt stämda uationers
vägnar af lägga artighetsvisiter. De amerikanska officerarne voro icke sena att mest möjligt studera de
japanska fartygen, och i ett som annat funno de sig öfverlägsna. Vår bild togs vid en officiell fäst som gafs
i Brest för de främmande officierarna.
kontroll. Utan residentens bifall få icke häller några
statstjänster besättas, minst af allt då det är fråga om
utlänningar.
Det är ett hårdt öde som öfvergått den koreanske
kejsaren och hans folk. Han, en gång oinskränkt
härskare öfver tio millioner människor, har under nästan
hela sin 44-åriga olyckliga regeringstid nödgats se hur
de sluga och kraftiga japanerna steg för steg arbetat
sig fram mot sitt mål, och förgäfves har han sökt hejda
dem. I sin ungdom ansågs han vara en dugande
regent och säkert är att han var en reformvänlig man;
det var under hans härskartid, som främlingarna först
tillätos komma in i landet. Bland främlingarna kommo
japanerna, och då de väl en gång voro i Korea var
landets öde besegladt — det land som en gång skänkte
dem kulturen. Men koreanerna älskade den nationella
själfständigheten, och de slöto sig till sin kejsare — det
kom till
konflikter, blodiga
och oblodiga,
med japanerna,
och dessa hade
här som alltid
framgång.
Förgäfves anropade kejsar
Ji-Hyeung den
ena mäktiga
staten efter den
andra — han
fick fördrag
un-derskrifna och
löften gifna,
men aldrig
någon hjälp när
det gällde.
Koreanernas
förbittring öfver
det nu skedda
är gränslös, och
stort deras hat
mot markis Ito,
som har
huf-vud förtjänsten
af att krisen nu
kommit till
utbrott. Och dock
är det hela blott
en länk i
Japans utvecklingshistoria ..
KlieMt Bengt SUfverèparrt,
1. Amiral Ijuin.
S1GNOR LUPPO.
FÖR HVAR 8 DAG AF ANNA M. ROOS.
— Ni borde verkligen höra signor Luppo någon
gång, sade mr Damier. Han är en fullständig artist
på cittra. Och komponerar också för sitt instrument.
De sutto utanför hotellet på den breda terrassen,
från hvilken man hade utsikt öfver Vierwaldstättersjön
och alperna och Luzern, som låg därnere med sina
åldriga broar och torn och sitt vimmel af modärna
lustbåtar vid kajen.
— Hvarför är han då sekreterare på ett hotell?
frågade fröken Dernburg.
— Ni tycker inte det är någon poetisk
sysselsättning att sitta på en hotellbyrå och skrifva ut
räkningar? Men hvad vill ni? Man måste lefva, och
att vara cittervirtuos är troligen inte så inbringande.
Det är inte en konst som passar i konsertsalen, men
den kan ha något af gammaldags och vemodig charme
— åtminstone när instrumentet spelas så som af signor
Luppo. Jag har hört honom flera gånger på hotel du
Midi i Nizza — ni vet, herr Blankenbergh äger det
hotellet också och stänger det om vårarna, när han
öppnar det här etablissementet uppe i alperna. Så
att om vintrarna är signor Luppo hotellsekreteràre
därnere. Ja, ni skulle verkligen höra honom. Men
han är synnerligen svårbedd. Dock brukar det gå
lättare om det är en dam. Om ni ber honom,
fröken Dernburg, kommer han säkert att göra det.
Han har verkligen ett ganska fint sätt att säga
artigheter, tänkte fröken Dernburg. Och med den där
eleganta lilla bugningen... Det märkes nog, det
franska blodet.
Mr Damier var född i London men var af en
gammal hugenottsläkt som för tre hundra år se’n flyttat.
700
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
