Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13. Den 29 December 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF MALM.
TILL PORTRÄTTET Ä FÖREGÅENDE SIDA.
"Statsrådet skall bestå af elfva ledamöter", stadgar
vår regeringsfo.m. Hittills har konung Gustaf V dock
varit omgifven af endast tio rådgifvare. När
förutvarande "statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet", generalmajor Tingsten, beviljades afsked,
öfvertogs skötseln af hans departement af
statsministern, men någon efterträdare åt honom som statsråd
utnämdes icke. Bland namn, som uttalats i förbindelse
med ministerskiftet, var dock äfven generalmajor
Malms. Därest denne vore den designerade
landtför-svarsministern, utgjorde den omständigheten, att han
var bunden vid sjuklägret efter en genomgången
operation, då rekonstruktionen föietogs, en tillfyllestgö
rande förklaring till, hvarför grundlagsbudet i fråga tör
tillfället icke skedde tillfyllest. Smnolikheten af hans
förestående utnämning stegrades härigenom till visshet.
Vårt försvarsväsens omläggning på allt folkligare
grund kan ej bättre illustreras än af den afgångne
krigsministerns och den nytillirädandes härstamning
ur de breda samhällslagren. Hr Tingstens fader var
undero ficer. Det blifvande statsrådet Olof
Bernhard Malm har utgått ur ett skånskt landtmannahem.
Han är nämligen född i Kviinge af Kristianstads län
den 3 januari 1851, där hans föräldrar voro
landtbrukaren Hans Magnus Malm och dennes hustru Hanna
Kristensdotter — den yngste i en syskonrund, till
hvilken äfven hör den framstående prästmannen,
kontraktsprosten J. Th. Malm i Löderup. Efter
mogenhetsexamen i Kristianstad blef han underlöjtnant vid
Norra skånska infanteriregementet 1872 och löjtnant
därsammastädes 1878. Redan nu gjorde han sig
bemärkt för sitt synnerligen klara och rediga hufvud
och en mindre vanlig militär begåfning, något som
medförde hans utnämning till löjtnant vid
generalstaben 1880. Fem år senare befordrades han till
kapten därsammastädes och blef 1889 kapten i
regementet. 1891 förordnades han till stabschef vid andra
arméfördelningen och militärdistriktet och kvarstod
som sådan t. o. m. 1895. Under tiden avancerade
han 1892 till major vid generalstaben och blef 1896
stabschef vid fjärde arméfördelningen. Samma år
utnämndes han till öfverstelöjtnant vid Skaraborgs
regemente, men vann redan året därpå transport därifrån
till Svea lifgarde. År 1898 blef han öfverste och chef
för Bohusläns regemente.
Såsom sådan förstod han med sitt rättframma och
humana väsen vinna såväl officerares som manskaps
odelade aktning och tillgifvenhet. I rent militärt
hänseende fick han särskildt tillfälle utmärka sig som
brigadchef under de i så hög grad lärorika
fälttjänstöfningarne i Södermanland och Nerike i september
1902. Som bekant blef ledningen af den härvid
"segrande" tredje arméfördelningen på sin tid föremål för
ganska delade meningar och icke ringa kritik. Men
därom voro alla ense, att för den fördelaktiga
ställning, arméfördelningen i fråga kom att intaga vid
stridens afblåsning, hade den till icke ringa del att
tacka chefens för sjätte brigaden klara taktiska blick
och förmåga att med själfständigt omdöme fullgöra
gifna order. Öfverste Malms insatser i striderna vid
Vingåker och Tarsta voro i själfva verket sådana, att man
i honom redan nu kunde förutse en blifvande
arméfördelningschef. Den 12 april i år kom också hans
förordnande till chef för femte arméfördelningen och i
sammanhang därmed hans utnämning till generalmajor.
Härifrän har han nu kallats till det kräfvande
chefskapet för landtförsvarsdepartementet. En
krigsministers framgång beror ju i hufvudsaklig mån
just på hans förmåga af samarbete med
folkrepresentationen. I politiskt hänseende är emellertid
generalmajor Malm ett oskrifvet blad, ehuru det icke kan
betviflas, att han med sitt redbara, förtroendeingifvande
väsen har bättre förutsättningar än kanske någon
annan under förevarande omständigheter till buds
stående att äfven inom riksdagen verka till
fosterlandsförsvarets fromma.
NOBEL-FREDSPRISTAGARNE.
tlVM TEODORE MONETA. nw.- Bevg sum™*™.
M. är född i Milano 1843. Han var ursprungligen militär och
har deltagit i Garibaldis frihetskamp, men blef sedermera
publicist och har som sådan och som talare verkat mycket i fredsidéns,
äfven "internationalismens" tjänst. Har bildat en mängd
fredsföreningar i ftalien.
Efter pcrträtt. LOUIS RENAULT. KZW.S ■ Benfft Silfversparre
R. är fransman och född 1843. Han är anställd vid franska
utrikesdepartementet och högt ansedd som jurist. För
fredssaken har han verkat som medlem af fredsdomstolen i Haag och
1’Institut de droit intematiorial. Är vidare red. för publikationen
"Archives diplomatiques" och har deltagit i Haagkonferensen.
-■ J r< Y. OÀ U.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
