Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20. Den 16 Februari 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
NÄR VI FÖRLORADE FINLAND.
FÖR HVAR 8 DAG AF ÖFVERSTE C. O. NORDENSVAN.
/ författarens medryckande och liffulla i dialogform hållna skildring flyttas läsaren omedelbart in i en
krets där just en med sitt ämne väl förtrogen man berättar om de dystra, af fä solglimtar afbrutna
dagar, hvilkas hundraårsminne nu står för dörren.
Berättaren började:
— Det var den 21
februari, en söndag, med
antagligen klar himmel och
stark köld, som ryssarne på
flera kolonner gingo öfver
gränsen, hvilken utgjordes
af Kymene älf.
Buxhöw-den, som förde dem an,
hade räknat så fint ut, och
däri hade den usle
förrädaren Sprengtporten hjälpt
honom, att ryssarne skulle
taga de finska trupperna
"på roten", men Stedingk,
vår minister i Petersburg,
var dem för slug. Han
hade lurat ut deras påhitt
och meddelat kungen, hvad
som var på färde, och när
kriget var på vippen att
bryta ut, skickade han bud
därom till gamla Klercker,
som förde befälet i Finland,
medan Klingspor vistades
i Stockholm, och denne
hade varit nog karl att
genast efter detta buds
mottagande eller den 1 februari
uppkalla alla finska
trupper. Det gick med fart att
få dem i väg. Rotehållarna
försågo soldaterna med
lifsmedel och körde dem till
samlingsplatserna, och icke långt från gränsen mötte
ryssarne till sin förvåning ganska kraftigt motstånd.
Fiera mindre strider utkämpades i gränstrakterna,
men Klercker ansåg sina krafter för mycket
underlägsna för att vedervåga dem i en större strid, utan
ansåg sig böra, följande bestämmelserna i en från
kungen mottagen instruktion, samla sina trupper till
Tavastehus. Här slöto de, som gått tillbaka, ihop
med dem, som kommit längst norrifrån och icke
hunnit längre, och här ville Klercker
upptaga strid. Hans styrka var
icke så farligt mycket svagare än
ryssarnes, litet mera än 7,000 emot
11,000, och denna olikhet ansåg
han uppvägas af finnarnes
fosterlandskärlek och stridslust. Deville
kämpa för sitt land, ville icke gå
längre bakåt. Och alla
befälhafvare, den snart härefter
tillfångatagne Löwenhielm, som var
Klingspor närmaste biträde och
kommit tillsammansm ed honom,
Klercker, Adlercreutz, Qripenberg och
Döbeln, alla ville de slåss, såsom
svenskarne gjort förr, innan de
under frihetstiden blefvo
ynkryg-gar. Men Klingspor var där. Han
hade sofvit i sin stora släde och
blifvit fraktad rundt Bottniska
viken och var nu i Tavastehus.
Han visade fram en instruktion,
som han hade låtit kungen gifva
sig och själf varit med om att
skrifva, och däri stod, att han
KiicM: Hengt Sxlfvenpam,
GENERALMAJOR C. J. ADLERCREUTZ.
Efter samtida porträtt af P. Krafft.
Efter porträtt af H. Villiers.
skulle rädda hären till
Österbotten, men där stod
också att detta icke skulle
ske, förr än nöden
påtränger, och den strofen glömde
gubben alldeles. Han satte
p för allt kämpande, trodde
liksom allt fortfarande, att
ryssarne voro ohyggligt
öfverlägsna till antal, hvilket
var långt ifrån fallet, ty de
hade ryckt in i Finland med
endast 24,000 man, hvaraf
en tredjedel en vecka efter
de öfriga i Savolaks, och de
finska trupperna uppgingo
till 19,000.
Här inföll någon:
— Om finnarne hade stått
stilla i snödrifvorna vid
Tavastehus och inväntat
anfall af ryssarne, skulle
dessa lätt kunnat gå
omkring dem mellan de stora
sjöarna och ta dem i en
säck. Men finnarne skulle
klippt till dem och det
långt förut. —
— Nu var det Klingspor,
som befallde, fortfor
berättaren, och nu blef det reträtt
af, ett schappande utan all
ända. Cronstedt — icke
han på Sveaborg utan en
annan, tapper karl — gnodde med
Sveaborgsbrigaden undan förbi Kuopio ända till Uleåborg — det
är ingen liten bit dit — med en fart, sådan som om
han haft en ilsken tjur i hälarna, och då befarade
Klingspor, som till på köpet icke gick rakt bakåt
utan vek af utåt kusten för att få mera mat åt folket,
att ryssarne skulle genskjuta honom i hvarje vägknut
— han trodde visst, att de hade vingar — och
därför gnodde äfven hans trupper på för brinnande
lifvet. Själf åkte han förut i sin
stora släda.
Först vid Ny Karleby hämtade
han andan, och så gick det litet
långsammare, tills man kom till
Uleåborg, närapå under polcirkeln.
Och denna kapplöpning hade skett
i 30 graders köld, på igensnöade
vägar, med illa klädda trupper,
som paltade på sig allt, hvad
människorna kunde komma öfver. Det
var inga småsaker detta. Från
Tavastehus till Uleåborg är väl
styfva 60 mil, oberäknadt alla
krokvägar.
— Vid hvad tid kommo de dit?
Det var väl vår då redan?
— Vänta, låt mig se. Första
mars ungefär var krigsrådet i
Tavastehus. Den 6 mars skedde
af-tåget därifrån, vid slutet af mars
passerades Ny Karleby, den 16
april slogs vid Ypperi, där
Löwenhielm blef fången, och den 18
vann Adlercreutz, som blifvit gene-
KtieM .■ Bengt Stt/»enpam.
GUSTAF IV ADOLF.
— 313 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
