Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 28. Den 12 April 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT MINNE FRÅN SYRENSTADEN.
för hvar 8 dag af s. Wbg.
Lång vag behöfde man icke gå från den lilla staden
— syrenernas och de vackra kvinnornas stad för
att vara midt i den gamla parken med dess lummigt
gröna träd och speglande vackra dammar. Där hade
människors goda vilja blandat blod med naturen för
att så i enigt fostbrödralag dana ett litet stycke värld
för sig, där det artificiella kunde vara konst och icke
missämjas med det af moder jord ensamt frambragta.
Parken var alltid mången enslig vandrares kära
hemvist; men i dess ljusa löfverks skugga hviskades
ock mången het och lönlig kärleks sinnesrusande ord.
I dess välansade gångar gick mången grubblare
och drömde bort en liten stund af lifvet; men där
vandrade ock mot hvarandra ömt tryckta och tätt
slutna par.
Där lekte sommartiden många småttingar att de nu
voro på landet och njöto alllt dess goda; där
söndags-vandrade helgdagsklädda män och kvinnor af folket
och sögo i djupa drag in en smula luft i
dammför-tvinade lungor.
Det var septemberafton, och Erland Jungner,
doktorn, vandrade ensam i de tystaste af parkens gångar
och såg och såg i marken. Ibland böjde han sig så
djupt — som letade han efter något tappadt föremål —
att det stramade om halsen och nästan gjorde ondt. Då
mindes han, att han ingenting sökte, och tittade ett
slag med förströdd min på de hvitbandade
björkstammarna och undrade öfver hvad de voro vackra.
Så log han åt sin förströddhet och fortsatte marschen
med vaken blick, tills han snart åter var i
drömmarnes värld och det lilla intermezzot med den
stramande kragen upprepades.
Men sakta svepte skymningen ned, och doktorn
märkte ej timmarnes gång. Han gick och tänkte på
sin ensamhet. Här i sin egen födelsestad hade han
få att umgås med, och ingen gladde honom. Men
hans läkarepraktik var god, och hans gamle fader
älskade att ha sonen i sitt hem. Så han fick väl
förblifva där han var. Men till hufvudstaden
längtade han nu som alltid. Det var det där sista
brefvet från Gunnar, vännen, skolkamraten och
studiekamraten, som retat upp honom en smula mot
omständigheternas alltid lika starka som skenbart
be-tvingliga boja.
Fast — hur kunde nu egentligen en klok man som
WILHELM LASSEN. †
Den bekante
dan ske
finansministern Wil
heim Lassen
afled den 6
april i sitt hem
i Köpenhamn.
L. var
reformpartiets och
regeringens
främste
agitator och
spelade äfven i
öfrigt en
betydande roll
undernuvarande
politiska
förhållanden i
Danmark.
Efttr portrStt. KIM!: Htngt Siip* nvom
wilhei m lassen.
Gunnar ge sig till att vilja narra honom åstad till
hufvudstaden, där han ingenting skulle veta om sitt
ekonomiska öde. Och just Gunnar till på köpet, som
. . . som . . .
I detsamma stramade åter kragen häftigt till, och
Jungner blickade hastigt upp och märkte med ens den
tätnade skymningen. Hvad var nu detta ... Klockan
gick väl på . . . Han knäppte upp några knappar i
öfverrocken för att se efter hvad tiden led, då i
detsamma tornurets klang ljöd från staden — 11.
Jungner beslöt sig för att hastigt ge sig hem
annars blef det ingen kvällsvard af.
Med raska steg gick han alla genvägar, han
erinrade, genom den stora parken; blott framför den
lilla ensamliggande dammen med den elektriskt
hvit-bländande höga lyktan strax bredvid — och i fonden
kullen med bänken, omhägnad af några gamla
präktiga lindar kunde han icke neka sig att dröja ett
ögonblick här var alltid lika underbart! Han njöt.
I detsamma skymtade han att bänken uppe på
kullen icke var tom. Halft nyfiket såg han ditåt litet
noggrannare och tyckte sig se en lilaglänsande mjuk
damkappa — det var visst till och med två unga
damer däruppe!
Nu älskade Jungner icke att medelst egen
förmedling stifta några dambekantskaper; men den
lilaskim-rande kappans varma färg fängslade honom — och
vägen öfver kullen var ingen omväg, så han kunde
ju lika gärna gå där. Han knäppte beslutsamt
rocken och gick.
Men när han hunnit förbi den lilla dammen och
med nedböjdt hufvud stegat sig upp för den lindrigt
branta kullen och just skulle till synes oberörd
passera bänken och blott förstulet såg ditåt, häpnade han
— bänken var ju tom!
Han hade ingenting hört eller sett af något för-
t fr t*, ICUrMt Bengt SUfio i im i ■
den första danska kvinna, som
deltager i kommunalval.
Danmarks kvinnor ha haft sin första valdag,
Hjælp-kassevalgene i slutet af mars. Kvinnornas deltagande
var mycket ojämnt. På somliga platser ha ett större
antal, på andra så godt som inga deltagit. I
städerna har kvinnornas deltagande genomgående varit
lika stort som männens, på landsbygden vida
mindre.
- 443 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
