Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20. Den 16 Februari 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR S DAG
som satt i Lappo prästgård och var rädd och
förargad.
Han hade skrifvit till kungen och bedt att få skepp
för att öfverföra trupperna till Sverige, och nog hade
detta varit så godt, när intet ordentligt ändå kunde
göras. Men kungen hade blifvit desperat och svarat,
att Finland skulle försvaras och moskoviterna drifvas
till sitt land igen. Nog hade kriget förts på det
viset! Emellertid blir man icke klok på, hvad
Klingspor ville, för han drog trupperna åt Vasa och lät
Vegesack stanna med sina och Döbelns trupper i
kustlandet. Om Kamenskij nu varit en hel karl, skulle
han skickat hufvuddelen af sina trupper till Ny
Karleby och tagit hela svenska hären eller trängt den ut
i hafvet. Men det gjorde han icke, utan han följde
långsamt efter ända till den 12 september. Då
skickade han en afdelning mot Ny Karleby — en annan
var på väg till Oamla Karleby — och nu var det,
som Döbeln, räddade ställningen.
Han, Döbeln, hade legat sjuk i Vasa, men den 12
kommit till Lillkyro, till högkvarteret. Marschen hade
den dagen blifvit anträdd norrut. Där fick han se
förtviflade miner och märkte snart, hvad som var på färde.
Han gaf sig genast iväg, träffade under natten på sina
björneborgare, lät dem bryta upp och kom med dem
på morgonen dödströtta till vägskälet vid Juutas, där
en bataljon stod. Här tog man ställning, och sedan
detta var gjordt, fick Döbeln några timmars hvila i
Ny Karleby. Detta har gifvit uppslag till Runebergs
berättelse om händelsen i prästgården. På
eftermiddagen — det var den 13 — gingo ryssarne till
anfall. Döbeln kom tillstädes, och med ett raskt mot-
anfall kastades ryssarne öfver ända. Nu hade återtåget
lugnt kunnat fortsättas, men följande dagen upptog
Adlercreutz strid vid Oravais med de efter honom
följande ryssarne och ledde denna strid så illa, att
den slutade med nederlag för svenskarne.
Härmed var kriget ohjälpligt förloradt, och de
återstående månaderna af året 1808, under hvilka de
svenska och finska trupperna släpade sig till gränsen
af gamla Sverige, voro för dem en källa tiil oafbrutna
lidanden. Bäst redde sig nu Sandels’ trupper. Dessa
hade sista dagarna af september utrymt Toivala
ställningen och den 27 oktober klippt till ryssarne vid
Virta bro, vid Iisalmi, men naturligtvis nödgats
deltaga i återtåget.
Genom konventionen i Olkijoki utrymde svenskarne
Finland.
— På sjön hade kriget fortgått hela sommaren.
Svenska skärgårdsflottan höll länge skärgården, men
när ryska flottan fått förstärkning af ett hundratal
svenska fartyg, som kommendanten på Sveaborg
glömde bränna, så öfvergick öfvertaget till ryssarne.
På hafvet var den förenade svenska och engelska
flottan obestridd herre.
Så slutade det olyckliga kriget 1808. Fortsättningen
1809 var blott ett svagt återsken af det föregående,
och kriget på norska sidan var utan annan betydelse,
än att det band svenska krafter.
— Tack, kära vän, för upplifvandet af dessa dystra
hundraårsminnen. Det var ledning och säkra karlar,
som fattades den tiden; måtte vi få sådana, när det
gäller nästa gång!
C. O. Nordensvan
XUrAIi Kem. A.-H. Bngt Jllftertpcrrt Sthlm—tlbg.
NATTLIGT ÖFVERFALL PÅ RYSK PATRULL VID REVOLAKS.
Efter tafla af Aug. Malmström.
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
