Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. Den 26 Januari 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONSKIFTET NOTIFICERAS.
SPELMANNEN JUGGARS LARS.
FÖR HVAR 8 DAG AF KNUT HEDE.
Denna historia handlar bland annat om en spelman
och en fiol.
En riktigt gammal fiol är inte något vanligt slags
instrument, det vet den, som har hört en sådan spela
takten till ungdomens dans någon ljus sommarnatt,
och i de gamla sagorna står det, att fiolen är det
redskap, som den onde brukar sätta sina utvalda i
händerna för att därmed locka bort unga människor
från det rättas väg. Sådana fioler kallas trollfioler,
men detta var ej någon trollfiol utan en rent af
kristlig. För att den onde inte skulle kunna få något tag
på den, hade en finurlig fiolmakare, som lefde för
mycket längesedan, tagit virket till den uppe vid
klockorna i tornet till Mockfjärds heliga kapellhus.
Och i Mockfjärd bodde på den tiden de frommaste
människor i Dalarne. Det var en underlig man, denne
fiolmakare, och han skall hafva användt hela sin
lifstid på denna enda fiol. Många hålla före, att detta
varit förspilld möda, men vi, som hört ljudet af hans
händers verk, mena, att hans lefnadsgärning var lika
så god som mången annans.
Om honom berättas emellertid ej här utan om en
af hans efterföljare, som var i släktskap med honom
och därför fick ärfva den märkliga fiolen. Han hette
Juggars Lars och blef med tiden den berömdaste bland
spelmän. Han går igen i alla sagor och historier, och
hans låtar äro ännu i dag de mest spelade i Dalom.
Han är en af den gamla tidens undermänniskor, som
knappast ha haft mycket af verklig historia i sig,
men ändå lefva kvar genom tiderna och stå nästan
lika lefvande för oss som vår egen tids människor.
Vid gamla år skall han för det mästa ha stannat
hemma på sin gård, dit alla unga spelmän vallfärdade
för att höra och lära. Endast vid utomordentliga
tillfällen, på något stort bröllop, någon drömfager
midsommarnatt, lät han då förmå sig att spela offentligt. Men
mest berömd är hans ungdom, sagorna om hur han fick
spelmansgåfvan och det underverk, han gjorde genom den
De utomordentliga
beskickningarna till de
utländska statscheferna och
hofven komma inom den
närmaste tiden att afresa från
Stockholm för att officiellt
notificera konung Oscar II:s
frånfälle och konung Gustaf
V:s tronbestigning.
Sålunda
kommerOfverste-kammarj unkaren frih. Carl
C.son Bonde att i spetsen
dep.-mentet v. amiralen L.
Palander af Vega och till
kejserliga hofven i Berlin
och Petersburg
generallöjtnanten C. A. C. Warberg.
Ledare af beskickningen
till Bukarest,
Konstantinopel och Dresden blir
öfver-kammarherre G. ti. Celsing.
Den består utom honom af
grefve Lewenhaupt och
kapten Murray.
för en ambassad aflägga
besök dels hos president
Fal-lières i Paris dels vid
hofven i Madrid och Lissabon.
Frih. Bonde åtföljes af sin
äldste son, nyutnämnde
leg.-sekreter. frih. Carl Gotthard
Bonde och löjtn. vid Lifreg.
husarer K. E. F. Boström.
Vidare afresa till
brittiska hofvet f. d. statsrådet
och chefen för sjöförsvars-
1. v. AMIRAL L. PALANDER
AF VEGA.
2. [-ÖFVERSTEKAMMARJUN-KAREN-] {+ÖFVERSTEKAMMARJUN-
KAREN+} FRIH. C. C:SON
BONDE.
3. GEN.-LÖJTNANT C. A. C.
WARBERG.
4. ÖF VERKAMMARHERRE G.
H. CELSING.
— 259 —
(Forts. sid. 262)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
