- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 9 (1907/1908) /
411

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 26. Den 29 Mars 1908 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvar f, dag

Forts. fr. sid. 406.)

— Nej, hvarför skulle jag det? svarade han osäkert.
Det kan icke vara orätt att döda fågel, då det inte
sker på förbjuden tid eller i kronoskog.

— Nej det är inte förbjudet att döda fågel, det har
jag heller inte sagt, men det kommer an på sättet
hur du har dödat honom.

— Hur jag har dödat honom? eftersade Hyöklunen,
det ser du väl, jag har gillrat honom, vet jag.

— Just det, du har gillrat honom. Men nu vet du
väl att lagen förbjuder att man längre får använda
giller när man fångar fågel. Det är straff på det och
nu får du sitta inne, efter som du nog inte är man
för att betala böterna.

Hyöklunen kände sig alldeles bortkommen. Nog
hade han som ett rykte hört talas om att kronan
skulle ha förbjudit att man gillrade fågel, som man
varit van att göra i alla tider, men det hade
förefallit honom så dumt och oresonligt, att han inte
kunnat få det in i sitt hufvud.

— Får jag inte ställa ut giller, säger du? Hur vill
du annars att jag skall fånga någon fågel?

— Har du inte bössa du också lika väl som alla
andra? Skjuta får du, men du får inte gillra.

— Inte det! svarade Hyölunen och spottade, nu
började han tro att kronojägaren endast hade velat
skämta litet med honom, tillförsikten återvände så att
han började skratta. Huru många sådana där fåglar
tror sig kronojägaren kunna komma åt på året, om
han bara skall försöka träffa dem med bössan?

— Det är inte fråga om det nu, afbröt
kronojägaren sträft, det är fråga om att lära dig och dina
grannar att lefva efter lag och förordning, och där ni inte
vill göra det, så får ni stiga in på fängelset. Det var
ju obehagligt för dig, att det just skulle bli du som
kom i första turen.

Hyöklunen visste knappt hvad han skulle tro: om
detta var ett skämt, så drefs det bra långt och
kronojägaren visade intet tecken till att han höll ett
förlösande skratt i beredskap. Det var väl ändå bäst
att försöka ta det från den skämtsamma sidan.

— Han skall inte stå och skämta med en gammal
man! Ge mig fågeln, jag tänker det skall bli litet
mera lif i dem där hemma nu, när det kommer att
osa färskt kött ur grytan.

Han sträckte ut handen för att taga
den, men kronojägaren slog till den med
den döda fågeln, och nu bleknade
Hyöklunen, ty han förstod att kronojägaren
inte skämtade. Men af allt det andra
förstod han intet, tankarne började gå i
ringdans för honom utan att det stod
i hans makt att hejda dem, att rikta
dem in på sunda förnuftets vägar.

— Fågeln behåller jag! svarade
kronojägaren sträft. Adjö, vi råkas väl snart
vid tinget!

Därpå stoppade han fågeln i nätet
på sin egen jaktväska klädd med
gräf-lingsskinn och gjorde sig i ordning att
skida in i skogen. Men då greps
Hyöklunen af förskräckelse, sanningen stod
klar och skarp för hans ögon. Han
visste, att om han inte talade ut nu,
innan kronojägaren försvunnit, skulle
tillfället att beveka detta plötsliga och
oresonliga öde aldrig komma igen. i
denne mans hand låg i detta ögonblick
afgörandet om han likt en tjuf skulle
sväljas af en fängelsedörr. Och han
kunde ju inte vara annat än en människa,
fast han var kronojägare, hade hjärta han
såväl som andra människor, ja, han
trodde sig af det lilla han haft att göra

med honom, fast det då varit under helt andra
omständigheten, veta, att han hade ett mycket hyggligt hjärta.
Orden tumlade fram i en bråd ström.

— Kan det vara sannt som han säger att kronan
förbjuder en fattig man att gillra fågel? Jag har hört
och det finns väl inte en af mina grannar, som inte

ZOLA’S STOFT TILL PANTHEON.

S/ter fotm* ™**> BW*

ZOLA’S GRAF på Montmartrekyrkogården i Paris.

Kft.r fotografi KIMS: Bengt HUfKertparn.

PARIS’ PANTHEON. Den 2 april kommer stoftet af den store franske diktaren
Emile Zola att högtidligen bisättas i Paris Pantheon, hvilorummet för Frankrikes
störste söner.

— 411 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:42:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/9/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free