Hvar 8 dag / Årg. 9 (1907/1908) / 204 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13. Den 29 December 1907 - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

JULGUBBARNE

ETT ENKELT SÄTT ATT ROA DE SMÅ.

— Mamma — hvad ska vi ha i julgran?
Pappa — hitta på nå’t roligt. Vi vill hälst
göra hop något själfva, för det gör dom hos
Elsas och det är mycke mycke roligare ...

Julen är inne, granen skall klädas, och
de små skola ha något att roa sig med,
så att deras väntan på “klapparna“ inte
skall göra dem nervösa och
otåliga. De gamla vanliga
leksakerna duga rakt inte nu — det
skall vara någonting som har
med julen att göra — och hälst
naturligtvis något där deras egen
frodiga fantasi kan få spela in
och göra de underbaraste
uppfinningar.

Hvad är väl då lämpligare än
“julgubbarna“? Ni vet kanske
inte riktigt ännu hvad det är
för något, men det är ingen
konst att komma underfund
därmed. Det är en mycket
demokratisk uppfinning, alltså
lämplig för allas barn. Ty materialen
kostar så litet att hvem som
hälst kan skaffa sig den — och
tillverkningen, ja den styra då
våra småttingar med glädje om
själfva, bara de få den allra minsta lilla hjälp och
undervisning af pappa och mamma eller tant eller
faster.

HERR VON CITRONIUS.

Se till exempel på den något till morska och kavata
citrongubben — Herr von Citronius heter han
bestämdt. Det är minsann en herre med sprätt på. Han
ser betydligt mer imponerande ut än åtskilliga af
Lisas dockor!

Och vet ni hvad han är gjord af? Gissa! En
citron, det visste ni nog — men mera? Ett par korkar
— det är benen; ett par snitsigt krökta tandpetare
— det är armarna; till hufvud ha vi tagit och skurit
ut ett äpple; och mössan består af ingenting mer eller
mindre än ett halft nötskal.

LILLA PIPPI.

Herr von Citronius
har vanligen i sitt
sällskap en liten tam
fågelunge — kanske det är
en skatunge? Den är
utaf ungefär samma
ingredienser som sin herre
och ägare; bara det att
hon har en stjärt af
pepparkaka och att
fötterna liksom halsen äro tandpetare.
Och så måtte hon ha mycket svårt att slita
sig lös från något så godt som mjuk
pepparkaka, för i den sitter hon gärna mest hela
dan.

VON CITRONIUS’ GODE VÄN, DEN AFRIKANSKE MINISTERN.

Herr von Citronius har nyss fått mycket fint
främmande — det är en afrikansk minister,
som kommer med några mycket viktiga pap-der
från någon trakt midt inne i Afrika. Den
afrikanske ministerns pappa har inte behöft
annat för sin framåtsräfvande
sons tillkomst än ett äpple och
en tomflaska, en bit tunn
kartong, en pepparnöt (till mössa)
och en bit krakmandel (till näsa).
En arm behöfver ju också den
präktige herr ministern, och den
har han mycket riktigt — en
banan.

Den afrikanske ministern har
varit helt kort tid i Europa, men
tiden har han begagnat mycket
väl till att se sig riktigt
ordentligt omkring. Bland annat har
han blifvit så förtjust i
flygskeppen, att han liksom alla
andra människor hittat på att
göra ett eget sådant. Den
konsten kan förrästen vi med. Till
själfva ballongen tar vi en banan
— den formen har nästan alla
riktigt fina flygmaskiner; korgen och maskineriet ha
vi lätt i ett stycke mjuk pepparkaka, och af samma
ämne gör vi, med tillhjälp af våra ovärderliga
tandpetare, en utmärkt propeller. Så enkelt var det!

Sen kan vi flyga när som hälst. Lika bra som
nästan alla luftskeppare före oss.

Men nu borde vi också ha en duktig karl, som är
van att sköta ballonger — uppfinna dem kunde vi
själfva, men de äro kanske ändå inte så lätta att styra,
första gången vill säga.

För min del skulle jag då vilja föreslå en gammal
god vän, som är förfaren i litet af hvarje: baron
Hieronymus von Münchausen. Honom känner ni
naturligtvis alla? Eljest ser han ut precis på det här
sättet (se bilden). Han ter sig onekligt vådligt
aristokratisk och treflig! Se bara på den ädelt krökta
näsan — hvars make ingenstans i världen finns, utom
möjligen i en annan bit krakmandel! Att den
högvälborne mannens yfviga mustascher
liksom håret är af bomull, behöfver
jag inte tala om. Lika litet som att de
nobelt lysande ögonen egentligen äro
ett par svarta knappnålar ni ser utan
vidare
själfva hur det
går till att
få hop den
berömde
baronen.

Ni måste
medge, att
det inte var
så synnerligt
svårt att få
ihop det här
trefliga
sällskapet. Och
med liten
smula
uppfinningsrikedom —
och hvem af
våra barn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>