- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 9 (1907/1908) /
258

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. Den 26 Januari 1908 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ROBERT HERMAN BENCKERT.

TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.

Under det sista årtiondet har det vid åtminstone
två tillfällen inträffat, att större svenska bankinstitut
lidit millionförluster, som i de flesta andra länder
ofelbart skulle framkallat en panik bland den
allmänhet, som åt desamma anförtrott sina pänningar, med
åtföljande rusning att rädda fortast möjligt hvad
räddas kunde genom omedelbara uttag. I intet fall har
detta hos oss blifvit händelsen och utgången har
ådagalagt, att allmänheten handlat rätt genom att
förhålla sig lugn. Båda de ifrågavarande
bankinstituten visade sig i stånd att oskadda genomkämpa
svårigheterna, hvilket ingalunda säkert blifvit fallet,
därest depositörerna pockat på omedelbar likvidation
af sina fordringar.

Det är icke alltid det varit så. Det är icke mer
än omkring trettio år sedan en af våra för närvarande
allra förnämsta bankinrättningar, det mäktiga
Wallenbergska kreditinstitutet, Stockholms Enskilda bank,
var nära att falla offer för allmänhetens plötsligt
väckta misstroende. Att förhållandena sedan dess
förändrat sig, sammanhänger naturligtvis med flera
samverkande omständigheter. En af de viktigaste
faktorerna härvidlag är emellertid otvifvelaktigt den
1875 upprättade, men först 1878 fullt organiserade
från finansdepartementet utöfvade bankinspektionen.
Allmänheten vet, att denna vid misskötsel af en banks
affärsledning i så god tid inskrider, att dess rätt icke
äfventyras, och den känner sig under alla förhållanden
lugn i denna säkra förvissning.

Det är tydligt att bankinspektörens värf under
sådana förhållanden är synnerligen ansvarsfullt och
maktpåliggande. Sedan två årtionden har det med
aldrig svikande vaksamhet utöfvats af kanslirådet
Robert Herman Benckert.

Kanslirådet Benckert är född i Stockholm den 11
februari 1846 och tillhör en ursprungligen tysk släkt,
hvars förste svenske medlem, sidenfabrikören Carl
Henrik Benckert, i slutet af 1700 talet inflyttade till
Stockholm och där anlade en sidenfabrik å Södermalm
på samma tomt, där södra latinläroverket nu står. En
sonson till denne var kamreraren i riksgäldskontoret
Herman Theodor Benckert, Robert Hermans fader.
Efter studentexamen i Uppsala 1863 ägnade sig denne
åt juridiska studier och aflade 1864 kameralexamen
samt 1867 s. k. hofrättsexamen. Efter fullgjord
tingstjänstgöring utnämndes han därefter 1872 till vice
häradshöfding.

Benckert fortsatte emellertid icke på domarebanan,
om än hans utnämning 1874 till auditör vid flottan,

från hvilken befattning han afgick först 1888, alltjämt
i någon mån uppehöll kontakten med densamma.
Sin hufvudverksamhet kom han fastmera nu att ägna
åt det finansiella och kommersiella lifvet. Redan 1873
blef han sålunda ombudsman i Stockholms enskilda
bank, 1875 sekreterare i Stockholms händels- cch
sjö-fartsnämd samt 1881 sekreterare och ombudsman i
direktionen öfver Stockholms stads
brandförsäkringskontor. Af grundläggande betydelse för hans
utveckling blef den förstnämda af dessa befattningar. I
gamle A. O. Wallenbergs på många områden
banbrytande bankinstitut blef han i tillfälle att inhämta den
banktekniska insikt och den praktiska erfarenhet om
villkoren för upprätthållandet af en banks likviditet,
som 1888 ledde till hans utnämning till befattningen
som bankinspektör och byråchef i
finansdepartementet. Två år senare utnämdes han till kansliråd i k.
m:ts kansli.

De egenskaper, som kräfvas af en bankinspektö’,
angåfvos 1878 af dåvarande finansministern, sedermera
presidenten Hans Forssell såsom "skicklighet i
bankväsendets alla grenar, vaksamhet och ordningssinne".
Af dem alla är bankinspektören Benckert i rikt mått
i besittning. Visserligen har han icke alltid kunnat
undgå klander, för det han icke nog tidigt och icke
tillräckligt energiskt ingripit. Vid detta klander torde
man dock ha förbisett den ömtåliga och grannlaga
ställning bankinspektören intager, så länge det ej
omedelbart gäller häfdandet af banklagstiftningens
föreskrifter och tryggandet af allmänhetens rätt.
Bankinspektören hvarken kan eller bör, såsom han själf för icke
länge sedan i en kommuniké till allmänheten framhöll,
upphäfva sig till en banköfverstyrelse, hans ställning ti 1
de af bankernas lott- eller aktieägare tillsatta
förtroendemännen är endast rådgifvarens, så länge blott
bolagsdel-ägarnes, icke det allmännas intresse står i fara att sättas
på spel. Det har varit kanslirådet Benckerts ära att han
härvid förstått att hålla den rätta kursen, och det är
hans förtjänst att härmed skapats en god tradition
för anordnande af ett förhållande mellan
bankinspektören och de enskilda bankföretagen, som, med
bevarande af full effektivitet hos den förra i hvad den
afser det allmänna, förenar full handlingsfrihet åt de
sistnämnda i allt, där privat initiativ och privat
affärsspekulation själfständigt böra få göra sig. gällande för
att bankverksamheten må kunna fylla sin betydelsefulla
uppgift i näringslifvets tjänst. Och härigenom har
kanslirådet Benckert gjort sig väl förljänt af samhällets
tacksamhet.

w"*mtj.j. ekman. †

En af Oöteborgs
samhälles
märkligaste medborgare,
grosshandlaren
Johan Jacob Ekman,
har i dagarne all
1-ditiden högaåldern
af 92 år. Ekmans
gärni;;g på det
politiska, kommunala,
ekonomiska och
sociala området har
varit
utomordentligt rikt o.
välsi^-nelsebringande. Såsom statsmedborgare gick hans
ar-beie i fr linnets
tecken och till fromma
för näringslifvet.
(Se H. 8. D. årg. VII: 6)

D. 17 jan. afled f. [-universitetskans-lärn-]
{+universitetskans-
lärn+} G. F.
Gilljam, 75 år gammal.
Sin främsta roll
spelade G. som
medlem i en mängd [-kommittéerförskol-frågor.-]
{+kommittéerförskol-
frågor.+} Under de
7 år, G. var
eckle-ciastikminister, visade han sig alltid
som en rättvis,
fast rätt starkt
konservativ. Fint
klassiskt bildad som
Gilljam var, erhöll
han tidigt namn om
sig som
framstående vältalare. (Se h.
S.D. årg. 1:35o.VI:4.)

Foto. Flormnrt. Strvichoim-

G. F. GILLJAM. †

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:42:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/9/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free