Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13. Den 29 December 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG OSCARS JORDAFÄRD.
Under de dagar, som lit-de-paraden räckte, hade
Stockholm legat i tungsint grådager. Och på
onsdagens kväll kom hård blåst, med yrsnö. Det såg ut,
som om främlingarna skulle lära känna vårt klimat
från dess ogästvänligaste sidor, och som om både
trupper och åskådare skulle få en bister dag att stå
ute i.
Men Oscar II:s begrafningsdag blef en äkta
uppsvensk snövinterdag — visserligen något skarp i
luften, men samtidigt ren och hög. Med så mycket
nordanvind, som behöfdes för att föra ut dukarna från
sina stänger och hålla de blågula färgerna utspända.
Flaggprakten från de föreg iende dagarna hade
fördubblats; från ett led af stänger vajade de på
strömmens norra strand. Redan där började afspärrningen;
ridande poliskonstaplar stängde brjarna, och många
voro de, som hela förmiddagen måste nöja sig med
att betrakta Hotell Rydbergs vackra sorgdekcration
af tre horisontala, meterbreda svartkläden med
kronor. Man hade helt visst kunnat släppa fram ett
större antal till Riddarholmen. Kanske hade ännu ett
helt tusental utan olägenhet kunnat beviljas tillträde
till de gator, där processionen tågade fram. Just vid
ett tillfälle af sådan art måste det sägas vara högst
önskvärdt, att inte allt för stora skikt af befolkningen
känna sig stå utestängda, så framt man i
mänskosamlingarnas talrikhet vill se någonting mer än
nyfikenhet — ett bevis på samhörighetskänslan mellan
kung och folk.
Man hade inte skytt någon möda för att ge de
dekorativa anordningarna en så högtidlig prägel som
möjligt. Kanslihuset tilldrog sig med rätta stor
uppmärksamhet: fasadens mäktiga, doriska pelare voro
öfverklädda med svart, och ofvan hade kapitälerna
försedts med granris och krusflor — på taket stodo
postament likaledes öfverklädda med granris. Och
på liknande sätt voro fasaderna vid den trånga
Myntgatan smyckade. Den stoltaste sorgdekorationen var
kanske likväl Riddarhusets — med stort, florbehängdt
riksvapen i tredje våningens höjd och med 16 meter
höga lister af enris. Vid entrén till Riddarholmsbron,
öfver hvilken Oscar II nu skulle färdas för sista gången
på väg till sina fäders hvilorum, hade man rest två
höga obelisker, svarta och med en försilfrad stjärna i
toppen.
Massorna, som i tålig ifver packat sig på
Lejonbacken, fingo vänta till midt på dagen, innan
omsider den majestätiska processionen kom till synes.
Uppe i Slottskapellet hade härens och flottans högste
officerare, diplomaterna, biskoparne, delegerade från
Riksdagens båda kamrar och för stadsfullmäktige,
ämbetsverkens chefer och landshöfdingarne blifvit
anvisade sina platser, och kungarne af Sverige och
Danmark, de främmande makternas furstar och
ambassadörer liksom de utländska militärdeputationerna hade
samlat sig till vänster om katafalken för att ta farväl.
Orgeln låter en dämpad flod af toner strömma ut i
hvalfven, och biskop Billing är den, som för sista
gången i Slottskapellet talar till den döde härskaren.
Så ordnar sig processionen. Buren af kung Oscars
åldrige öfveradjutanter föres kistan ut ur Slottskapellet
vid sakta orgelmusik. Likvagnen, öppen och utan
tak, lämnar den synlig tör allas ögon. De otaliga
kransarna ha aflägsnats från kistan — fem, från de
närmaste, äro vidfästa dess sidor och fotända.
Däremot är katafalken öfverströdd med lösa blommor.
ff. 8 D:t STOCKHOLMSrOTOORAP. Eltehf, Kern. A.-B, Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg
RIDDARHOLMSKYRKAN DEKORERAD TILL SORGEHÖGTIDLIGHETEN.
- 195 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
