Hvar 8 dag / Årg. 9 (1907/1908) / 205 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13. Den 29 December 1907 - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BARON HIERONYMUS VON MÜNCHHAUSEN.

har inte det — skall det lyckas dem att göra en hel hop
andra, kanske ändå mycket roligare “julgubbar“. Det
här var ju bara en fingervisning, men tycker ni inte
det var en idé att ta vara på? Försök — låt de små
få höra och se det här, och be att få veta deras
mening om saken. De skola säkert vara mycket
tacksamma för denna tillökning i julglädjen!

ETT BRA LUFTSKEPP — DET ALLRA NYASTE.

GLÖM EJ att köpa Ert ex. af
VINTERSOL — F. a. b. HVAR 8 DAGS
vackra, af prässen högt lofordade jultidning.


Forts. från sid. 203.

Men när modern, fortfarande hypnotiserad af
svärfadern, drog barnet till sig, då brast det sista bandet
— trodde han. Stum aflägsnade han sig.

Uh, det var ett dystert minne! Revisorn reste
sig upp och gick ett par slag kring golfvet innan
han åter satte sig ner. Han passade äfven på att i
förbifarten hälsa på cognacsbuteljen. Den var hans
tröst, när minnena blefvo för svåra.

Nog hade han varit en slarfver, men han undrade,
om hans fel ändå varit så stora, som de på visst håll
utmålats. Hustrun, hans ungdomsdrömmars brud,
hade ingen skuld i det skedda, det visste han, hon
var alltid undfallande, när han någon gång varit
brutal mot henne.

Mången gång hade han beslutat vända staden
ryggen, men lika ofta hade han ändrat sig. Det var
ett visst något, som höll honom kvar. Det var hans
stora svaghet att ej kunna helt skära af det trådsütna
band, som fjättrade honom vid den plats, där hans
forna lefnadslycka blomstrat. Slumrade kanske innerst
i hans själ en förhoppning, som han fåfängt sökte
förkväfva, en tanke på återvunnen frid?

Grubblande stirrade han in i den svartnande
glöden. Hvad var väl hoppet? En bedräglig illusion,
som, när den krossas, blott gör verkligheten så
mycket bittrare. Han ville vara pessimist, och kunde väl
få det också! För öfrigt ville han dränka sitt hopp i

alkohol, ty äfven smärtan har sin ljufhet. Hela staden
visste väl att han drack, bekräftelsen därpå fick han nyss
af sin städgumma, om han förut ens gittat tvifla därpå.

Snabbt som vinden löper tanken från det närva
rande in på det förflutnas område, han känner intet
tvång. Hvem gaf den djärfve just nu klafven till att
kasta sig in på den period i en människas lif, som
fylldes af vakna drömmar om kärlek och lycka?

Han låg på den tiden i Uppsala och läste påprillan.
Glad och treflig ansågs han bland kamrater, sorgen
kände han nätt och jämt till namnet, den högsta grad
han visste var ett misslyckadt viggningsförsök.

Då kom vändpunkten i hans lif. Han hälsade
under ferierna på en kamrat här i staden och fördes af
denne med upp på en subskriberad bal på
stadshotellet. Detta var hans lifs stora minne, ty då såg han
för första gången — henne.

Hur lifligt minns han ej alla detaljer därifrån.

En härlig vinterafton, bjällerklang och glada röster
utanför hotellet. Släde efter släde far fram till stora
trappan och aflevererar sitt påpälsade innehåll.
Dörrarna till vestibulen öppnas, det utströmmande ljuset
banar sig en bred, hvit väg i snön och kommer
hästarna att skygga. Snabba små fötter trippa uppför
trappan i otakt med större, långsammare.

Och därinne satt — hon. Först litet konventionellt
kallprat, sedan en del skämtsamma repliker vid supén

Forts. å sid. 207.


Hvilka berättelser voro de bästa?

Vår ständiga litterära pristäflan: Första perioden slutar.

Med innevarande n:r af HVAR 8 DAG utgår den litterära
täflan, som pl gått från nyåret 1907 till nyåret 1908.

Täflan gir som beka-1 ut på pricbelöning både af författare
och prisdomare: författarne af de fem bästa berättelserna
och de fem förste röstande i hvarje särskildt jall.
Prisbeloppen äro sålunda fixerade:

Första pris författaren 300 kr., l.ste röstande 150 kr.

Andru „ 250 „ „ 100 „

Tredje , 100 „ „ 75 .

Fjärde . 100 . , 50 .

Ftmte . 100 . „ 25 ,

eller sammanlagdt 850 kr. (utom vanligt honorar) för
för-attarne och jör deltagare i omröstningen 400 kr.

Dessutom utbetalar redaktionen efter eget godtfinnande ett
extra pris om 250 kronor.

Således inalles 1,500 kr. i pris.

Senast den 10 januari 1908 skola alla röstsedlar vara
redaktionen tillhanda, hvarefter resultatet snarast möjligt
offentliggöres och prisen wbetalas. Alla röstsedlar brytas samtidigt.
"Förste röstande" bli de som i den màn brefven b’ytas äro de
förste att föreslå de 5 berättelser, som vid sammanräkningen
befinnas ha vunnit de flesta rösterna.

Insänd alltså i kuvert adresseradt Red. af HVAR 8 DAG,
Göteborg, och märkt "Pristäflan", namn på den i Edert tycke
bästa berättelse, som u-der 1907 varit införd i tidskriften, vare
sig å omslag eller innersidor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>